Inlägg från: Flickan och kråkan |Visa alla inlägg
  • Flickan och kråkan

    Jesper Juul?

    Många resonerar på samma sätt. Malin Alvén exempelvis. Det du tar upp om Juuls syn på syskonavundsjuka är väl mer allmängods än något annat. Min erfarenhet är att det snarast är rätt få föräldrar som tror att ett barn som är sådär 2-3 år som är agressiv mot sitt yngre syskon på sådär året agerar som det gör pga bristande gränssättning. Däremot vet man som förälder inte alltid hur man ska hantera det hela på ett vettigt sätt för att man är så känsloässigt involverad minst sagt. Juul säger väl inte att barnet inte ska lära sig att inte slåss utan snarare att man som vuxen inte ska bemöta barnet som en elak, oempatisk individ som ska straffas för att han/hon inte har förmågan att hantera situationer och sina känslor på ett bättre sätt.....att det är föräldrarnas ansvar.

    Ingegerd Gavelin, rekommenderas också varmt .    

  • Flickan och kråkan
    071001 skrev 2011-09-22 13:07:29 följande:
    Jag fick tips om Ditt komepetenta barn eftersom Siri saknar vett och sans emellanåt när trotset är som värst och jag förstår mig inte på Juul alls. Har läst över halva boken och inte fått ett enda råd om hur jag ska hantera/parera situationerna som uppstår känner jag. Andra tankar om hur föräldrar ska vara gentemot sina barn ja, men inget som har med galen trots att göra.

    "Konsten att säga nej med gott samvete", är mer handfast när man behöver hjälp med just konflikthantering. Den är väldigt konkret. "Mitt kompetenta barn" handlar ju mer om att möta barn.....generellt.
  • Flickan och kråkan

    Waldo:

    Jag har också funderat på det du tar upp men jag måste säga att jag alltmer ser Juuls stora poänger. Inte minst när jag ser mina elever - högstadiet. Många (läs en stor majoritet) är bekräftelsenarkomaner ut i fingerspetsarna.....de ÄR sin prestation.....hur har vi hamnat där?

  • Flickan och kråkan
    Waldo skrev 2011-09-25 09:33:22 följande:
    Om man får spåna fritt lite så tror jag att dom är barn av sin tid.
    Barnen blir inte uppfostra de och får inte samma barndom med "leraning by doing" som generationen innan fick
    Idag är det curling som gäller. Man får inte springa ut till lekplatsen själv och gunga för högt och ramla av
    Man får inte cykla iväg till kompisar och köra och välta och komma hem för sent, man blir körd av pappa i nya SUV:en
    Det enda sättet man vet att man gör rätt är att man får en bekräftelse av sina föräldrar, för man får idag inte ta några stötar själv

    Det andra tror jag är lite av åldern - se mig - hör mig - jag är någon

    Det är ju ingen "nyhet". De som oftast brukar kallas generationen utan självkänsla men med självförtroende är ju 70-talisterna. Att det tillhör åldern med "se mig - hör mig - jag är någon" tror jag inte heller att just det beror på för jag möter det på precis samma sätt med yngre barn. Det du tar upp förklarar ju inte varför ungdomar identifierar sig mer eller mindre totalt med sin prestation.  
Svar på tråden Jesper Juul?