Inlägg från: Mariella81 |Visa alla inlägg
  • Mariella81

    affektanfall??

    Min pojk hade det och svimmade av vid starka känsloreaktioner. De svimmar av syrebrist men så fort de svimmar av så börjar de andas igen men det är ju väldigt otäckt. Det enda man kan försöka göra är att hålla dem, prata lugnt och vara så lugn man bara kan. Till slut lär man sig se signalerna och vi kunde häva ett anfall genom att blåsa sonen i ansiktet eftersom han då tog ett andetag. Numera är det extremt sällan det händer och i år har han bara haft ett anfall på dagis och ett på gång hemma men då gick det faktiskt att säga till honom att andas. Han är tre år och hans anfall började när han var runt 6 månader och i ett år därefter hade han anfall en eller ett par gånger per månad och sen glesades det ut rejält.

    Medicin har aldrig varit aktuellt för vår son och vad jag vet brukar man inte medicinera men jag har för mig att det finns två varianter så det kanske finns medicin mot den andra.

  • Mariella81

    Nu är jag inte sjukvårdsutbildad men visst kan väl affektkramper ge just kramper. Det har vår son haft i alla fall, inte varje gång men det har hänt vid några tillfällen. Men, med det sagt håller jag med om att det kan vara idé att kolla med en barnläkare så att det inte rör sig om något annat.

  • Mariella81
    Kaosmamma skrev 2011-10-15 21:58:32 följande:
    Mariella: min andas då inte under anfallen! Inte under ett enda och jag kan inte räkna hur många hon fått nu. Är helt grå/blå stel och krampar i många av anfallen beroende på hur länge hon är borta..
    Usch då! Det låter ju väldigt otäckt. Vår pojk har också slutat andas men det släpper alltid när han svimmar av (vilket han ju iof gör av syrebristen). Har hela tiden fått höra från sjukvården att de alltid börjar andas igen om de svimmar av och det stämmer i vårt fall men din flicka kanske har svårare att komma igång om hon har andningsbesvär i grunden. Är det bara affektanfallen som orsakar andningsstoppen eller får hon andra andningsbesvär som utlöses av affektanfallen?
  • Mariella81

    Vad som kan beskrivas som tysta anfall har min son också haft. Det kommer ett kort skrikljud och sen blir det tyst. Inte helt enkelt att beskriva men han fastnar liksom i utandningen på nåt sätt. Det är dock alltid kopplat till känslor och den här typen av tysta anfall fick han när känslorna var så starka att han inte ens kom igång att skrika. Ändå ingen tvekan om att det var just affektanfall det handlade om. Alla barn är ju olika. 

    Animegirl - Fast jag förstår ändå tanken Vittra har om att det är sjukdom och affektanfall i kombination som gör din dotters anfall så allvarliga. Det är väl nånstans viktigt att poängtera att detta inte är det man normalt sett tänker på när man tänker på affektanfall. Därmed inte sagt att din dotter inte har affektanfall men i kombination med hennes andra sjukdom blir det ju något mer än ett vanligt affektanfall. Vid ett klassiskt affektanfall kommer andningen igång igen när barnet svimmar av och självklart kan andra sjukdomar göra att detta mönster inte alltid följs men för att inte skrämma upp andra föräldrar kan det vara viktigt att poängtera att det inte är vanligt med så långa andningsuppehåll att ambulans måste tillkallas.

    Hoppas du förstår mig rätt nu. Inte meningen att hoppa på dig på något sätt utan jag kände bara att det kunde uppfattas av andra att det är vanligt med så långa andningsuppehåll vid affektanfall vilket det alltså inte är även om din dotter har det.

  • Mariella81
    Kaosmamma skrev 2011-10-28 15:05:21 följande:
    Mariella: det var just de tysta jag beskrev när inlägget igår klipptes. En gång hos min mamma när hon var närmre två år då drog Filippa upp en stor och tung glasburk. Då sa min mamma tack tack Filippa och tog försiktigt burken. Filippa vände på klacken och började springa från min mamma. Min mamma uppfattade ingenting. Men när Filippa vände sig om drog hon in luften och stannade i att se ut som hon gallskriker men får inte igång med att få till ett till andetag. Men tar man kort skulle det se ut som hon vrålar. Jag stod i andra änden och ser, och börjar springa mot henne för jag förstod att hon skulle svimma när hon sprang, vilket hon gjorde och jag hann inte fram. Landade några cm från en vass kant men gick bra och var bara borta ca 5 sekunder. Min mamma var jakt chockad och som sagt inte uppfattat Filippas häftiga känslor när hon tog glasburken...
    Ja, precis. Känner igen den beskrivningen helt och hållet. Själv reagerar man mest på tystnaden för det är nåt speciellt med den medan omgivningen tror att allt är lugnt när det blir tyst. Vilken tur att du inte kände dig påhoppad. Är så svårt att skriva på nätet för det är så lätt med misstolkningar så det är bäst att förtydliga att man inte menar något illa  
Svar på tråden affektanfall??