Min son är tydligen inte lika söt som kompisens son...

Försök koppla av och lev inte bara i nuet.

När min äldsta var nyfödd var situationen omvänd för mig. Min bebispojke var världens sötaste, väninnans lika gamla dotter var inte alls lika söt som spädbarn. Omgivningen gullade och daltade med min son, ingen såg hennes bebis. Skitjobbigt!

Idag är det hennes dotter som får all uppmärksamhet. Hon är söt som jag vet inte vad med långt blont hår och klarblå ögon. Min son är fin han med men ser mest ut som folk.

Äh, skit i det! Livet är inte rättivst.
Oftast så blir söta småbarn fula som vuxna;) och fula ungar blir svanar. Det stämmer ganska ofta. Brorsan var liten och näpen med blonda lockar, själv var jag rakhårig mager med tandställning till öronen. Nu är jag lång och välbyggd medan han är råttfärgad och lite överviktig. VI ÄLSKAR VARANDRA ÄNDÅ, MEN ROLLERNA SKIFTAR.

Jag skulle vara glad om jag vore dig. Jag känner ständigt att jag måste skydda min bebis från omgivningen. Hon är en söt unge och väldigt social. Hon ler mot alla och har stora blå ögon och rött hår. Folk blir som galna och ska busa med henne och få henne att skratta. På kvällen när vi kommer hem så är hon överstimulerad och olycklig

Din unge är sötast i världen för dig, det är bra nog tycker jag. Och så slipper du all onödig uppmärksamhet. För om du tänker på det så handlar det väl mer om att DITT ego blir sårat när folk inte tycker din son är lika söt? Han bryr sig väl inte

Det där stämmer ju inte. Och du hade knappast tandställning som bebis

Jag var en supersöt bebis, ganska söt som barn, FUL som tonåring och snygg som vuxen kvinna.

Men tack för den
Jag rår lika lite för att mitt barn har hår som ts gör att hennes inte har det. Om vi nu ska prata om att alla bebisar är olika så behöver man ju inte racka ner på bebisar med hår för det...

Kolla Ebba Von Sydows lilla tjej Marianne. Hon har MYCKET hår (hon är två veckor äldre än min bebis).

Min unge har lagom mycket hår, inte så man kan sätta upp det men tillräckligt för att täcka hela huvudet och ligga på kragen

Klart att din son är sötast i världen i dina ögon och så ska det ju vara. 
Har ett par tvillingar som är som din son dvs nordiskt bleka, bullig panna och lite hår. Trots det blir det ett jäkla ståhej varenda gång jag är ute med dem för att de är enäggstvillingar, kan ärligt talat säga att ibland önskar jag att folk ville lämna tjejerna ifred och låta bli att glo på dem. Alla bebisar är söta och trots att de inte har de där gulliga dragen som du beskriver att din arbetskompis bebis har, mina syskonbarn är halvasiater och såg också ut sådär som bebisar så är de finast i världen för mig och deras pappa och det räcker.
Människan är tydligen skapt för att dras till det mera ovanliga och trots allt är det viktagast att DU älskar DITT barn inte vad andra tycker. 

En halvasiat kanske blir tämligen kort som vuxen. Hur kul är det? Din son, som jag förmodar är etnisk svensk, kanske istället blir en sådan där lång och ståtlig kille som tjejerna suktar efter. Som sagt, rollerna skiftar.

Ja?

Det är ingen fördom att asiater generellt sett är kortare än etniska svenskar. Finns ju faktiskt statistik på det, och inget man kan bortförklara. 

Själv är jag kvinna, etnisk svensk och 181 cm lång. Maken är etnisk svensk och lika lång. 

Och, din poäng är..? 

 Vad konstig denna tråden blev. Många personer beskriver sina jättegulliga bebisar som alltid får sååå mycket uppmärksamhet - och slänger på ett litet "fast det vill du inte ha ts, att alla ska tycka din bebis är söt! Det är bara skitjobbigt med alla som älskar att titta på min übersöta bebis!" 

Jag tycker det är väldigt bra  att du och din jobbarkompis pratade om det efteråt. När det gäller hur ni  ska hantera det finns väl inte mycket att göra, annat än att ni inte visar någon skillnad. 

Min dotter var ett ganska "osött" (låter så hemskt att säga fult) barn då hon var bebis. Liknade en bulldog. Jag tyckte det var lite jobbigt när man märkte att andra verkligen inte tyckte hon var söt. Men det var inte mycket att göra med. Fortfarande kan någon säga "din dotter, hon var verkligen en riktigt stor (betydning: fet) bebis.... Fast hon var söt då. Riktigt söt..." Det senaste slängs på när de kommer på att det annars kan uppfattas fel ;)

Jag vet hur det känns. Jag har 2 barn, min första är ringtigt vacker, har alltid fårr mycket komplimanger osv.

Min andra är inte lika bildskön men för mig är han så klart lika fin som första.

Det känns jobbigt att folk hela tiden ska säga att **** är verkligen vacker, ** är också fin men...

        

Oj, vad konstigt! Gör folk så? Bebisar är ju mysiga. Kanske för att de är ovana med ett mörkt barn? Mitt barn är lite speciellt..superduper ljus, ögonbryn , allt! Jätteblå ögon. Alla tycker barnet ser coolt ut. Sant. Men de som blir galna, tull överdrift , är utländska. Det är väl för att det är ovanligt?

Jag hade verkligen inte tagit åt mig alls. Jag hade skrattat o sagt nåt i stil med "ja mitt barn har finast peronlighet" på ett skämtsamt sätt. Alla ser vi olika ut och ditt barn är lik dig o din man/sambo. Utseende föds vi med Oftast är det väl så att är man söt när man är liten blir man ful när man är tonåring.