Hon vill inte ha mig!!!

Hade samma scenario med mitt ex. Kändes som att det bara var jag som initierade sex eller intimitet, förhållandet blev liksom förgiftat av det, man gick bara omkring och var sur. Slutade med att jag gjorde slut tyvärr. Har hittat en sexgalning nu så det är jag som får säga stopp ibland :).

Låter nästan som att du skriver om mig. Vet inte hur du är mot din fru men min man började tjata om sex ganska så snart efter förlossningen och det var väl där det gick utför, plus att han sedan började ge mig dåligt samvete för att jag inte ville och det kändes (känns) som att han försökte pressa mig till sex genom att alltid påpeka hur länge sedan det var sist osv. Nu vet jag inte om det har blivit en låsning men jag få panik så fort han tar i mig nu. Han säger att han bara vill kramas men om jag kramas tillbaks så försöker han alltid ta det vidare till nästa nivå så att säga. Det kanske är så din fru känner också? Jag tycker att det viktigt att prata med varandra och lyssna på varandra, (min man varken pratar eller lyssnar tyvärr). Viktigt oxå att inte tjata om sex för det kommer bara göra det värre för henne och har du bett om kramar så stanna där.

Precis så här känner jag. Jag kan känna igen mig till varje ord. Min sambo påpekar dagligen hur sällan vi har sex, hur frustrerad han är och fäller kommentarer om andra tjejer. Igår fick jag höra att jag "får skylla mig själv" eftersom han får sig något för sällan.

Jag förstår att det är som trådstartaren skriver som min sambo känner sig.

Men det är verkligen inte lätt att återgå till samma sexlust efter en förlossning eller under en graviditet.. Jag har aldrig varit så okåt i hela mitt liv, men jag blir så fruktansvärt avtänd av tjat, oförståelse och att känna mig pressad till sex.

Jag förstår att min sambo, liksom du trådstartaren, känner er unwanted, men det är inte där problemet ligger. Inte för min del i alla fall.

Jag VILL ha ett fungerade sexliv. Jag älskar min sambo och självklart önska jag att vi var som duracellkaniner så fort vi fick chansen, men vi har det knakigt på alla plan just nu, och då är sexlusten knappast något som ökar.

Och tjatet gör mig galen. Jag hatar att känna mig tvingad till sex.

Så det där med låsning låter väldigt rimligt även för mig.

Kanske även för din fru.

Behöver inte ha med dig att göra, utan bara alla hormoner och att hon helt enkelt inte känner igen sig själv.

Jag är gravid nu för andra gången, och jag är inte alls kåt, vilket jag var under första graviditeten. Jag mår bara dåligt på alla plan just nu när jag ständigt får höra hur dålig jag är som inte släpper till..

Ni kvinnor som i den här tråden beklagar er över att alltid bli tjatade på och att ni går in i en negativ spiral av det, jag förstår er, men så här kan det uppfattas från era mäns perspektiv, så som jag själv har upplevt det:

Jag anser mig inte vara en man som tjatar och skuldbelägger. Jag har alltid försökt att vara hänsynstagande.  Men den som har större sexlust tvingas ju då liksom "säga nej till sig själv" en massa gånger innan det kommer över läpparna och blir till en fråga till partnern. Så man uppfattar ju inte det som att man tjatar, tvärtom ägnar man ju större delen av tiden till att själv säga nej, att avstå ifrån att fråga. Så när man väl ställer frågan om sex så har man ett så stort uppdämt behov av sex så att det kan vara svårt att ta ett enda nej till och besvikelsen blir stor och kan svårligen döljas.

Och vi som har större sexlust än vår partner går ju också in i en negativ spiral. Det faktum att man aldrig kan veta när det vankas sex gör att man går omkring och ständigt tänker på sex, bevakar sin partner och letar efter positiva tecken som kan innebära att det är OK med sex, och det blir allt svårare att lägga band på sig och inte visa sin frustration. Det är det numer så välkända fenomenet med att ett fungerande sexliv tar upp kanske 10% av tankeverksamheten medan ett dysfunktionellt tar upp kanske 90%. Och jag kan tänka mig att det gäller även er som inte vill så ofta, att det överskuggar allt annat, detta att leva under en ständig press att ha sex när man inte vill.

Det är inte självklart att vi som vill ha sex oftare bara är lallande fånar som inte begriper nåt av vad ni går igenom, men vi är också bara människor och till viss del styrda av våra känslor. Det är fruktansvärt frustrerande, sårande och tärande att inte få utlopp för sitt behov av närhet, sex, intimitet, bekräftelse osv. och man handlar inte alltid rationellt då.

för det första så anser jag inte att jag tjatar, försökt få eller frågat om det ca 2-3ggr månad nu dom senaste 3månaderna...

det brast för mig i torsdags, jag försökte och hon sa NEJ...
slutade med att jag spydde ur mig alla tankar å känslor i säkert 2-3 timmar...
och utan att någonsin tänkt på det tidigare så förklarade jag att för mig (antagligen för väldigt många andra män också) så är sex otroligt viktigt (då menar jag sexet inte knulla å inte snabbisen bara för att få tömma) för det är så jag får bekräftelse på alla plan... när hon vill ha sex med mig så säger hon indirekt att jag tänder henne, jag är snygg, jag är bra, jag får henne att känna sig trygg ja allt som jag säger henne varje dag...
den kvällen gav henne en tankeställare.
vist hon har inte talat om för mig allt det hon "säger" mig när hon vill ha sex med mig, men hon tog första steget både i fredags och lördags...
så nu mår jag bättre...

kommer inte ihåg vem som sa att det var överdrivet att jag kände mig som ett avelsdjur men menar du att saker du känner också är överdrivna?
hur kan du säga att MINA känslor i MIN livssitvation med MIN fru är överdrivna?

Det var nog bra detta.
Vi hade en period då jag inte ville alls, hade bara ingen lust, men istället för att samla på sig flera månaders frustation så sa min sambo hur han kände och upplevde det hela.
Dina känslor och din livssituation och dina upplevelser är viktiga. De skall tas på allvar, men däremot så innebär inte att du med automatik skall få dina lustar tillfredställda, men det tror jag nog du är väl införstådd i. .
ibland får den som har mer lust backa, ibland får den som har mindre lust "ställa upp". Men tjat och självömkan är väldigt oattraktivt.

Ställ krav. Eller det kanske är försent att börja nu. Hon har inget giltigt skäl att stänga ner sexlivet, hon gör givitvis som hon vill, men det är inget man kan acceptera. Du blir olycklig på kuppen, det minsta man ska begära är en kompromiss. Annars skulle jag köra med härskartekniker på andra områden än sex som utpressning för att visa att det inte är så kul (efter andra mer konstruktiva metoder). Eller lämna. Iaf ta ett ordentligt snack, för att visa ditt perspektiv och att det är ohållbart. Stå upp för din rätt till sex, men då måste man också vara mentalt inställd för att stå upp för sin gräns om den inte hålls.

Man har aldrig rätt till sex med en annan person, däremot har man ett val. Den dagen min sambo säger har rätten till sex, den dagen är nog vårt sexlivt dött.

självklart så säger jag inte att jag ska få sex när jag vill, vi hade ju inte kunnat sköta våra jobb då...
och även om det kanske inte har framgått av mina inlägg här så är jag förstående speciellt nu när hon håller på att producera min andra son, men hur förstående men än är och hur mycket men än tvingar sig själv att inte försöka så blir det jobbigt ibland...
självklart så blir saker bättre om man pratar med varandra, om inte annat för att man får en inblick i hur partnern tänker å känner om saken och partnern får ju även veta hur man själv tänker...
för vi kan ju bara se sakerna med våra egna ögon och vi upplever ju samma sitvation olika på grund av våra olika referensramar...

tack för vad du säkert tror är en bra lösning...
men du ser det är så att jag älskar min fru och jag skulle kunna tvinga henne till sex med mig lika lite som jag skulle kunna spöa henne för att middagen är klar när jag kommer hem...
du förstår kanske inte att jag vill att hon ska vilja ha sex med mig...
hade det bara vart för sexet så hade jag kunnat vara otrogen...

tyvär så har du nog missuppfattat allt jag har menat med mina inlägg å min tråd...