Har inte läst hela tråden, men som någon annan sa. Låt stora barnet börja på dagis. Och sök hjälp. BVC eller BUP.
Om du mår som du verkar göra, går det ut över barnen. Som du såklart förstår själv är det inte rätt mot dem. Både du och barnen behöver må bra.
Skriv gärna mer hur det går med att få tidigare dagisplats. Våga ta hjälp av andra . Man måste tänka på sig själv med för att orka med allt annat. Hoppas du får hjälp och att allt löser sig för dig.
Men kära nån vilken lång tråd det blev! Jag kan ju inte riktigt svara på alla enskilda inlägg men jag ska sammanfatta litegrann, och uppdatera i TS...
Jag älskar mina barn till månen och tillbaka! Jag skulle göra precis vad som helst för dom, och självklart ångrar jag dom INTE!
Jag har fått en tid hos en psykolog via BVC. Ang dagisplats tar jag det därifrån, efter vad psykologen säger.
Ska försöka ta mig i kragen och gå till läkare för medicinering.
Försöker prata med min man men jag når inte fram överhuvudtaget.... Han blir bara arg och provocerad när jag säger att jag är trött.
Idag ska vi åka till min mamma, och spendera dagen där. Sedan åker jag och lillan hem och sonen stannar över natten. Skönt att få lngta lite efter honom!
Vad skönt att ni ska vara iväg och sonen sova borta. Det behöver du. Ni kanske skulle göra så oftare om ni har möjlighet.
Har du fått dagis plats ? Hoppas du mår bättre och att allt blir lättare för dig snart.
Ja... Hur det går. Det går rätt OK, veckan har rullat på utan större incidenter men det är otroligt tufft. Idag brast det tyvärr för mig igen och jag fick ett utbrott men jag fick ordning på det också... Ringde min man och förhoppningsvis (men antagligen inte) kan han komma ifrån nån timme tidigare. Har varit ute i två timmar och lekt med sonen men so fort vi kommer innanför dörren är det skrik och panik igen.... Har i öronproppar nu för skrik och gnäll trggar mig till max.
Ska till psykologen på onsdag. Ringde till barnomsorgen på kommunen idag men naturligtvis var telefontiden slut för dagen, får ringa igen på måndag.
Anledningen till att jag väntar så länge med att ringa är för att min make tycker dagis är för dyrt.
Tillråga på allt var jag tvungen av avboka en efterlängtad och sedan länge inplanerad fest imorgon. Maken ska gå eftersom det är hans vänner men jag måste hoppa av. Varför? Vi har inte råd att "hänga med" i temat trots att jag vänt och vridit påalla möjligheter.
Fy fan vad jag är less på allt just nu. 
Ja det rör lite på sig iallafall! Idag ringde jag till barnomsorgsadministationen och sa helt enkelt som det var. Hon funderade länge, frågade lite försiktigt vad som hade hänt osv. Antar att hon tänkte om det hade hänt en olycka eller så.
Iallafall, hon skulle prata med den berörda rektorn och så skulle jag återkomma efter jag varit hos psykolgen imorgon. Jag sa läkartid men det finns dropin hos min VC, får rusa dit efter psykologtiden och prata med en doktor också. Antar att det behövs ivilket fall.
Jag återkommer... 
Hur går det ts?
Ja vi har nu fått en förskoleplats! Han börjar om en månad Känns pirrigt men bra! Ska ta tillvara den sista tiden på heltid med honom nu, min älskade fina prins!
Var hos MVC-psykologen, hon skickade remiss till öppenpsyk. Sa att det brukade gå ganska fort eftersom de prioriterar småbarnsföräldrar. Får nog hem en kallesle i veckan. Skall då även träffa en psykiater angående medicinering.
Just nu är jag och barnen halvsjuka vilket är superjobbigt. Barnen är sådär gnälliga och hängiga, för friska för att ligga i soffan och se på film hela dagen men för sjuka för att hitta på något att göra... Ja ni vet ju hur det kan vara. Det är skitjobbigt rent ut sagt.
Blir så glad när jag läser hela denna tråd. Du är en stark person,och att söka hjälp är inte lätt för alla,så jag tycker du borde vara stolt över dig själv. keep on going girl !
Känns pirrigt men bra! Ska ta tillvara den sista tiden på heltid med honom nu, min älskade fina prins!
Nej, han börjar om två veckor ungefär Livet känns lättare nu, även fast det är sjukt kämpigt. Lillan är vaken massor på nätterna och tålamodet är ju inte på topp då, men jag kämpar på... Samtidigt bär det emot att sätta honom på förskola. Men det är det bästa för oss alla.
Har fått en tid till öppenpsyk om en vecka eller vad det nu var, där ska jag träffa en psykolog, och troligtvis kommer jag även få träffa en psykiater inte alltför långt senare, för medicinering och vidare hjälp. Hoppas att jag klickar med psykologen.