Ensam med ansvaret för bonusbarn
Jag undrar vad din man hade sagt om du en dag kommer hem och säger att du tagit ett uppdrag som innebär att du kommer att vara frånvarande det närmsta året och därmed lägger huvudansvaret för familjen och dess bestyr på honom.
Hade han gått med på detta?
Hade han sagt :
"Ja men visst Älskling, jag fixar det. Åk du iväg så tar jag hand om allt. oroa dig inte"
Eller hade han sagt:
"Du har inte funderat på att diskutera detta med mig? Hur har du tänkt att jag ska lösa detta med mitt arbete? Hur hade du tänkt att jag skulle orka med allt detta?"
Min gissning är att han hade svarat liknande andra alternativet, och med det sagt har han heller ingen som helst rätt att förutsätta att du ska reagera eller resonera på något annat sätt!
Vill han inte diskutera fram en lösning tillsammans med dig så blir ju alternativet i så fall att han får lösa det helt på egen hand utan att du finns där öht.
Man kan ju hoppas att han har kärlek, respekt och uppskattning nog för att välja det alternativ som är tillbörligt i ett förhållande!