Jag ångrar mina barn

Det är en svår sits du sitter i och svår att komma ur. Se för 17 till att skydda dig nu så du inte blir gravid igen. Sitter nästan själv i samma sits. Räddningen för mig blev att börja jobba igen och ha 2 åringen och 1 åringen på dagis heltid. Gap och skrik när man kommer hem men bara ett par timmar innan läggdax.
Ha stora på dagis så mycket du får.  Börja jobba eller plugga heltid så att du får ha båda på dagis heltid från o med att minsta är ett år så kan du börja räkna ner dagarna nu och ha nåt att se fram emot.
Skrik inte för mycket och ta inte för hårt i barnen även om det är svårt att kontrollera sig. Du kommer ångra dig och barnen får "fel" uppväxt och blir ännumer otrygga och jobbiga då..
Stå ut ett litet tag till men bryt för 17 mönstret, så här kan ni inte ha det. 

hoppas verkligen du hittar nån som kan hjälpa dig

Mitt råd blir:

Var utomhus så mycket som möjligt. När bebisen sover, se till att du lägger ned all uppmärksamhet på storabarnet ute!

Om ni är inne och bebisen ligger på golvet MÅSTE du vara med hela tiden. Skit i disk och tvätt, bara var med barnen och förekom alla situationer där storbarnet kan göra illa. Hushållsarbetet får du göra när båda föräldrarna är hemma eller när barnen sover.
Försök att aktivera det stora barnet med saker så mycket det går; Fylla tvättmaskinen, diskmaskinen osv.

Men ha då alltid bebisen nära i sele eller babysitter så att ingenting kan hända.

Jag har 23 månader mellan mina barn. Nu är de 2 och 4 och allting är som en Walk in the park (den största delen av tiden.) Det blir bättre.

     

           

Prata med alla omkring dig, släkt och vänner och säg ärligt hur du mår och känner, be dom om hjällp.

För jag tror du kommer bli förvånad hur hjälpsamma människor är, när man faktiskt öppnar sitt hjärta.

Och just nu tror jag du behöver lite hjälp, det händer oss alla, då och då.

Det betyder inte att du är en dålig mamma, tvärtom, du är en bra mamma, som kan se till att dina barn blir väl omhändertagna även dom stunder då din ork tryter.

För jag tror det handlar mest om det, du orkar inte just nu, du behöver en break.
Och när du inte orkar så märker din stora det och han testar för att se om han fortfarande är älskad, se om du fortfarande orkar med honom.
Se om du fortfarande, trots din trötthet, finns där för honom.
Så han blir pestig, för att få svar.
Det är en fråga han skickar dig gång på gång på gång.

När du inte klarar av att ge honom ett positivt svar skakar du hans värld (och han eskalerar), så låt nån annan få svara istället för dig, just vid dom tillfällena. 
När jag hade haft ett missfall och så nästan direkt blev gravid i en komplicerad graviditet, då orkade inte jag,  med, då agerade min då 3-årige son likadant.
För mig blev "räddningen" att jag blev inlagd på sjukhuset och vara bara hemma på permission på helgerna, så då kunde jag samla vila under veckorna.
Du behöver också samla vila ts, du måste hitta ett sätt som passar för er.   

Och han gör det än idag, om jag inte mår bra, det märker han omedelbart.
Och han är 22, visseligen visade det sig att han har aspberger, men den blir mycket värre om jag inte är samlad och kan vara det stöd han behöver, fortfarande.                  

Jag blir bara förbannad när jag läser TS. Det är väl ingen som tvingat någon att bli förälder. Stackars barn! Säger bara det: SÖK HJÄLP innan du skadar dina barn. Men om du håller på att skriker på dem och tar för hårt. Ja du håller du ju på att skada dem. Du vet väl om att det är förbjudet!!!!