Hur gör ni med märkeskläder?

Jag har under en period när jag var tonåring haft en placerings-syster boende hos min pappa (jag var boende hos min mamma på heltid och bara hos pappa på loven) 
När jag var hos pappa tex på sommaren så gjorde dom INGEN skillnad på oss alls.

Inte för att vi gick omkring i samma sorts kläder, men vi fick pengar på samma vis. Jag fick alltså inte mera pengar för att jag var pappas riktiga dotter. Utan det var samma.

 

Det jag ville få fram var att vi var som riktiga systrar i allt. Dessutom så om nån gav mig pengar, tex på födelsedag, så fick ju även den tjejen samma summa av samma person på sin födelsedag.
 

Jag tycker det är viktigt att förhållanden och förutsättningar för det placerade barnet ska vara likvärdiga, och att ens nätverk är med i matchen när man har placerade barn. Det känns orimligt om de biologiska barnen ska få mycket mer och mycket bättre än de placerade barnen, även om det naturligtvis inte kan vara milimeterrättvisa. Om jag vore du skulle jag ta ett snack med farmor och andra i nätverket om att behandla barnen likvärdigt. Vill de skämma bort sin biologiska barnbarn, så anser jag att det är bättre att de gör de när de är ensamma genom att ta med barnet på tivoli eller såna saker.

..och SÄRSKILT när det är en långtidsplacering som detta är. Tycker faktiskt lite synd om ert placerade barn. Se till att er släkt och ert nätverk förstår vad detta handlar om. Det handlar ju faktiskt om barn som är extra utsatt och som redan har en sorg i hjärtat.

Först o främs kan jag ju säga att fjällräven jackorna finns på tradera för MKT mindre (gör väl för 16-1800 kr).

Men sen så kan ju alla över 16 år jobba extra osv så låt det vara upp till ungdommarna själva.

Man ska ju knappast bli straffad för att man HAR en farmor på samma sätt som man inte får bli straffad för att man varit ute.

Uppmuntra till extra jobb ?

Skojar du kvinna!? Tror du ert fosterbarn självmant  skulle påpeka skillnaderna. Ni låter inte som några speciellt hyggliga fosterföräldrar. Hade det funnits empati i er hade ni sagt nejtack till farmor.

Har själv varit fosterhemsplacerad i princip hela min uppväxt. Fick alltid nöjet att ärva kläder från min fosterbror (deras biologiska) trots att han var tjock och kort och att jag var gänglig och lång. Du kan ju tänka dig hur roligt det var att gå högstadiet och ha byxor som slutade en halv decimeter ovanför fotknölarna. Givetvis sa jag inte så mycket. Fosterföräldrarna slog mig inte, de hade hundar som jag tyckte om och jag fick ett eget rum. Det var alltså helt ok. Jag vågade helt enkelt inte be om mer eftersom jag inte trodde jag var värd mer. Ont gjorde det dock.

Men jag reagerar på det du skriver om en gammal HM-jacka.  Ni måste väl få pengar som ska gå till kläder? 

jag ahr ingen placering men däremot ett barn sedan tidigare, det händer att han får saker av sin farmor som de andra barnen inte får, jag har aldrig funderat över det eftersom det är hans farmor, jag kan inte kräva att hon köper till alla och jag kan inte säga tat hon inte får köpa till sitt barnbarn. Jag kan inte häller kompensera och löpa likvärdigasaker till de andra tre barnen såfort den äldsta fått något av sin farmor.

Jag tror att barn fattar, även tonåringar, placeringen (udda att kalla någon så btw ) förstår nog vad saken gäller och han/hon får väl pängar ibland också? han/hon kan ju spara till enjacka om det är viktigt? har ni frågat vad placeringen tänker i frågan, om det är viktigt med en jacka, kanske han/hon häldre går och ser en bio med dig själv en kväll?! alla värderar ju inte saker på samma sätt