Juni-barn

Kanske lite sent att hoppa in en tråd? Men gör ett försök, hade för mig att jag redan skrivit i tråden vid ett tidigare tillfälle men då tråden inte fanns sparad bland mina favoriter så kanske det bara var inbillning ;) Är i vecka 12 och lillasyster/lillebror är beräknad till den 2 juni :) Vi har en dotter på 5 år som längtar efter att bli storasyster :)

Pio, skönt att du är nöjd med din BM!

Jag hade lite för högt blodtryck, det känns inte alls bra! Lite stressigt just nu med utvecklingssamtal och vår flytt. Eftersom vi har många med diabetes i familjen och mitt BMI ligger på 30, ska jag göra en sockerbelastning om två veckor. Någon här som gjort det någon gång? Tar ju 2.5 h!!!

Kavli ädelost på tub, får man äta den? Man kan väl äta annan mjukost?

Håller tummarna Busbus! Men det finns så många fantastiska män där ute. Välj någon som uppskattar dig och din familj.

Sitter på mvc nu och är så nervös, känns som om dagen börjat på värsta tänk bara sätt. Så hoppas verkligen på lite goda nyheter från läkaren idag :) ha en bra dag alla fina mammor

Det gick väl bra men hon tyckte inte vi behövde göra vul, hon trodde inte myomet skulle växa så är i princip lika orolig nu som innan :/ skulle vara skönt att få se med egna ögon att det inte blivit större men men

Jag ska delta i en studie där jag ska lämna blodprover 5 ggr under graviditeten samt en gång efteråt för att se hur trombocyterna ändras i blodet när man är gravid och det kan då hjälpa till att lösa frågan varför vissa kvinnor får upprepade missfall! Fick förfrågan av min BM om jag ville delta, ingen tvekan om saken att jag vill vara med! Det är den första studien i världen i sitt slag!

Busbus väntar oxå nu mitt 3 e barn nu med en 3 e pappa. Med min första som är dottern blev jag lämnad när jag bestämde att behålla barnet även om vi varit tillsammans i 5 år. Har även under dessa 11 år tagit själv hand om dottern då pappan från jag var i 3 e månaden avsagt sig ALLT. Min andra graviditet var planerad men då han visa sig vara en total idiot så gick vi isär en månad innan pojken föddes. Och de umgänget funkar ibland men de beror mycket på vilken typ av kvinna han träffar för han bodde med en svartsjuk kvinna i 3 år och då höll han sig borta. Trodde aldrig att jag skulle hitta en bra kille men till slut träffa jag mannen jag nu lever med. Visst rädslan finns att bli lämnad eller utsatt för otrohet men han bevisar om och om igen att han vill inget annat än leva med mig och barnen, han vill även adoptera min dotter som är 11 år så hon får känna känslan av att ha en pappa. Och vi har även bestämt att gifta oss innan barnet födds. Så ge aldrig upp även om de blir så att du blir ensam så ge inte upp

Lycka till Havsjungfrun! Förstår om det är kämpigt, finns inget värre än att jobba när man knappt klarar av det... Hoppas det löser sig!

Liljan o loppan: Usch vad hemskt. Lider så med han! Det kliar ju nåt alldeles...

Mitt illamående börjar till min förvåning minska. (förra gången hängde dom i till v 20 typ) Mår mest illa morgontid och har sista dagarna lyckats låta bli att kräkas. Då börjar jag bli nojjig istället... Aldrig är man nöjd... :)
Är i vecka 11 och har KUB om två veckor. Längtar... Nu vill jag nog se att allt är bra så jag kan njuta sen...

Ni som har fler barn: Har era graviditeter varit olika?

Är det vara jag som är helt lugn i kroppen under graviditeten? Jag är inte nojig eller orolig alls! Jag bara njuter av att vara gravid och lever i nuet. Säger inte att ni som är oroliga inte njuter men det verkar vara så jobbigt och påfrestande att vara orolig hela tiden.

Jag går in i v13 på måndag och har nu 198 dagar kvar till Bf . Det minskar, sakta med säkert