Ni som är runt 30, varför är ni tillsammans med någon som är 15-20 år? Vad ser ni i dessa egentligen?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-09-14 12:22
Folk verkar ha hakat upp sig på 20. Okej, vi tar bort 20 helt och hållet. Varför är du som 30-åring tillsammans med en runt 15?
Hej! Min sambo och blivande barnafader nu i september är 30 och jag själv är 21... Vi träffades för 18 månader sedan via hans mamma som jag skulle fika med, då jag just fyllt 20. Jag antar att vi då passar in i din frågeställning. Anledningen till att min sambo valde mig var väl för att han tyckte att jag var söt samt seriös och stabil (jag dricker inte, ville ha något seriöst om jag skulle ha något och så tyckte han att jag tog tag i vardagsbestyr på ett bra sätt). Jag kunde stötta honom i hans åtaganden och han kunde stötta mig i mina åtaganden.
Personligen så tror jag också att människor i min omgivning skulle få en större reaktion om jag kom med en kille i min egen ålder, då jag sällan tas för 21 (förutom till utseendet då). Jag vill ha en man som förstår sig på åtaganden och är seriös, ingen kille som springer på krogen och high-fivar bästa polaren som fått till det.
Men på ett sätt så förstår jag också vad du menar. Jag träffade en tjej på 15 år som tydde sig lite till mig under ett tillfälle, och hon berättade för mig att hennes pojkvän var 25... Det kunde jag tycka att var märkligt, särskilt då jag lärde känna henne. Hon hade mycket 'barn' i sig fortfarande och hade just börjat ta klivet mot vuxenvärlden. För mig var hon en ung tjej som gärna ville ha uppmärksamhet och bekräftelse, precis som det är i den åldern, så vad den 25-åringen gjorde med henne och såg i henne kan jag inte förstå. Om jag träffat min sambo som 15-åring hade vi knappast blivit tillsammans, och om jag hade haft en 25-årig pojkvän som 15-åring hade jag idag undrat vad fan han egentligen var ute efter med mig och vad han såg i mig.
Är det inte olagligt med sex med underåriga? Efter 18 så förstår jag inte problemmet. Smaken är olika och det finns roliga unga människor.
Min sambo var 31 när jag blev tillsammans med honom och jag var 19, jag är inte tillsammans med honom för att han är äldre än mig och jag hade mina tvivel innan jag verkligen bestämde mig för vårt förhållande, av den anledningen att han va så pass mycket äldre, men nä vi va redan då på samma plan, det enda som skiljer oss åt e att han kommer i håg barnprogram och när raggarna fanns, det gör inte jag.. men vi har varit tillsammans i 7 år och vi älskar varandra villkorslöst även fast alla andra tvivlar på ålderskillnad så gör inte vi det.. så de så..
Hej TS!
Jag är 18 och anser att jag är mogen, det tycker jag att jag vart sen jag var runt 15.
Mognad för mig är när du kan ta hand om dig själv och tänka på ett moget sätt!
Ålder har absolut ingenting med mognad eller kärlek att göra.
Jag har oftast vart tillsammans med äldre killar/män då dem oftast är på samma stadie som jag.
För vi alla är i olika stadier hur du än vrider ooch vänder på det!
Varför hakar du upp dig så mycket på ålder? Känner du bara unga omogna personer och tror då alla är så?
Jag har sen jag var 16, bott själv, försörjt mig själv samtidigt som jag jobbat, betalat räkningar, tävlar i olika grenar, har ett antal djur (katt, hund, häst och ponny), reser mycket, kan ta hand om mig själv och vet vad jag vill och strävar efter det. Betalar för allt med egna pengar då jag jobbar och har jobbat länge trots att jag är/var "så ung" samtidigt som jag går i gymnasiet + att jag är i stallet vare dag och tävlar en massa.
Vad anser du som skulle göra mig till en sådan omogen person? Bara undrar hur du tänker :)
Tror ni missförstår TS. Jag tror inte TS stör sig på själva åldersskillnaden i sig utan mer på hur gammal (ung) den yngsta parten är.
Jag är 35 och min man är 46 = 11 års skillnad. Det är inget som varken vi eller omgivningen regerar på men om jag varit 15 och min man 26 är sitsen helt annorlunda. Om man är en normalt funtad 26-åring är man på en helt annan plats i livet än när man är 15. Det är i princip omöjligt att föhållandet blir på "lika villkor".
Man ÄR ett barn när man är 15 och då tycker jag inte det är ok att en 26 är ihop med denna 15-åring.
15 eller 20 år är väldigt skillnad!!!! barn eller vuxen!
själv var jag 17 när jag träffade min numera make som då var 28 år.
jag var mogen för min ålder å såg inget i att vara tillsammans med en jämngammal.... de bara fjantade runt! :P
... och jag fick nog inte riktigt fram vad jag menade i föregående inlägg. Tanken var att jag SER hur stor skillnad det är mellan mig och den här flickan, det här brorsbarnet på tretton år.
Jag kan inte Någonstans i kroppen finna respekt för den vuxna man som skulle försöka inleda ett förhållande med henne. Inte nu, och inte om två korta år.
Min forsta pojkvan var 32 nar jag var 15. Vi var ihop i tre ar, det som han tyckte om med mig var val just aldern, visade sig senare att han tande pa riktigt sma flickor ocksa. Var fruktansvart ledsen vid denna tid i mitt liv och bade forvanad och glad over att nagon kunde alska mig.
Eh, tala för dig själv!!! jag är 18 och min sambo 30.
vi trivs ihop och älskar varandra, så varför inte vara tillsammans när man trivs i varandras sällskap? 3 år ihop och kommer bli måååånga år till :). Såna som har fördommar och kallar 15-20 för barn, alla är uppväxta och mognar helt olika fort säger jag bara.
Åldern är bara en siffra ;)