Olycklig...
Jag lever i en väldigt olycklig relation, men jag vet inte hur jag ska kunna ta mej ur den... Ibland undrar jag om vi någonsin varit riktigt lyckliga, för vi har alltid haft problem och de verkar bara bli värre och värre. Jag har varit på väg att flytta många gånger, men aldrig riktigt orkat eller klarat av att göra det. Jag mår bara sämre och sämre och vet snart inte hur jag ska stå ut. Känner mej helt deprimerad och gråter ofta. Vi bara bråkar och bråkar. Och, detta ständiga kaos med barnen. Jag håller på att bryta i hop fullständigt. Finner ingen mening i någonting längre. Vi är så olika och vill helt olika saker med livet, barnen, ALLT!!!! Kan inte enas om någonting. Jag vill hitta på saker, både för mej själv och med min familj. Han vill aldrig göra någonting. Jag vill resa. Inte han. Vi har inte gjort någonting tillsammans på tu man hand på väldigt länge. Han verkar inte det minsta intresserad. Har svårt för att få barnvakt. Är bara hans föräldrar som kan, men han frågar dem aldrig. Han verkar likgiltig till allt.
Men jag kan inte separera från honom. Vi har tre barn, på 10,6 och 1 år. Jag står inte ut med tanken på att endast ha dem på halvtid. Skulle inte klara det. Tror inte att det är speciellt bra för barnen att hatta fram o tillbaka hela tiden heller. Dessutom är den minsta för liten för det ännu. Jag har bara lite jobb och dålig ekonomi, så jag har inte råd att flytta och har inga egna möbler heller.
Det är så mycket i mitt liv som är tungt nu. Min mamma sa upp kontakten med mej utan vidare i juli efter att ha betett sig riktigt skumt och behandlat mej som skit i flera månader. Jag får så lite jobb och hittar inget annat heller. Vet inte vad jag ska ta mej till... :(
