Hantering av syskonsvartsjuka

Hej,

Jag har en fråga om hur vi bäst kan hantera syskonsvartsjuka samt råd om barnböcker som kan hjälpa. Jag har lagt in frågan både i ”Fråga barnpsykologen” och ”Fråga BVC-sköterskan” för att få svar utifrån era respektive perspektiv.

Vi har en som är drygt 3 år som för 5 månader fick en lillebror. Jag har inga syskon (och har aldrig saknat det) och min man har enbart erfarenhet av positiva syskonrelationer. Storebror är en i grunden varm, generös, hjälpsam och positiv person. Vi har ett eskalerande problem med att storebror tycks bli mer och mer svartsjuk på lillebror, som kommer till uttryck genom diverse tjuvnyp, och ”hårdhänt omsorg” där kroppsspråket hos storebror visar att han vet att han gör något han inte bör. Exempel kan vara att han tar leksaker ur händerna på lillebror och lägger dem ett annat ställe, att han håller handen och trycker hårt på lillebrors bröstkorg så att det gör ont och ibland biter honom. Storebror var också på god väg att sluta med blöja då lillebror kom men har nu gått i baklås. Vi föräldrar försöker att vid alla tillfällen vi kan berömma när vi ser att han gör snälla saker mot lillebror och ge förslag på hur/vad han kan göra istället när det blir fel, men känner inte att det är nog. Vid situationer som inte är OK (exempelvis bett) så är det ”Nej” och att fysiskt stoppa det som händer som gäller. Storebror blir då ofta ledsen och gråter. Om det är situationer som är på väg åt fel håll så prövar vi att bryta genom att göra något annat med bägge. Vi försöker skapa situationer så att det skall gå att undvika negativt laddade situationer, men vissa dagar känns det rätt hopplöst…

Vi skulle vilja ha tips, dels på barnböcker som visar att man kan vara svartsjuk och att det är OK, men att man fortfarande måste behandla andra människor väl, dels konkreta råd om vad vi kan göra mer.

Hej!
Er äldsta son har levat nästan 3 år som enda barn till er och förmodligen fått mycket och god omvårdnad.
När han i det läget plötsligt finner att det finns en till, en lillebrorsa, som inte kan någonting, inte går att leka med, men som tar jättemycket plats och tid som förut var bara hans plats och tid, då reagerar han. Olika barn reagerar olika på den nya situationen och visar det olika tydligt.
Jag tycker att det ni beskriver av er sons reaktioner ligger helt inom normalspannet. Detta betyder naturligtvis inte att ni ska låta honom göra lillebror illa på något sätt.
Ni verkar ta till alla de åtgärder som är rimliga, nämligen att rent fysiskt skydda lillebror, prata om vad man gör och inte gör med babysar och förstå att han behöver egen tid med en förälder emellanåt.
Det enda tillägg jag kan se är eventuellt att ni skulle kunna visa honom att det inte bara är besvärligt att vara störst utan att det också finns en massa fördelar med det.
Ett exempel kan vara att lillebror måste sova på dagen men storebror får vara uppe och kanske ha lite egen tid med föräldrarna. Att lillebror får mat av mamma men storebror får äta god mat som han kan få vara med och bestämma om inom rimliga gränser. Storebror får höra saga och vara ute och sparka fotboll etc etc.
Det är viktigare att ge varje varje barn vad det behöver än att ge båda samma.
När det gäller barnlitteratur i frågan är jag inte helt uppdaterad men vet att det finns mängder av böcker om syskonsvartsjuka. Leta på nätet så hittar ni.
Tänk också på att detta är ett sätt för er äldre son att lära sig att hantera konkurrens som han har stor användning av i sitt kommande liv, så ge honom det stöd ni kan, men låt honom också misslyckas och lära av det.
Lycka till!
Margit Ekenbark

Hantering av syskonsvartsjuka

INNEHÅLL