• Gothica

    Olycklig...

    Jag lever i en väldigt olycklig relation, men jag vet inte hur jag ska kunna ta mej ur den... Ibland undrar jag om vi någonsin varit riktigt lyckliga, för vi har alltid haft problem och de verkar bara bli värre och värre. Jag har varit på väg att flytta många gånger, men aldrig riktigt orkat eller klarat av att göra det. Jag mår bara sämre och sämre och vet snart inte hur jag ska stå ut. Känner mej helt deprimerad och gråter ofta. Vi bara bråkar och bråkar. Och, detta ständiga kaos med barnen. Jag håller på att bryta i hop fullständigt.  Finner ingen mening i någonting längre. Vi är så olika och vill helt olika saker med livet, barnen, ALLT!!!! Kan inte enas om någonting. Jag vill hitta på saker, både för mej själv och med min familj. Han vill aldrig göra någonting. Jag vill resa. Inte han. Vi har inte gjort någonting tillsammans på tu man hand på väldigt länge. Han verkar inte det minsta intresserad. Har svårt för att få barnvakt. Är bara hans föräldrar som kan, men han frågar dem aldrig. Han verkar likgiltig till allt.
    Men jag kan inte separera från honom. Vi har tre barn, på 10,6 och 1 år. Jag står inte ut med tanken på att endast ha dem på halvtid. Skulle inte klara det. Tror inte att det är speciellt bra för barnen att hatta fram o tillbaka hela tiden heller. Dessutom är den minsta för liten för det ännu. Jag har bara lite jobb och dålig ekonomi, så jag har inte råd att flytta och har inga egna möbler heller.

    Det är så mycket i mitt liv som är tungt nu. Min mamma sa upp kontakten med mej utan vidare i juli efter att ha betett sig riktigt skumt och behandlat mej som skit i flera månader. Jag får så lite jobb och hittar inget annat heller. Vet inte vad jag ska ta mej till... :(

  • Svar på tråden Olycklig...
  • skånegås

    Du behöver någon att prata med. Kontakta vc och försök få en kurators- eller psykologkontakt. Brukar inte vara så svårt om man går genom bvc.

  • Gothica

    Oj oj oj, jag har försökt att förklara och prata med honom så många gånger, men det är lönlöst. :( Han är otroligt konflikträdd. Vill inte lyssna. Han verkar heller inte bry sig det minsta om hur jag känner och vad jag tycker. När jag försöker prata med honom så säger han bara att han inte vill bråka. Men jag är ju inte ute efter att bråka! Vill bara få honom att förstå. Men det går ju inte!!!!!!!!!!!! :(

  • missdolly

    Stanna INTE för barnen. De mår bäst av att ha en mamma som mår bra. Aldrig att barnen kommer att tacka dig för att du "stod ut". Vilken skuldbörda för barnen att du gett upp din lycka för dem.
    Du ska vara ett föredöme för barnen, vill du att dom ska lära sig att stanna i relationer som gör dem olyckliga eller vill du lära dem att ta vara på lyckan ??
    Sätt upp ett mål och kämpa mot det. Det finns ALLTID en ljusare framtid, en bättre dag som kommer.
    Men du måste kämpa för att komma dit!! 

  • Gothica

    Funderat på att prata med någon professionell, men vet inte hur det skulle kunna hjälpa egentligen. Det är ju som det är. :( Dessutom har jag inte råd.... Tråkigt men sant.

  • skånegås
    skånegås skrev 2011-09-05 09:11:28 följande:
    Du behöver någon att prata med. Kontakta vc och försök få en kurators- eller psykologkontakt. Brukar inte vara så svårt om man går genom bvc.
    Det är ju också för barnens skull. De kan ju inte må bra av att ni har det som det är nu.
  • Gothica

    Jag skulle heller inte stå ut med tanken på att vara den som flyttar och lämnar familjen och att mina barn kanske kommer hata mej för att jag var den som lämnade och splittrade familjen. :( Självklart fattar jag att barnen inte mår bra av att leva i det här heller, man som jag ser det har jag inget annat val än att stanna. Kan inte se något alternativ. :(

  • skånegås
    Gothica skrev 2011-09-05 09:14:16 följande:
    Funderat på att prata med någon professionell, men vet inte hur det skulle kunna hjälpa egentligen. Det är ju som det är. :( Dessutom har jag inte råd.... Tråkigt men sant.
    Via bvc tror jag man kan få det gratis om det är för barnen... Annars kostar det i vårt landsting 80:- per besök och till det får man ju högkostnadsskyddet om man behöver gå länge.
  • Gothica
    skånegås skrev 2011-09-05 09:16:10 följande:
    Via bvc tror jag man kan få det gratis om det är för barnen... Annars kostar det i vårt landsting 80:- per besök och till det får man ju högkostnadsskyddet om man behöver gå länge.
    Men det är ju inte för barnen jag skulle behöva gå hos någon. Det är ju inte dem eller föräldraskapet jag har problem med...
  • skånegås
    Gothica skrev 2011-09-05 09:16:04 följande:
    Jag skulle heller inte stå ut med tanken på att vara den som flyttar och lämnar familjen och att mina barn kanske kommer hata mej för att jag var den som lämnade och splittrade familjen. :( Självklart fattar jag att barnen inte mår bra av att leva i det här heller, man som jag ser det har jag inget annat val än att stanna. Kan inte se något alternativ. :(
    Prata med bvc iaf. Du har det ansvaret för dina barn! Vi har själva haft mycket hjälp av utomstående då vår relation inte fungerat bra (mycket pga makens depressoiner) och det finns bra hjälp att få. Ibland kan det bli riktigt bra också
  • La Lola

    Allt går att lösa säger jag.

    Kan du börja plugga tex? Kanske lättare att få ett heltidsjobb efteråt?

    Eller kan du tänka dig att söka försörjningsstöd när du flyttat? Jobb, bostadsbidrag, barnbidrag o ev underhåll + försöjrningsstöd om du har rätt till det blir en liten slant.

    Sen måste inte barn bo just varannan vecka.
    Man kan lösa det på andra sätt. Tex 3 dagar här o tre dagar där.

    Du har inga egna möbler?
    Men ni bor ju tillsammans.
    Då delar man upp möblerna när man separerar. Det tycker iaf jag.
    Annars kan man söka möbelbidrag om man har försörjningsbidrag. 

    Allt går att lösa!
    Det finns svårigheter men det finns möjligheter också.
    Stor kram!


    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • skånegås
    Gothica skrev 2011-09-05 09:18:05 följande:
    Men det är ju inte för barnen jag skulle behöva gå hos någon. Det är ju inte dem eller föräldraskapet jag har problem med...
    Du skriver iaf att det är ett ständigt kaos med barnen... och att du inte tror de skulle må bra av att hatta fram och tillbaks.
  • Gothica

    Nej, jag har pluggat tillräckligt. Har nog med studieskulder, som jag knappt kan betala av på. Och, studier skulle ju dessutom bara leda till ännu sämre ekonomi.  Han skulle aldrig gå med på att ge bort några av möblerna. Men som sagt, jag kan inte flytta. Den största anledningen är väl ändå ettåringen. Inte kan hon flytta fram och tillbaka hela tiden och vara ifrån mej flera dar i sträck! Nej, nej, nej. Och, pappan skulle aldrig gå med på att bara jag tar henne. Han är väldigt mån om och delaktig i barnen. Han skulle aldrig gå med på annat än delad vårdnad, så något underhåll skulle jag inte få.

  • Krollspell
    missdolly skrev 2011-09-05 09:13:41 följande:
    Stanna INTE för barnen. De mår bäst av att ha en mamma som mår bra. Aldrig att barnen kommer att tacka dig för att du "stod ut". Vilken skuldbörda för barnen att du gett upp din lycka för dem.
    Du ska vara ett föredöme för barnen, vill du att dom ska lära sig att stanna i relationer som gör dem olyckliga eller vill du lära dem att ta vara på lyckan ??
    Sätt upp ett mål och kämpa mot det. Det finns ALLTID en ljusare framtid, en bättre dag som kommer.
    Men du måste kämpa för att komma dit!! 
    Öh, ska man vara så egoistisk att man sätter sin egen lycka framför barnens.

    Jag skulle då aldrig sätta mig själv framför barnen, sedan kan ju du komma med sånt där resonemang och rättfärdiga ditt eget beteende. Nej fan för att göra det. Då ska man inte skaffa barn.

    Mina barns lycka och välmående går före mitt eget, om det så innebär att jag måste leva olycklig hela livet. Och det handlar inte om hela livet, det handlar om max 18-20 år, dvs en fjärdedel av livet.

    Fy fan för såna egoister säger jag bara.
  • Gothica
    skånegås skrev 2011-09-05 09:20:06 följande:
    Du skriver iaf att det är ett ständigt kaos med barnen... och att du inte tror de skulle må bra av att hatta fram och tillbaks.
    Det är väl alltid kaos när man har barn! Och, inga barn mår väl bra av att hatta fram och tillbaka mellan två hem. Tror i alla fall inte jag!
  • Gothica
    Krollspell skrev 2011-09-05 09:23:52 följande:
    Öh, ska man vara så egoistisk att man sätter sin egen lycka framför barnens.

    Jag skulle då aldrig sätta mig själv framför barnen, sedan kan ju du komma med sånt där resonemang och rättfärdiga ditt eget beteende. Nej fan för att göra det. Då ska man inte skaffa barn.

    Mina barns lycka och välmående går före mitt eget, om det så innebär att jag måste leva olycklig hela livet. Och det handlar inte om hela livet, det handlar om max 18-20 år, dvs en fjärdedel av livet.

    Fy fan för såna egoister säger jag bara.
    Jag tänker ju lite så också, men man måste ju må bra själv också. Det är viktigt, annars krashar man totalt tillslut. Och, inga barn mår ju bra av att leva med olyckliga föräldrar som bråkar hela tiden. Självklart går barnens lycka före allt, men det är ju mycket därför som många kanske borde separera. Men inget alternativ är väl bra egentligen. Finns alltid för och nackdelar.... :(
  • La Lola
    Gothica skrev 2011-09-05 09:22:59 följande:
    Nej, jag har pluggat tillräckligt. Har nog med studieskulder, som jag knappt kan betala av på. Och, studier skulle ju dessutom bara leda till ännu sämre ekonomi.  Han skulle aldrig gå med på att ge bort några av möblerna. Men som sagt, jag kan inte flytta. Den största anledningen är väl ändå ettåringen. Inte kan hon flytta fram och tillbaka hela tiden och vara ifrån mej flera dar i sträck! Nej, nej, nej. Och, pappan skulle aldrig gå med på att bara jag tar henne. Han är väldigt mån om och delaktig i barnen. Han skulle aldrig gå med på annat än delad vårdnad, så något underhåll skulle jag inte få.
    Ok.
    Nä, då får du bo kvar då.
    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • skånegås

    Sök hjälp, flytta eller ha det som du har det. Bara du som kan göra nåt åt situationen och bara du som kan bestämma vad som passar bäst... Och NEJ, det är inte alltid det är kaos när man har barn. Det är främst när man själv mår dåligt det känns som det.

  • La Lola
    Gothica skrev 2011-09-05 11:09:52 följande:
    Trevliga och förstående människor det var här då... :(
    Fast det är ju just förstående vi är.
    Vi tipsar o försöker hitta lösningar o att hjälpa dig.

    Men i slutändan så finns det bara en person som kan förändra allt; Du.
    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
Svar på tråden Olycklig...