Gurkan skrev 2011-09-18 21:54:34 följande:
Jag försöker att inte jämföra mitt barn med lugna barn och det är nog bara i de jobbigaste stunderna jag önskade att mitt barn kunde vara lite mer still med. Annars är jag nog rätt nöjd med hans utforskande nyfikenhet på precis allt.
Jag har tänkt en hel del på hur jag hanterar mitt barn bara genom den här tråden och framförallt hur jag kan bemöta honom bättre. Kom fram till att tålamod är det allra bästa. Tålamod och lyhördhet och en stor portion envishet. Och att dra ner på ambitionsnivån. Om nu halvtimmes promenaden tar två timmar för att vi måste kolla på alla myror, larver, skalbaggar, blommor, ekollon och annat intressant vi ser så får väl promenaden ta två timmar. Tycker lilleman att vi ska gå åt andra hållet så får vi väl gå tillbaka då det egentligen kvittar om vi går fram och tillbaka eller runt. Jag försöker se det viktiga i varje situation och det viktigaste på en promenad är inte att vi går rundan utan egentligen att vi kommer ut och rör på oss lite och det kan vi ju göra även om vi går fram och tillbaka. Ibland måste jag försöka tänka utanför min egen fyrkantiga lilla låda och försöka bara göra som lilleman.
Självklart kommer det situationer där han inte kan få som han vill alltid men jag tycker det är tråkigt att säga nej och aja hela tiden och om jag är trött på att säga det så är nog lilleman ännu tröttare på att höra det och därför försöker jag hellre säga ja än nej. Så vi testar hans sätt med. Att vara ute i spöregn är ett exempel. Det räckte med tio minuter ute sen var lilleman nöjd och tyckte det var helt okej att leka inne.
Men det där med att känna sig vuxen kan jag känna igen mig i. Jag kan prata sönder mina vänner för att det ibland gått en hel vecka när jag bara hunnit med att träffa lilleman och sambon ;)
Vi tänker likt märker jag. Är bara när jag har en dag då jag själv helst skulle vilja ha en lugn innedag, som jag önskar att vi skulle kunna varva ner några snäpp. Annars är jag också väldigt glad över min dotters personlighet. Tokig, rolig, fartfylld, påhittig, busig, tydlig, pratglad är vad hon är
Och att man inte ska ha så styrda planer själv är nog den bäst idéen. Har man inga förväntningar eller krav själv på vad som ska göras/hända så blir det ju vad det blir.
Jag har också fått många tankeställare av denna tråd. Gick in här ikväll bara för att läsa hur andra har det då jag efter dagen idag kände att jag behövde se att någon hade liknande situation. och nu känner jag att det är med ny kraft jag tar mig an uppdraget imorgon. Tålamod och lyhördhet är mina ledord imorgon och framöver också! För att bli upprörd och uppgiven själv gör henne bara upprörd och uppgiven också vilket resulterar i att vi båda blir trötta. Är jag lugn, så har även hon lättare att hålla sig lugn.
Sen läste jag (i en annan tråd tror jag) att barn skrattar när man blir arg för att de vill att man ska bli glad igen då de inte gillar den reaktionen och den förklaringen tycker jag mkt om och ska ta med mig när jag bemöter min dotter. Hon vill ha mig glad inte arg för det hjälper ändå inte.
Tålamod och lyhördhet som sagt!
