Minns ni skolmaten?

Jag hade kanske maximal otur, men all skolmat genom hela min skoltid var oätlig. Allt var ofräscht och unket och det fanns inga grönsaker. Ibland rev de lite vitkål i stora klumpar. Utan dressing. Bara de tjocka vita delarna på kålhuvudet i ett bleck. 

Tjockpannkakan såg ut som att den var gjord på alginat och skumgummi. Allt som innehöll kött var gummiartat och luktade något skumt som jag senare i livet lärde mig känna igen som dragon och malkulor. Potatisen studsade om man slog den i bordet, hade pyjamas och växte i munnen tills man kräktes. Grytorna var slemmiga och läskiga och riset vettefan var de fick ifrån. Jag har aldrig lyckats återskapa den där samtidigt vattensjuka och o-genomkokta konsistensen. Eller lukten av gammal modellera som kom från det. Grynen var liksom större än allt annat ris jag stött på i mitt liv och jag svär på att de enskilda riskornen rörde sig om man inte noga dränkte dem i sås först.

Eller hur förvarade de knäckebrödet? Det luktade sommarstuge-skåp. Och det där margarinet de tyckte man skulle ha på? Örk. Så mackor gick bort också. Såvitt jag vet genomlevde jag de nio åren på mjölk.

Fast det värsta var nog när de skulle vara lite "festliga" och vi fick risgrynspudding (med kanel, socker och mjölk om det var jul - med saftsås om det inte var jul). Risgrynspudding, även när det är väl tillagat, är bland det äckligaste man kan tvinga på en människa. Och i matan var den inte väl tillagad.

Saftsoppa med Puckstång. Minns nån det? Vafan?

Allt. Precis allt hade vidrig konsistens. Vidrig. Jag fick det i munnen och sen växte det och växte tills jag spydde. "Skölj ner med mjölk" sa matistanterna. Ja, just - först vidrig konsistens och sen gör vi det kallt och blött också! Lysande idé!

Eller det påstådda potatismoset och den påstådda skinkan. Herrejemine. Kommer ni ihåg hur den där formpressade "skinkan" luktade gympa-matta?

Stackars matistanterna på de skolorna, på den tiden. Fan att gå till jobbet varje dag och dels veta att man serverar sån skit man inte skulle ge en strykar-katt och sen ha som uppdrag att tvinga ner skiten i oskyldiga barn. Jaha - såhär blev mitt liv. Jag är mat-Kapo på en mellanstadieskola. Jag tvingar barn som aldrig gjort mig nåt ont att äta gympamatta och får inte låtsas om att jag dör lite inuti. Alla försök att göra det lite trevligare eller fräscha upp lite faller på att allt kommer i gigantiska bleck från storköket och är redan två veckor gammalt när det når oss. (Alternativt: nu kan jag ta ut mitt livs frustration på de små jävlarna. Skraphink? Här blir ingen jävla skraphink. Du äter  tvåveckors "oxjärpe" och håller käften! Muahahahahahaha!) Kanske hade de egna barn i skolåldern? Kanske brast deras hjärtan vid tanken på att någonstans på andra sidan stan tvingade någon hjärtlös jävel i deras telningar "Hawaiigryta" och inte ens hade vett att skämmas? 

Jag blir alltid lika paff när jag träffar folk som gillade skolmaten. Är de yngre än jag tänker jag att det kanske blev bättre till deras tid. Är de äldre tänker jag att åttiotalet var en kackig tid att gå i grundskola och att det kanske var bättre på deras tid. Är de jämngamla tänker jag att de kanske bodde i samma upptagningsområde som kommunpolitikernas egna barn. Eller så lagade deras föräldrar lika sketen mat som storköket. Eller ingen mat alls. 

Så kanske det var. 

Bregott! Åååh, lyllos. Jag vet inte vad de kallade det de tyckte vi skulle bre på, men det var ju inte Bregott. Å andra sidan blev det bättre på gymnasiet för mig.

Vi fick praoa i matan - fick nån annan det? Förmodligen som ett led i att få oss att sluta gnälla på matistanterna. Fast vi gnällde ju inte på tanterna, vi gnällde ju på maten. Visst kunde vi räkna ut att de jobbade hårt - problemet var ju att det inte hjälpte hur hårt de jobbade. (Dessutom sprang vi mest i vägen för de stackars tanterna. När det var min tur blev jag satt att vispa ägg till en privat sockerkaka som nån av tanterna skulle ta med hem. Det tog hela tiden jag skulle vara där. Som av en slump. ;) )

I vår kommun (ja, jag var ett sånt där drygt, politiskt barn som tog reda på saker) fanns tre nivåer av matis: varm, kyld och fryst mat.

Varm mat: lagades på plats eller levererades på tillagningsdagen från storköket. Varm mat fick Waldorff-skolor (som lagade sin egen), skolor i kommunalpolitikernas egna upptagningsområde och skolor som av en ren slump låg nära skolköket.
Kyld mat: levererades från storkök till skolan en eller två dagar efter tillagning enligt ett schema som jag aldrig fick riktigt klart för mig.
Fryst mat: levererades upp till två veckor efter tillagningen till skolor ute i landsförorterna till huvudorten och till skolor i socialt belastade områden. (Det var inte uttryckligen så, men som av en slump gick all den frysta maten till de skolor som låg i de ökända områdena och till oss lantisar.)

Jag tror att fördelningen helt enkelt gjordes utifrån vilka föräldrar som kunde tänkas orka bråka. Åtminstone i vår kommun. Jag skaffade mig dessutom tillgång till andra skolors veckomatsedlar för hela terminen - många skolor i "vissa" upptagningsområden hade rätter på menyn som vi helt enkelt aldrig såg. På utbyte med en brevkompisklass vi hade i en annan kommun blev vi ytterst förvånade att se att de inte bara hade salladsbuffé dagligen, utan också kunde välja fil om de inte vile äta maten. Och de fick slänga. Vi fick inte välja portions-storleken och fick inte slänga något annat än papperet kring margarinpaketen. Och de hade servetter. Vi fick hämta pappershanddukar från toa när vi var bordsvärdar. Skolan/Matan lärde mig att det var skillnad på folk och folk.

Oavsett var man bodde åt vegetarianerna bättre. Mycket bättre. (På den tiden var chansen att en vegetarian-familj bestod av akademikerföräldrar - som var beredda att känna sig diskriminerade pga vegetarianismen -  mycket större än nu när vegetarianism har gått mainstream.) Det och den lägre volymen var antagligen anledningen till detta.

Oooh, gratis snorkråkor! Jävlar vad tacksam jag är!

För det första: den är inte gratis. Vi (idag) och våra föräldrar (då) betalar den via kommunalskatten. Våra kommuner valde sen att inte fördela dessa pengar rättvist utan lät vissa skolor äta väl på bekostnad av andra.

För det andra: jag vet inte hur gammal du är, men när storköken regerade kommunerna var maten oätlig. Punkt.

För det tredje: i helvete heller att man ska hålla käften och inte klaga över hur VÅRA pengar används.

För det fjärde: Det var inte bara äckligt - det var näringsfattigt också. Läs ovan angående: inga grönsaker. Läs igen: Inga. Grönsaker. Pannkaka av potatismjöl och vatten med saftsås ger inte nån näring att tala om.

Jag hade en mamma som lagade bra mat och som var hemma när jag kom hem, svimfärdig av hunger, från skolan. Alla hade inte det. De kändes igen på att de åt eländet i matan och ibland tog om, samt sin gråa hy och sina koncentrationssvårigheter. De hade haft bättre av en Snickers än av den där skiten. 

 

 

Ja, potatisbullarna. Fy hurran. Det där med att sitta kvar hela rasten minns jag också. Och det med att kräkas till slut. Det fattades bara en Fanny och Alexander* på det.

* I "Fanny och Alexander" - för den som inte var med på den, tvingas titelkaraktärerna av sin styvfar, biskopen,  sitta i timmar över gröten de inte kan med. Ju längre de sitter, desto kallare och äckligare blir den. Till slut försöker Fanny äta men kräks upp det igen. Varpå biskopen tvingar henne att sitta kvar tills hon äter spyorna. Till slut äter hon dem.