Hur ska man orka...

Oj, vilken fruktansvärd resa! Hoppas du/ni får hjälp att prata med någon professionellt... annars skulle jag rekommendera att ta kontakt med någon som kan hjälpa dig/er. 

Livet kommer gå vidare o du kommer känna lycka, livsglädje igen. Du måste igenom denna sorg först.
Min rekommendation är att inte försöka hantera den själv. ta hjälp av vänner, familj o även professionellt.

Kram till dig!     

Jag beklagar verkligen sorgen. Det finns inga ord som kan lindra den, inga.

Man lever en minut i taget tills en dag då man kan leva en timme i taget...

Det hjälper, tycker jag, att ha någon att prata med som varit i samma sits, eller en kurator..

Jag har inte förlorat ett barn men jag känner med dig.

Jo du kommer med största sannolikhet bli lycklig igen men det är ju helt normalt att det inte känns så nu. Ta dig tid att sörja. Jag beklagar att detta drabbat dig!

Ja, du har en fruktansvärt jobbig tid framför dig. Men det är ju så, man tar sig igenom. Vad har man för val? Dagarna går, en efter en, och till slut står man där, en dag som är lite ljusare än dagen innan. Ibland faller man ner i mörkret igen, men man kommer alltid vidare. Jag tror att det kommer mörka dagar hela livet efter något sånt här, men de blir färre och kommer mer sällan. Man får andra saker att glädjas åt. Kanske flera barn som lyfter mörkret.

Försök få någon att prata med, det hjälper, någon professionell som du känner dig bekväm med.
Och man får älta, man får sörja, även om inte omgivningen alltid förstår. Jag hoppas du har någon vän eller familj också som du kan prata med, hur mycket som helst.

Jag är verkligen ledsen för er skull!

Ville bara skicka en styrkekram till dig! Förstår hur du känner då jag också förlorat min son. De är jobbigt, men man tar sig igenom de! Våra små änglar kommer alltid finnas med oss.
Kramar