Jag ångrar mig så mycket!!!

Nästan allt är möjligt om relationen i grunden är bra, om det finns viktiga bitar att bygga på - och om båda vill. Tror jag.

Där är svaret (och frågan);
Hur bra är (var) er relation egentligen..? Att söka sig till andra för att få bekräftelse antyder ju att man inte upplevde att man fick tillräckligt med bekräftelse inom sin relation.. OM detta stämmer kan man också fundera på orsaken.. Slentrian? Ointresse? Kommunikationsproblem..?

För att kunna svara på din fråga så behöver du/ni fundera på dessa saker.. Varför hände det? Vad betyder det egentligen?

Om det faktiskt var en "oviktig" lek under en mindre "svacka" i en - för övrigt - bra relation så finns helt säkert alla möjligheter att reparera och hitta en tillit. (förutsatt att partnern fortfarande vill...)
Om det däremot visar sig att händelsen är ett symptom på att ni egentligen inte har/hade det särskilt bra, brister och olikheter som är knepiga i grunden - ja, då är det inte säkert att det är lika enkelt..

Mitt enda råd är att du själv reflekterar över hur er relation var (innan chattandet), skriver ner i detalj vad du vill ha och behöver - hur du tänker dig framtiden själv eller med partnern.. Därefter pratar ni om detta och försöker hitta ett svar på era frågor..
Kanske ta hjälp av familjerådgivningen..?

om jag förstår det hela rätt;

Ni har haft en bra relation där allt "funkat" länge.. Omgivningen skulle säga att ni passar bra ihop och själv upplever detsamma. Ni har en gemensam trygghet, kärlek och delar intressen..
Samtidigt så har du svårt att öppna dig riktigt på djupet för din partner, de allra svåraste (mest privata) bitarna behåller du för dig själv.. (?)

Kanske är detta något din partner känner/upplever? Kanske tolkar partnern detta som att du inte riktigt "släpper in", till fullo..? Kanske leder detta till att era samtal blir fina och bra - men inte går på djupet, fullt ut..? Något som faktiskt skulle kunna vara en liten begränsande faktor.. skulle kunna innebära att man inte riktigt kommer så "nära" som man (kanske) förväntar sig vid en viss punkt i relationen.

Med risk för att vara amatörpsykolog nu (läs: lita inte på mig - fråga någon som verkligen vet) så skulle jag dels tro att det finns en framtid för er men framför allt rekommendera dig TS att hitta någon professionell att prata med (kurator/psykolog etc.)..
Om jag visste mer skulle jag kanske säga/beskriva situationen utifrån att du söker en slags "ytlig" bekräftelse (i sexchattandet) för att slippa ta itu med en djupare, mer äkta kommunikation hemma.. Du nekar partnern närhet och därmed ökar avståndet i relationen.

Lösningen är att du behöver lära dig förstå dig själv, få hjälp med att våga öppna upp.. få hjälp att reda ut vem du är och varför du är som du är.. etc.  Detta kommer att hjälpa dig i kommunikationen hemma - och ge förutsättningar för att lappa ihop relationen.
Men (viktigt!), lita inte på mitt ord utan bilda dig en egen uppfattning´- och lyssna på din egen kurator/psykolog (som jag hoppas du försöker få kontakt med)..

Att bygga upp tillit handlar om förtroende och tid, tror jag - men också förståelse för vad som hänt. Tror det är viktigt att prata mycket, och kanske också ta hjälp i detta.

Om jag sätter mig i killens situation så skulle jag ställa mig själv (och dig) följande frågor:
1) Varför hände det? (dvs. vad var det för behov som ligger i grunden, vad ger sexchattandet dig?)
2) Vad gör du/ni åt detta behov?
- om du inte har en trovärdig/bra lösning på att åtgärda ditt behov så är det lätt att misstänka att du kommer att få "återfall"..
3) Vad behöver han (och du - ni..) för att må bra själva och tillsammans.. hur ska ni kunna skapa detta?

Du/ni behöver på något sätt lösa de tre punkterna, på ett trovärdigt och bra sätt..