Presentation

Hej! Vilken rolig idé, den här gruppen! Jag kopierar din lista, helt enkelt.

Namn: Tahira
Bor: London
Familj: Man och en son på 5,5
Saknar från Sverige: "Rätt" yoghurt, vårt stora kontaktnät och att strosa i min hemstad Lund.

Yokohama - kul att få läsa hur länge du bott här!

 Själv är jag ganska nyinflyttat. Vi kom hit för två år sedan och nu letar vi lägenhet här för tredje gången. Suck. Trodde att vi hittat något relativt permanent för ett år sedan men några rör brast inne hos grannen ovanför oss och nu är det fukt i alla väggarna. Kommer ta en evighet att fixa och under tiden är det hälsoskadligt, så vi byter boende.

Inte så himla lätt, eftersom det måste vara nära min mans jobb i Bloomsbury och Spikes skola i Chelsea... och det kryllar inte av perfekta lägenheter precis där i mitten, framförallt försvinner de lika fort som de dyker upp. 

Pasanda - Ja, vi hyr! Kommer nog inte våga köpa någonting på ett bra tag, framförallt inte efter den här helvetesupplevelsen . Men ja, det är dyrt, och framförallt är det mycket pengar med tanke på vad man får. Men hellre det än att pendla, för vår del, än så länge. Får se hur länge vi stannar centralt.

Vår son är född i Sverige, han var 3,5 när vi kom hit, var hemma ett halvår och började på dagis när han var 4 (otroligt dyrt ja) och sedan började han skolan när han var 4,5 (ännu dyrare ) och nu har han precis börjat y1 och älskar det.

Jag däremot, känner mig inte helt inne i systemet ännu, passade på att gå till både tandläkare och andra läkare när jag var i Sverige och har, efter två år, ännu inte ett engelskt bankkonto  

Haha, jag vet. Det tog 1,5 år innan vi skaffade NI-nummer. Vi är lite sega ibland. Jag tror att det är lite för att det gick så himla fort när vi flyttade. Från att vi började prata om det till att vi satt där i vår lägenhet i Westminster tog det knappt två månader. Sedan när vi väl kom hit stannade liksom allting av lite.

Ja, jag har en GP, och sonen är såklart inskriven också, även om vi passade på att ta vaccinationerna på BVC i Sverige när vi ändå var där. Men från och med i somras är vi inte skrivna i Sverige längre så nu får vi nog skärpa oss lite. 

Han går i privatskola, ja. Mest för att vi visste att vi inte skulle bo i vår första lägenhet så länge, och jag kände att jag inte riktigt orkade hålla på med regler och sådär för statliga skolor, och dessutom hade jag sett så många dåliga skolor här, tyvärr. Det är absolut inte ett statement att han går privat, utan en bekvämlighetsfråga. 

Sedan var det lite för mitt sociala liv också. Jag studerar på distans, men är i stort sett hemma, och mödrarna till barnen på de privata skolorna var också hemma i större utsträckning, så det var lättare för mig att hitta en naturlig umgängeskrets. När man inte har ett arbete i en stad och är nyinflyttad kan det vara ganska svårt annars.

Så bra att ni är nöjda, jag vet ju att det finns massor av bra statliga skolor i landet! Vi är också väldigt nöjda. Spike är verkligen som en svamp och bara suger i sig kunskap, så det lite högre akademiska tempot (jämfört med Sverige) passar honom perfekt. De är 12 barn på en lärare och en assistent och alla barnen verkar tycka så mycket om varandra. Haha, jag skulle kunna skriva om hans skola i en evighet, jag är helt förälskad i den, påminner mycket om min skola när jag växte upp.

Men på tal om sjukvården - Det var en av de mest positiva överaskningarna. När vi bott här ett par månader och sonen hade feber och utslag så gick vi och kollade upp det. Tog lite prover och sådär, fick lite råd och en återbesökstid och sedan undrade jag var man skulle betala! Jag hamnade i chock när jag insåg att det var gratis, och de inte ens ville se mitt pass eller någonting!

Samma sak när min man skadade knät när han klättrade. Han tog en taxi till akuten, fick träffa någon direkt, ficksjuktransport till nästa sjukhus, fick kryckor och ett slags stöd och blev röntkad och det tog kanske 45 minuter hela turen och sedan fick han sex månaders sjukgymnastik och allting helt gratis! Haha, jag är fortfarande chockad, som ni märker

Gud vad bra med läkemedlen och tandvården! Hur var mödravården? 

Oj! Jag visste inte ens att man kunde köpa mat på Ikea, haha.

Vi brukar köpa Zoegas, filmjölk, trevligt knäckebröd, Lingongrova, jäst och säsongsbaserad mat på Scandinavian Kitchen. Känns dumt ibland bara att betala hutlösa priser (på vissa av produkterna), när man vet vad det kostar "egentligen"...

Skolor:  Ja, vi har också väldigt blandade människor på skolan, och det är roligt. Det är en internationell skola (eller snarare en engelsk skola riktad till internationella familjer) och inget barn i Spikes klass har två engelska föräldrar. Spikes ena bästa kompis är från Australien och den andra är från Israel/ Filipinerna. Skolan uppmuntrar verkligen alla barnen att dela med sig av sina kulturer och traditioner och det är roligt att se!

Det är naturligtvis viktigt att ta till sig den "nya kulturen" och anpassa sig till vårt nya hemland, men om vi blir kvar länge (vilket det verkar som), känns det också viktigt att behålla lite av våra svenska traditioner och idéer. Jag och min man är svenskar och har växt upp där, men Spike kommer att ha en helt annan kulturell nationalitet och det känns både roligt och lite, lite sorgligt. 

Vi valde dagis (ett Montessoridagis som vi var supernöjda med) eftersom det kändes viktigt att Spike lärde sig engelska fort, och på ett dagis fanns det fler barn och vuxna att influeras av.

Det är så lustigt, från att engelskan varit i centrum och det viktiga att lära sig ordentligt, är det nu svenskan som står i centrum hemma, så att Spike håller samma takt i svenskan som i engelskan. Hur gör ni för att hålla det svenska språket vid liv? 

Vi talar ju svenska hemma naturligtvis, eftersom vi båda föräldrar är svenskar, och så brukar jag kolla av med Spikes lärare vad de talat om i skolan och så brukar jag har små "lektioner" på svenska med Spike här hemma, med samma tema. Han får berätta lite vad han lärt sig i skolan och så pratar vi om det på svenska, så att han lär sig vad nya ord heter på svenska också, och så kanske jag tar upp något annat. Och så övar vi lite på stavning och så får han läsa lite på svenska. Hittills fungerar det bra, men jag tänker att han får ju mer och mer läxor och nästa år börjar de med instrument och sedan har han teaterlektioner efter skolan så det känns som att våra små lektioner kommer att få mindre och mindre plats.

Pasanda - Varken jag eller min man är specielt jul-intresserade egentligen, gillar inte julmat och ser inte på Kalle Anka och sådär. Jag gillar julbakandet, julgran, glögg, julmusik och julklappar, så det brukar vi köra på. Kanske gör vi det till en större grej när Spike blir äldre, men jag vet inte. Det får bli lite som det blir

Nu har vi bara haft två jular sedan vi flyttade hit. Första julen kom min mamma hit och vi tog det mest lugnt. Öppnade paket, åt sushi, spelade spel och såg på film på julafton. På juldagen gick vi ut och åt långlunch med brittisk julmat.

I julas åkte jag och Spike till Kenya. Där firade vi med min pappa, styvmor, lillasyster och en del andra, främst svenskar. Den 24:e var det verkligen hela kalaset. Tomte som kom, högläsning av Julevangeliet, all möjlig svensk julmat, risgrynsgröt osv. Ingen jättehit hos Spike, som är vegetarian . Min styvmors gudföräldrar som vi firade hos har bott i Kenya sedan början på 1970-talet och har alltid varit stenhårda med att behålla svenska traditioner. Vi åker nog till Kenya i jul igen tror jag.

Tänkertill -  Jag brukar inte träffa på så många svenskar faktiskt. Det finns en svensk flicka i Spikes klass, men annars har jag nog bara stött på en handfull. Men så har jag ju inte letat heller . Angående jästen är det säkert samma som man kan köpa i andra affärer, jag har bara inte sett det någonstans och orkar inte riktigt hålla på att leta när jag vet att det finns på Scandi Kitchen. De hade det i och för sig inte senast jag var där. men då blev jag på dåligt humör och struntade i att baka

tänkertill - Ja, det finns ju massor av svenskar bara man letar . På Spikes skola går det en hel del, och på min mans jobb arbetar ett gäng, en del av dem är vi bra vänner med. Men för mig känns det lite konstigt att umgås bara för att man är från samma land. (Inte riktigt samma sak på internet, eftersom man skriver när man har något att skriva och låter bli när man inte har något att tillägga ). Det kanske känns viktigare när vi bott här längre.  Så himla häftigt det låter, med dina studier!Nu har vi äntligen kanske fått en lägenhet! I samma hus som vår förra, men utan fuktskador! (Hoppas jag, har ringt dit två olika besiktningsmän, utöver den som mäklaren skickade). Det är verkligen ett perfekt läge och vi känner ju alla grannar och sådär, så jag hoppas verkligen att det inte blir nåt strul!

Ja, haha, den ser exakt likadan ut som vår gamla, fast spegelvänd

Godmorgon!

Nu har vi förhoppningsvis hittat lägenhet! Deposit är lagd och nu är det bara tusentals papper som skall skickas, mailas, och faxas fram och tillbaka

Är det någon som anlitat någon bra flyttfirma att rekommendera i Londonområdet? Eller någon jättedålig att undvika?

Jag skall packa och packa upp själv, så det skulle bara vara själva flytten. Det finns ju hur många som helst, men om det är någon som har någon erfarenhet så säg gärna till.

Tack! Det är otroligt skönt att känna att det händer någonting och att vi inte kommer var fast här i City för alltid.

Nej, det blev inte den. Vi hittade en annan som var mycket finare! Från att allt såg absolut hopplöst ut, hittade vi fyra fina lägenheter på en vecka!