Inlägg från: Anonym (Marlene) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Marlene)

    Jag är kär i min spinninginstruktör!

    Anonym (Kär i kuratorn) skrev 2011-11-11 22:14:05 följande:
    Skönt att höra om någon annan som kärat ner sig i mindre passande personer . Visst är det jobbigt? Galet när man bara längtar till nästa besök. Vet ju att det hela är vansinnigt men njuter ändå av förälskelsen och känslorna det medför.
    Jag är obotligt förälskad i min lärare. Ytterst opassande och ytterst jobbigt.
  • Anonym (Marlene)
    Anonym (Kär i kuratorn) skrev 2011-11-15 22:47:44 följande:
    Fast bättre med en lärare än en kurator
    Nja, båda fallen skulle väl klassa väl regelbrott ifall man tog det ett steg längre. Usch, vi sitter inte i någon rolig sits, varken du eller jag.
  • Anonym (Marlene)
    Anonym (Kär i kuratorn) skrev 2011-11-15 23:14:49 följande:
    Nää inte alls kul. Men trots att man vet att det aldrig kommer leda till något och att det är dömt från början så finns ändå glädjen där varje gång man får se dem. Man blir lycklig och varm i hela kroppen. Det är väl konstigt vad en förälskelse kan göra med en. Den kan få en att må superdåligt men ändå ge stunder av total lyckaKyss.
    Håller helt med det du skriver, det är en berg-och-dalbana av känslor. Jag hoppas innerst inne att det en dag kan komma att leda till någonting men förstår att det nog är för komplicerat...tyvärr. Har du gett upp tanken på att ni kan komma att inleda någonting eller är det uppenbart att intresset inte är ömsesidigt?
  • Anonym (Marlene)
    Anonym (Kär i kuratorn) skrev 2011-11-15 23:44:34 följande:
    Mycket svårt att säga. Det hela är superkomplicerat. För det första är jag gift och har två barn. Förhållandet är dock på kompisnivå och har så varit de senaste fem åren .

    Min kurator har ju givetvis en proffesionell attityd men vissa beteenden kan man ju givetvis tolka som det behagar en. Jag har väl egentligen aldrig på allvar trott att det skulle leda till något eftersom hon då begår tjänstefel.

    Men det är klart att vill jag så kan jag ju tolka flera saker till min fördel. Bland annat så tar hon i mig väldigt mycket. Förra gången blev det lite turbulent, vi missförstod varandra och jag blev både arg och besviken. När jag visade detta blev hon enormt upprörd och ledsen. Hon blev så känslosam att hon sa: Ååh gud jag måste sätt mig ner. Jag frågade hur det var och hon sa att det kändes som att hon höll på att svimma. Jag höll om henne, tog pulsen, fick henne att sitta ner och efter ett tag gick det över och hon mådde bättre. Hon bad mig att ge henne en chans till.

    Detta kan jag ju tolka precis som det behagar mig. Men det behöver ju absolut inte betyda att hon överhuvudtaget har några som helst känslor för mig utöver det proffetionella.

    Jaja det kommer väl aldrig leda till något mer, men jag tar var på det som är just nu och mer kan man ju inte göra Obestämd
    Jag överanalyserar och tolkar varenda tänkbart tecken in i absurdum. Enklast vore ju att man samlade mod till sig och sa som det är och låta det bära eller brista. Man kan ju inte göra mer än bort sig och om ett ömsesidigt intresse mot förmodan skulle finnas får man lösa de etiska spörsmålen då. Men tyvärr är jag på tok för blyg Rynkar på näsan.
  • Anonym (Marlene)
    Anonym (Kär i kuratorn) skrev 2011-11-15 23:55:34 följande:
    Samma här Skäms
    Man önskar att man hade lite av "tänd på terapeutens" mod. Vi får helt enkelt (tills dess vi samlat lika mycket mod) hålla tummarna för denne Glad.
Svar på tråden Jag är kär i min spinninginstruktör!