Hur gör ni med märkeskläder?

Sånna som du skulle man behöva som ventilerare
Handledningen ger inte mycket tid per familj, och alltid skönt att ha likasinnade personer i stt nätverk. 
har du lust får du messa privat, det är jag som är anonym (?) 

Det är faktiskt socialen som sagt det till mig, efter en våg av placeringar på tonåringar, där det inte fanns något anmärkningsvärt om familjen. Men en av pojkarna hade försagt sig ang. saker de tror att de får. Så inget jag tagit ur tomma luften. Många tonåringar som inte har problematik, utan där kompisar till dom sagt "se till att du blir placerad så får du massa grejer".

Sen så sitter inte mina jourbarn och får "torftiga" saker. Som jag skrev ovan, jag köper inte mobiler, datorer etc. Jag överröser inte heller mina barn med dyra saker (var sjutton skrev jag det???)

Men hur tycker du man ska göra om tex mina barn får 3 saker av oss, och sen får vårt jourbarn saker av oss OCH släkt? För det är det vanligaste. Ska mina barn då särbehandlas?
Även MINA släktingar vi firar med, ger jourbarnen något litet.
Men sen när är sakerna det viktigaste i en jourplacering??? Jag trodde barnen var hos oss för att de inte kan vara hemma, inte för att FÅ saker. Jag ger dom mitt hjärta och min tid, en famn att krypa upp i, någon att sova i samma rum som när man är rädd eller ledsen på natten. Jag betalar aktiviter och sakerna till aktiviteter. Kör och hämtar mm. Egentligen behöver jag inte ens försvara mig inför dig, för det är svårt att få någon att förstå via nätet. Och en sak till... hade vi haft så jäkla bra betalt, hade de inte behövt annonsera efter fler familjer. Lönen ska du inte ens räkna in, för den går till mig och min familjs uppehälle, så glöm den. Det enda du kan räkna in, är omkostnaden. Och tro mig, den drar jag oftast över. Med MINA egna pengar. Jag vet att vi är en bra familj, barnen som bott här vill knappt flytta.
Bara att du  fixerar dig vid just materiella saker, säger ganska mycket om dig.

Men herregud. JAG har inte den uppfattningen, FORTFARANDE. Det ÄR så. Det var likadant när jag var tonåring, många som VILLE hamna i jourhem, då man trodde att man fick komma och gå som man ville.
Hoppas jag aldrig behöver ha att göra med någon som dig. Jag vet att jag gör ett bra jobb, på alla plan. Hade du träffat mig IRL, hade vi kanske haft en givande diskussion (hoppas jag) men du är värst av alla just nu här inne. HIttar på saker, tar saker precis som du vill. Usch! 

Vet du, jag vill inte att du och jag diskuterar mer här. Sen får du absolut tycka och tänka vad du vill, men du lyssnar bara på dig själv, och jag vill att din och min diskussion avslutas, då vi inte kommer någonstans.

Norgefru: Du får ju hemskt gärna läsa att det faktiskt finns NORMALA barn, UTAN problematik som tycker det är coolt bland kompisar. De måste INTE ha en problematik. Precis som det finns barn som testar att dricka när de är 13 pga kompistryck, och för att vara coola.
Herregud, jag älskar mitt jobb att få vara med barn. 
Jag tror dessa diskussioner är lättare öga mot öga, då ingen här verkar förstå vad man skriver, utan man måste förklara sig hela tiden.

Norgefru: Om du/ni som absolut tror på en problematik, då har 85% av Sveriges ungdoma problematik. Festar de vid 13 års ålder, har de problematik, slår de EN gång, har de problematik osv.
Nu är det så att jag jobbar som jourhem, har jobbat som familjehem i många år. Jag har gått alla utbildningar och föreläsningar under dessa år, som vi fått. Så då menar du och alla andra, att det här med att vara cool inför kompisar, och grupptryck i så fall inte existerar? Eller är det en problematik hos alla dessa barn/tonåringar? Eller har alla föreläsare, barn o ungdomspsykologer, fam. behandlare, fel? Det fanns när jag var ung, och det finns nu. Visst förstår jag att man måste tro att det är fel någonstans, men precis som med allt annat, ÄR vissa saker coola. Om däremot det räknas som problematik att en tonårings föräldrar vägrar köpa dyra/massa kläder till sin tonåring, eller inte låter de vara ute längre än till 22, ja då har vi ju en lösning....
Jag är inte irriterad, men det känns någonstans surt att vi som gör detta, kanske inte alla, men de flesta av oss, gör det med hjärtat. Det är så många som tror att vi tjänar multum. Jag själv tex har gått ner i lön. Detta är något jag alltid velat göra, och började jobba med det redan när jag var 25 år.
Om man skulle se in hos oss, skulle ingen tycka att någon var orättvist behandlad, och som mina chefer säger om oss (mig o maken) vi placerar barn som behöver en närvarande och kärleksfull familj. Vi låter alla barn som kommer, ha möjligheten att ha en aktivitet. Det är ovanligt bland jourhem. Det betalar VI. Inget vi får extra för. Men det känns när man nästan blir påhoppad, och då av människor som själva inte gjort eller gör vårt jobb. Som inte har insyn alls. DET retar mig, Något bra gör vi eftersom de barn vi haft, alltid trivts här. Nu har jag gnällt klart (det var inte mot dig Norgefru )
Önskar dig en fortsatt trevlig lördagkväll!