Juni-barn

Hej! Här kommer jag också och hoppar in. Plussade i torsdags, är alltså runt 4-5 veckor gravid med barn nummer två. Det var helt oplanerat men hjärtligt välkommet. Jag skulle sluta med p-piller och gå över till p-ring när mensen kom tillbaka, men det hann den aldrig. Så nu sitter vi här, både jag och min sambo, och försöker få in att det faktiskt är sant. Lyckan är total!

Än så länge är jag fruktansvärt trött, kissar ofta, och är väldigt gasig. I övrigt mår jag oförskämt bra. =)

Ja du, efter att ha kollat livsmedelsverkets rekomendationer så har jag ingen aning längre. Nu känner jag mig plötsligt livrädd för att äta "vanlig mat".

Idag spänner mina smal-jeans som aldrig förr. Jag känner mig lite smått uppblåst, som att jag inte kan dra in magen liksom haha. På onsdag är jag  5+0 alltså vecka 6, och om jag jämför med första graviditeten så vill den här visa sig mycket mycket tidigare. Hur tusan ska jag lyckas hålla det här hemligt i sju veckor till?!?!?

Inga symptom alls just nu. 4+5 idag. Hur ska jag tolka det?

Det är lustigt vad lite jag minns från första graviditeten. Tack för att ni lugnar mig iallafall. Jag jinxade mig själv, fick ju naturligtvis en supergasig och spänd mage nu på kvällen och ömma bröstvårtor. =)

I två dagar har jag nu spytt konstant. Min mage som för två dagar sen var alldeles rund och svullen är nu lika liten som innan jag blev gravid. Men jag tänkte ändå börja ta magbilder för att kunna jämföra med förra graviditeten.

I övrigt har mina bröst vuxit, men tröttheten är inte lika påtaglig nu som för två veckor sen då jag kunde somna ståendes runt lunchtid. =)

Magbild, idag, vecka 7+3, bf 21 juni.

 

v22 här, ingen rand än. Kan verkligen inte minnas när jag fick den under min första graviditet.

Jag har också blivit beviljad planerat snitt, men till mig sade dem att det kommer ske 3-5 dagar innan BF.

Jag hade en total mardrömsförlossning med första barnet. Det höll på i nästan en hel vecka. Jag hade krystvärkar i nio timmar, hon fastnade på vägen ner, jag klipptes både på höger och vänster sida, syddes innuti och ut. Läkningen var helvetisk, jag grät i tre månader när jag skulle kissa för att det gjorde så sjukt ont. Märkte sedan att jag hade blivit sydd fel och var alldeles flikig i underlivet.

Jag är sjukt stolt över att jag klarade av en vaginal förlossning, men aldrig NÅGONSIN att jag gör det igen. EVER.

Jag fick prata med en barnmorska på Viktoriagruppen i Karlstad. Efter att jag hade berättat om min förlossning för henne så lovade hon mig att jag skulle få mitt snitt. Det var ingen tal om saken, hon förstod direkt varför jag aldrig mer vill föda vaginalt. :)