Dexter hade ju också en jobbig period där runt 18 månader, den har precis börjat bli bättre, och nu fyller han ju två år om en månad... Och då kommer väl två-års trotset istället. Hehe. Jippe, kul nästan jämt! Han har strulat en del med kläder också, mest ytterkläder. Förvisso vill han helst vara naken, han är en riktig liten naturist! Men har löst klädproblemet genom att säga ramsor och sjunga när jag klär på han (typ "var är tummen" när vi sätter på vantar tex) och nu går det mycket bättre! Man hittar ju lösningar för allt till slut, orkar ju inte hålla på och "bråka" hela tiden.
Sanna: Blir lite ledsen när du skriver så. Tycker inte att du borde behöva känna så. Visst är det jobbigt med barn, och man kan aldrig ens föreställa sig förens man själv har ett (eller fler! ). Men det är värt det! Jag lovar! Jag tror du kommer känna mer för föräldraskapet sen när A kan göra lite mer saker, och ni får kontakt på ett annat sätt. Jag gillade inte heller första månaderna med Dexter... Men med Aston kan jag njuta (kanske fel ord men men) lite mer av bebistiden, jag vet att den går över fort och kan fokusera på det mysiga i den här perioden istället för det jobbiga. Med första så längtar man nog mer efter nästa fas hela tiden, att de ska lära sig nya saker. Nu när jag vet (nästan) att det är mitt sista barn så är jag mycket mer medveten om att jag ALDRIG mer kommer få mysa såhär med en liten bebis. Försöker tänka på det när jag tycker Aston är jobbig. Kanske blev flummigt och osammanhängande det här, men jag hoppas du förstår vad jag menar.
Fika nästa vecka kan jag nog... På tisdag eller torsdag. Tränar de andra dagarna. Vill inte hoppa över något pass nu i början, då blir det nog en vana...