Anonym (Kär i kuratorn) skrev 2011-11-15 23:44:34 följande:
Mycket svårt att säga. Det hela är superkomplicerat. För det första är jag gift och har två barn. Förhållandet är dock på kompisnivå och har så varit de senaste fem åren
.
Min kurator har ju givetvis en proffesionell attityd men vissa beteenden kan man ju givetvis tolka som det behagar en. Jag har väl egentligen aldrig på allvar trott att det skulle leda till något eftersom hon då begår tjänstefel.
Men det är klart att vill jag så kan jag ju tolka flera saker till min fördel. Bland annat så tar hon i mig väldigt mycket. Förra gången blev det lite turbulent, vi missförstod varandra och jag blev både arg och besviken. När jag visade detta blev hon enormt upprörd och ledsen. Hon blev så känslosam att hon sa: Ååh gud jag måste sätt mig ner. Jag frågade hur det var och hon sa att det kändes som att hon höll på att svimma. Jag höll om henne, tog pulsen, fick henne att sitta ner och efter ett tag gick det över och hon mådde bättre. Hon bad mig att ge henne en chans till.
Detta kan jag ju tolka precis som det behagar mig. Men det behöver ju absolut inte betyda att hon överhuvudtaget har några som helst känslor för mig utöver det proffetionella.
Jaja det kommer väl aldrig leda till något mer, men jag tar var på det som är just nu och mer kan man ju inte göra
.
På vilket sätt blev det turbulent? På vilket sätt missförstod ni varandra? Det verkar ju som om du är lika mycket kurator som hon i den här situationen :). Jag tolkar det som att hon har känslor för dig som hon inte vet hur hon ska hantera.
. Visst är det jobbigt? Galet när man bara längtar till nästa besök. Vet ju att det hela är vansinnigt men njuter ändå av förälskelsen och känslorna det medför.