• Waldo

    Jesper Juul?

    Jag tycker han ät intressant, eller snarare  debatten och glorifieringen kring honom.

    Personligen anser jag att han har många bra ideer som man kan ta till sig som förälder och inte bara det man kan använda dem rakt genom livet

    Men det finns annat också där jag tycker han missar målet grovt.
    Ett av det värst är när han blandar ihop beröm med kärlek.
    Juul är ju den som säger att vi som föräldrar inte ska säga till våra barn att dom är duktiga utan bekräfta dem i sin handling
    Han har något exempel med ett barn på en lekplats som gungar högt (eller vad det är, minns inte) och en mamma som säger
    "Oh, vad duktig du är som gungar så högt"
    Juul anser att dett är att blandar ihop begreppen och objektifierar barnet

    Själv anser jag att man behöver beröm i livet, genom HELA livet, för att matas, att sporras till utmaningar
    Att bekräftas.
    "Ja du är förbaskat bra på att köra grävskopa Bettan"
    För mig handlar det inte alls om att blanda ihop några begrepp eller någon objektifiering
    Jag kan se detta på min dotter som har svårt för matte.
    Jag kan pusha hennes självförtorende till stordåd
    Jag kan se det på mina anställda där jag kan höja eller sänka en arbetsinsats direkt

    Så visst, Jesper Juul i all ära, men man får läsa med kritiska ögon också
    Men det är min two cents

  • Waldo
    Tangent skrev 2011-09-23 07:54:24 följande:
    Waldo: En del psykologer anser att risken med att berömma är att barn tror att de måste prestera för att bli älskade. Detta fortsätter sedan i vuxen ålder och kan leda väldigt snett.
    Ja och jag personligen köper inte det
    Jag tycker man blandar ihop begreppen

    En bekräftelse och ett beröm ligger dessutom så nära varandra i bereppsvärlden

    Som sagt det är min åsikt och det finns en massa teoretiker där jag sållar friskt
  • Waldo
    Flickan och kråkan skrev 2011-09-23 14:52:10 följande:
    Waldo:

    Jag har också funderat på det du tar upp men jag måste säga att jag alltmer ser Juuls stora poänger. Inte minst när jag ser mina elever - högstadiet. Många (läs en stor majoritet) är bekräftelsenarkomaner ut i fingerspetsarna.....de ÄR sin prestation.....hur har vi hamnat där?
    Om man får spåna fritt lite så tror jag att dom är barn av sin tid.
    Barnen blir inte uppfostra de och får inte samma barndom med "leraning by doing" som generationen innan fick
    Idag är det curling som gäller. Man får inte springa ut till lekplatsen själv och gunga för högt och ramla av
    Man får inte cykla iväg till kompisar och köra och välta och komma hem för sent, man blir körd av pappa i nya SUV:en
    Det enda sättet man vet att man gör rätt är att man får en bekräftelse av sina föräldrar, för man får idag inte ta några stötar själv

    Det andra tror jag är lite av åldern - se mig - hör mig - jag är någon
Svar på tråden Jesper Juul?