Är dagens föräldrar alldeles för slappa och konflikt rädda?

Som frågan ovan lyder är dagens föräldrar alldeles för slappa och konflikt rädda?

Ser fler och fler trådar på FL och scenarion ute i verkliga livet med oregerliga barn och föräldrar som ger förskola/ skola och  till och med barnets gymnasium skulden för dåligt uppförande kontra betyg och allmän brist på enkel hyfs. 

Ser en annan vuxen ute i samhället att ditt barn gör någonting fel eller farligt får inte den vuxna tillrätta visa utan att riskera att få arga föräldrar på sig?

Som frånskild mamma till två pojkar på 5 och 6 år får jag ofta höra både från pojkarna och deras pappa att jag är för sträng, och har för mycket regler.
Anser själv att reglerna som gäller i vårat hushåll är ganska ok och helt enkelt rikt märken för hur man beter sig utanför hemmet också. 
Tex: *Tvätta händerna innan maten.
         *Sitta på stolen, tugga med stängd mun, samtala inte skrika vid matbordet.
         *Tacka för maten när man är färdig och går från bordet, även tacka vänner och bonus farmor och farfar                 om man får exempelvis en glass vid besök.
          * Säga förlåt om man råkar göra någon illa eller för den delen gör någon illa med flit.
          *Hela familjen hjälps åt att plocka undan leksaker och kläder som sprids ut i huset under dagarna, inte               bara mamma, bonus pappa eller barn.
          * Alla i familjen har rätt att bli arga och säga ifrån, jag som förälder har rätt att ryta till när jag bett barnen                om samma sak x antal gånger och ingen respons ges. Precis som sönerna har rätt att bli arga när de tycker någonting är fel eller orättvist. Självklart måste dessa konflikter lösas, och även om jag som förälder vet att Ben 10 en vardagmorgon krockar med att det är dags att åka till dagis så får vi väll bli osams då. Jag är deras mamma och det är jag som ansvarar för att dom kommer till skola och dagis när det är dax att börja.

Är detta orimliga regler?

Är det så att när vi är ute och grillar på gräsmattan på sommaren och jag säger åt mina grabbar att inte springa vid grillen, så ska jag inte säga åt deras kompis samtidigt för att föräldrarna är rädda för att hon ska bli ledsen? Blir inte flickan ledsnare om hon ramlar över grillen?

Är det så att när grabbarnas kompis är hemma hos oss och vi äter lunch och jag säger till att hon/ han får sitta still vid bordet när vi äter och inte springa runt och komma och ta ett par tuggor när hon/ han har lust, är det så att jag har gått över gränsen då? 

Är det inte så att mina regler ska gälla i mitt hem?

När ett barn står med en pinne och slår på min bil med föräldrarna stående 10 meter ifrån och jag börjar med att säga till barnet och detta inte hjälper utan helt sonika tar och lyfter upp den skrikande ungen och bär bort den till föräldrarna och ber dem att kolla efter sitt barn, har jag gått över gränsen då?

Trött på allt daltande med dagens barn och är helt övertygad om att dagens föräldrar håller på att uppfostrar ett gäng bortskämda idioter utan något som helst konsekvens tänk.

 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-15 13:35
Mycket intressant att läsa alla svar, och eftersom själva ordet regler verkar var någonting som upprör många vuxna så funderar jag på varför.
Är just ordet "riktlinjer" bättre att använda?

Läste någons intressanta inlägg om hur man blandar i hopp auktoritet med auktoritär.