Ni som ger era barn "ovanligare" namn, hur ovanliga namn har ni själva?

Min son har ett mycket ovanligt namn och jag har ett ganska ovanligt namn. När jag växte upp (eller snarare DÄR jag växte upp), var det dock mycket ovanligt.

Sonen heter Spike och jag heter Tahira.

Jag tyckte också om att heta något som ingen annan hette, att folk visste vem jag var bara på förnamnet. 

Men precis, just detta brukar ju vara en stor anledning bland de som tycker att man ska rata ovanliga namn. Är det fel att bli uppmärksammad?

(Ser att du har ändrat din sidfot... )

Jag har ett väldigt, väldigt vanligt förnamn. När jag var liten hatade jag att bli benämnd med efternamnsinitial, och nu som vuxen tycker jag att det är jobbigt att ringa folk i "mellanskiktet". Kompisar är oftast inga problem, eftersom de känner igen mig på rösten, men bekanta, som jag egentligen känner tillräckligt väl för att bara presentera mig med förnamn... Det är skitsvårt, för det är pinsamt att presentera sig med efternamn, men samtidigt känner de säkert minst två till med samma förnamn. En petitess, kanske, men nog så jobbigt.

Mitt barn har inget konstigt namn, inget påhittat och hon är inte ensam om det. Men det är ovanligt.

Jennifer Holm heter min dotter.. anser inte det konstigt, men det finns ju vissa om hatar amerikanska namn. haha

Det beror väl helt på HUR ovanligt det är. Ni har ju gett era barn normala namn (fast min kanin hette Äskil, ja annan stavning, och mina vänner heter Lilja i efternamn!). Då tycker jag det är värre med påhittade eller överdrivna namn. Vi heter vanliga namn och våra barn har vanliga namn så vi är inte alls speciella, men vi trivs med det och får göra oss oförglömliga på andra sätt.

Jag har ett jättevanligt fint namn. Önskade massor att jag haft ett ovanligt namn när jag växte upp. Nu bryr jag mig inre. Mina barn har normala svenska namn, men de finns inte på top 100 listan. Det var jätteviktigt för mig när vi valde namn.

Jag är född -80 och hade två Mona i min lågstadieklass .

Jag heter Maria och har sällan varit ensam om det. Det är nog en av anledningarna till att min man och jag konsekvent valt bort namn som legat för högt i popularitet.

Nr 1: Edvin - relativt poppis, men hittills har han varit ensam om det. Han var enda Edvin på hela sin förskola (ca 90 barm).

Nr 2: Julius - definitivt ensam om sitt namn på förskolan. Jag har dock en kollega som också har en Julius.

Nr 3: Sixten - mittimellanvanligt, men långt ifrån 10-i-topp.

Ursäkta uppsatsen .

Son Odin, jag heter Lotta

Jag heter också Mona, och är ett par år äldre än TS.

När jag var liten ville jag inget hellre än smälta in bland de andra och ha ett vanligt namn.
Minns att jag letade och letade efter en namnmössa det stod Mona på, alla andra hade ju namnmössor, men inte gick det att hitta någon. Samma sak med klistermärken och alla andra småsaker med namn på som kompisarna hade.

Nu som vuxen är jag nöjd med mitt namn,  det är bekvämt att det oftast är entydigt vem som är Mona.

Mitt kommande barn ska inte få något jättevanligt namn, men inte ett för ovanligt heller har jag tänkt. Jag vill nog undvika de namn som var väldigt vanliga 60-70tal som nu är sällsynta för att namnet i alla fall ska signalera rätt generation.

Nina f 1980,  barn Adam f 2010, Elias f 2011