Återigen: Jag respekterar din sorg till fullo och tycker absolut inte att jag anser att du har gjort något som helst fel att gå till ett medium.
Min frustration (om man kan kalla det för det) är samvetslösa "medium" som tjänar pengar på människors sorg. Det gör mig illamående. Detta har därefter vidareutvecklats till "heliga personer" som säljer "heligt vatten" till cancersjuka personer för tiotusentals kronor som i hopp om att bli mirakulöst friska inte blir ett dugg bättre, med enda skillnaden att plånboken blir tunnare. Eller medium som säger att man måste skänka x antal kronor för att en förtvivlad mammas nyss avlidna dotter ska komma till himlen. Detta gör mig fruktansvärt arg, att profitera på människors sorg är det lägsta man kan göra!
"Jag kan hålla med dig att det är märkligt att de inte vill tjäna pengar på sin förmåga när de sedan tar betalt för sessioner. Det där med att spela in tänkte jag inte ens, det skulle jag ju ha gjort. Dock är det här en engångsförteelse."
Du är inte ensam om detta. De flesta som går till medium har redan sin åsikt om dess legitimitet klar för sig. Man går dit i tron med att man har öppet sinne, men i själva verket har man redan bestämt sig för att mediumet man går till verkligen kan tala med de döda. I det läget är man mer mottaglig för mediumets ord och den vagaste saken kan helt plötsligt tas för sanning. De allra flesta medium brukar börja med några standard"syner" för att vinna kundens tillit:
"Jag ser en äldre släkting till dig om avled för ett eller några år sedan. En man med gått hår. En farfar eller morfar."
Detta stämmer förmodligen in på 95% av den vuxna befolkningen. De allra flesta vuxna har antingen en farfar eller morfar som är avliden, och "eller ett flera år sedan" är ju ett ganska vitt begrepp. Och om man mot all förmodan har både sin farfar och morfar i livet kanske man har en farbror eller liknande som avled för sju år sedan. Och det är heller inte ovanligt att äldre gubbar är gråhåriga. Lägg gärna till att mediumet säger att den avlidna släktingen var snäll, hade humor eller någon annan floskel som passar in på de flesta. Mediumet säger några vaga saker som man själv förvandlar till sanning i och med att ens egen hjärna tolkar det till verkligheten.
"Anledningen till att jag först säger att jag tror på det men sen inte gör det, är för att jag är lite kluven faktiskt. För mig finns det inget svart eller vitt, jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. Jag har aldrig trott på det, aldrig någonsin."
Tänk efter riktigt noga. Om du hade trott att medium till 100% är bluff hade du förmodligen aldrig lagt ner tid och pengar på att få träffa en? Undermedvetet vill du tro på det mediumet säger vilket gör det lättare för din hjärna att formulera om vaga oneliners till verklighet. Din hjärna tolkar vaga formuleringar så det stämmer med din världsbild!
"Men jag tycker det är så sorgligt att det efter döden inte finns något, bara svart och tråkigt. För mig är det en tröst när jag tänker att han faktiskt finns runt om kring mig."
Detta är en oerhört vanlig - och helt normal! - tanke. Du tror inte, men du vill tro. Och vilja att tro gör att du är mer mottaglig för det mediumet säger, även om det "egentligen" inte stämmer.
"Jag tänker på en gång när jag arbetade i växjö, en kollega till mig som inte kände mig överhuvudtaget sade till mig att hon såg en liten pojke springa efter mig ibland. Jag tog så fruktansvärt illa upp, för jag tänkte att hon kanske via omvägar hade fått reda på att jag förlorat min lilla ängel"
Naturligtvis kan jag inte svara på hur detta ligger till, men scenariot du beskriver är tänkbart. Det är inte ovanligt att kolleger diskuterar andra kolleger på jobb.
"När jag träffade mediumet så skulle jag egentligen inte sagt att jag ville ha kontakt med min son. Det hade jag planerat sen innan, eftersom jag inte ville göra det lätt för henne. MEN det blir aldrig som jag har tänkt mig för när hon frågade mig om det fanns någon särskilt jag ville kontakta så råkade jag yppa hans namn. SUCK!"
Du ska inte ta på dig skulden för detta, för det är precis så medium fungerar. När man väljer att prata med ett medium har man tagit steget till att tro på det övernaturliga, vilket gör att man är mer sårbar. Du vill tro, alltså tror du på vad denne säger. Du har absolut inte gjort något fel här, det är fullt förståeligt att du har din sorg att bearbeta och det tror jag ingen säger något om. Om man vill peka finger är det mediumet ifråga som utnyttjat din sårbarhet för sin egen vinnings skull.
Slutligen: Vill man testa ett medium finns det två grundregler man kan tänka på.
1. Be att få spela in samtalet. Skrämmande ofta får man inte det och förklaringen är allt från att "andarna störs" eller att "energin i rummet försvinner" eller liknande. Benny Rosenqvist (ett känt svensk medium) förbjuder inspelning av seanser eftersom han är rädd att det ska "misstolkas" av skeptiker, något jag inte ens finner värt att kommentera. Benny Rosenqvist bor förresten flott och kör en dyr fin bil och behöver aldrig mer oroa sig för sin ekonomi. Men det är klart, att han drar in sina pengar på sorgfyllda människor i storseanser som vill komma i kontakt med avlidna släktingar är nog bara en detalj i sammanhanget.
Kan man spela in samtalen skulle man kunna lyssna på det i lugn och ro hemma lite senare. Eftersom man inte får det utan får nöja sig med att minnas vad som sades under seansen minns man bara det som faktiskt stämde. Om mediumet säger sig kunna "se" 10 saker som kunden anser sig stämmer, är det dessa 10 saker kunden minns efteråt. De 40 sakerna som inte ens var nära sanningen glömmer man lägligt nog bort och fokuserar på det som faktiskt stämde. Även jag skulle kunna säga 50 vaga saker om dig och ditt liv, där några skulle stämma till punkt och pricka även om jag saknar medial förmåga.
2. Om ett medium kan "se saker", "prata med döda" eller "se in i framtiden" behöver man de facto inte säga så mycket. Låt mediumet guida samtalet och svara bara "ja" eller "nej". Mediumet "ser saker" via cold reading, det vill säga läser av kundens ansiktsuttryck, kroppsrörelser, tonläge i rösten etc. Om medmiumet börjar "se en död släkting som är under tio år gammal" och kunden de facto har mist en åttaåring dotter, märks det på kundens ansiktsuttryck och kroppsspråk. Något kunden själv inte märker men som gör att medmiumet förstår att han lyckasdes komma nära sanningen och därför fortsätter på den inslagna vägen. Om det mediumet säger inte alls stämmer går denne raskt vidare till något annat och ser om det nappar bättre där.