Vår- /Sommarbebis 2012 efter IVF

Vi har kollat på flera vagnar och det vi skulle bli tvungna  att få byta bil för att få plats med vagn men så tänkte vi om och kollade vilka vagnar som får plats i bilden och det blev en bugaboo. Inte mitt förstahandsval men den har vuxit till sig i tanken och det blir betydligt billigare för oss att slippa byta bil även om vagnen är ganska dyr begagnad också. Dessutom tror jag inte att de små framhjulen blir ett problem eftersom det finns vinterhjul till den. Eller mina bekanta som har en säger att det funkar fint även vintrar som de två föregående.. Ja ni hör jag övertalar mig själv, men som sagt det blir bra i slutändan.

För övrigt så är det 27 fulla veckor, bebisen sprallar massor och jag borde väl känna mig mycket gladare än vad jag kan. Har en liten dipp och känner att det är deppigt, fast jag är tacksam och glad över bebisen, och min fina sambo det är jag egentligen. Så jag förstår inte riktigt varför jag känner så här.

Alltså man kan ju köpa dem
På blocket för två hundra så sparar man också pengar :)

Jag bor liksom tvärs över landet och har ingen som helst möjlighet att åka till en träff i gbg tyvärr, men ha det så kul ni som träffas!

Den riktar sig
Mest till de som väntar eller har små barn läste jag någonstans.

Lustigt måste jag säga, för till mig sa de att ivf- barn ofta är något mindre och att det alltid bedöms som riskgraviditet - därav UL i v 32.

Jag bor i Sthlm här ändrar de inte datum, de anser att det är en riskgraviditet, man får TUL v 32 men inte så mycket extra kontroller för övrigt. Jag har visserligen gjort 12 UL minst vid det här laget men det har med min skakiga start att göra mer än nåt annat. Har också fram till för ett tag sedan gått på specmvc, är nu utskriven därifrån och det är skönt!! :)

Min bebis ligger nån procent under förväntad vikt men det sa de att ivf- bebisar ofta gör.

Min svåger som arbetat med en stor studie angående psd säger att kudde inte är farligt och är man orolig är det bra att ha napp och inte för varmt och gosigt och att man ska fundera över om hur man tänker kring babysim där man uppmuntrar att barnen slutar andas osv.. ( jag ska fråga honom igen om det är fler saker att tänka på)

Finns inget lugnande man kan säga tror jag men det där med aurorasamtal är bra, de är ju experter! Jag har gjort 13 UL, har minst två kvar, jag är övertygad om att det inte är farligt för de skulle aldrig låta en göra det så ofta i så fall.

Fosterrörelser förändras ju runt v 30 jag känner ungefär som du beskriver och tänker att det är för att det finns mindre plats nu. Bebisen kan inte sparkas på samma sätt utan den rör sig och rustar om därinne. Känns konstigt för det känns ju som att hela jag rycker till osv.

Jag brukar tänka att allt jag känner, allt jag nojar över har 1000 kvinnor nojat över förut och de har säkert klarat det mkt bra.

Men jag vet att oron kan ta överhand och att det blir tungt och svårt.

Bouilotta: Detta är också i princip vår enda chans att få barn och sorgligt nog var vår vän med om samma sak som din, det sätter sig fast men jag ska säga att jag har tittat på ganska mycket förlossningsprogram, de som sändes på svt för några år sedan och det har ändå gjort att jag inte är orolig för just förlossningen. Jag vet att det kan bli snabba beslut och jag förstår att det kan bli kniviga situationer men det har varit väldigt skönt att se hur de löser situationerna. Men jag kan förstå att du känner att du vill ha kontroll och att du vill ha en plan för hur och när och att allt är förberett.Det borde inte vara problem, jag vet flera som fått KS på ungefär samma grundr som du så varför skulle du inte få det menar jag?

Något jag också undviker som pesten är att läsa folks förlossningsberättelser och så fort någon försöker berätta om sin fruktansvärda upplevelse så säger jag nej tack för jag behöver inte det just nu.

Har man som vi har kämpat och kämpat och längtat och kämpat i flera år så..

Men en sak måste jag säga att jag är fortfarande lite eller ganska distansierad på ett sätt från att det kommer en förlossning här snart. När folk frågar om jag är orolig så känner jag oftast att ja just det ja, förlossningen kommer ju också.. Och visst känns det ett visst obehag för att det ska göra ont och vad som kan hända med mig, men nej, jag har nog tur som inte känner mig så orolig för just den biten. Det räcker med all annan oro som man har kring det som sker nu och det som kan ske sedan.

Men jag tyckte att någon hade ett bra råd, skäms inte över din oro, den är ju reell och du upplever den så du måste få hjälp med den.

Lycka till!