Jesper Juul?

Alltså jag kan bara tala för mig själv men jag förstår att det blir svårt att förstå när du komplicerar saken som du gör... jag anser att det bara handlar om detta enkla: att bekräfta känslan barnet har. Alltså, är inte barnet glad utan tycker det är jobbigt med syskon så ska detta bekräftas från föräldrarna. Inte straffas naturligtvis. Jag trodde det var något självklart att syskon inte alltid bara är helt och hållet ett glädjeämne..? Det är ju även enormt påfrestande, både för barn och föräldrar. Eller? Om barnets negativa känsla inte bekräftas och får bli "sedd" och "hörd" så måste den få utlopp på andra vis, och då blir det som sagt ofta aggressioner...

Angående annan litteratur så finns det en uppsjö av lite olika författare som skriver utifrån "aktivt föräldraskap" som detta förhållningssätt brukar kallas. Jag har läst en betydligt äldre bok av Thomas Gordon som hette just "aktivt föräldraskap" som jag ser stora likheter med Juuls resonemang.