Juni-barn

Jag tycker att det låter sällan... Vilket landsting tillhör du?

Jo, man tycker ju att det borde vara likadant över hela landet. Samtidigt verkar det ha förändrats en del jämfört med förr när min mamma fick barn på 80/90-talet. Hon verkade gå varannan vecka och det ingick gynekologundersökning även om det inte var några problem... Dessutom står det i vissa "nyare" väntabarn-böcker att man ska på kontroll i vecka 20. Mellan inskrivningen och v. 25 var då inte jag hos någon barnmorska. Jag kan tycka att det är lite långt uppehåll, speciellt för förstföderskor.
Jag tillhör Jönköpings landsting och här går man på hälsosamtal, inskrivning, kontroller i v. 25, 29, 32, 35, 37, 39 och ev. i v. 41. Vi erbjuds också KUB/NUPP oavsett ålder.

Så vet du att du är gravid i v. 32: du stönar mer när du ska ta dig in i bilen än när du har sex.
Det känns som om Operation Heffaklump är inledd, haha.

Fy sjutton. Din karl får hyra en film och ordna biomys på hemmaplan istället.

Googla efter mönster. Jag tror inte att det är så svårt om man bara får veta hur man ska göra, annars kanske du har en sykunnig mamma/mormor/kompis... Jag var i Ullared förra veckan och såg inga mjuka ovala baby nest, så du kanske inte missade något om det var ett sådant du var ute efter.

Jag tänkte fråga er hur mycket kläder till bebisen ni packar ner i BB-väskan. Behöver man ha med egna blöjor eller är det något som de står för under hela vistelsen? Är det något klädesplagg som man absolut måste ta med sig själv, t.ex. mössa?

Kunde också vara kul att veta om någon annan ska föda i Jönköping.

Tack så mycket till alla som har svarat angående kläderna! Vi tänkte inte skaffa för mycket innan vi vet könet, så hittills har vi bara köpt tre ombyten + strumpor och hjälmmössa, men mamma och min svägerska ska leta fram lite minikläder bland gömmorna så det ska nog gå bra.

Kom precis hem från v.32-kontrollen.
Viktökning: 10 kg
S/F-mått: 28
Blodsocker: 5,0
Blodtryck: 110/70
Hjärtslag: 152

Hjärtslagen var det enda som överraskade, har legat på 134 och 136 tidigare, men det kanske berodde på att bebisen var vaken och hade sparkat runt lite precis innan? Hon eller han har fått en otrevlig vana att sparka mig i sidan, inte så skönt kanske men det är ju bra att plutten inte ligger still hela tiden.

Jag var på GeKås för några veckor sedan och köpte bl.a. detta till bebisen. (Ungefär-priser.)
Badbalja med badstol och termometer (140)
Nappflaska MAM (kan den ha hetat så?) (50)
1 Pyjamas (60)
Två ombyten kläder i stl. 50 + kofta och strumpor (250)
Tjock filt (80)
1 set påslakan+örngott, 2 lakan och 1 plastad frotté (160+70)
Täcken och kuddar till säng och vagn (160)
Och förstås förbrukningsvaror som tvättlappar och våtservetter, salva och liknande...

Idag tvättar jag bebiskläder och sängkläder.

Frågan har säkert varit uppe tidigare i tråden, men jag frågar ändå. Hur har ni det med namn? Är det många som vet precis vad er son/dotter ska heta? Jag och min man vet varken vad det är för kön på plutten eller vad hon/han ska heta, men vi har en liten "topplista".

Oskar
Vilhelm

Isabelle
Livia/Olivia
Ellen/Ella
Sara

Blir det en pojke kommer han att få heta Karl eller Axel, men inte som tilltalsnamn. Dessa är släktnamn på både min och makens sida.

Roligt med så många svar. Det var kul att läsa om era namnval.

Lina007, här finns många fornordiska namn: http://www.kulturbilder.dk/nordiska-namn.htm

Grattis PIO!

Grattis Zvartaliljan till er son. Hoppas att du mår bättre snart.

Idag går jag in i v. 35, nästan så att man kan kalla sig höggravid, eller? Har också haft funderingar om detta med föräldrapenning (tycker att deras hemsida är en djungel) men för ett par dagar sedan ringde någon Fröken Handläggare och sa att hon skulle sätta min SGI till 0 eftersom jag inte har jobbat mer än två dagar sedan terminen startade i augusti. Så jag får väl 180 kronor per dag vilket är precis vad jag hade räknat med... Så nu antar jag att jag inte behöver höra av mig till dem igen förrän jag ska anmäla hur många dagar i veckan jag vill ta ut. Typ.

Nej, jag är inte sjukskriven. Efter min examen 2009 började jag som timvikarie på kommunens
Vikarieförmedling och jobbade rätt mycket våren och hösten 2010 samt våren 2011. Men i höstas var jag sjuk en del i början av terminen och sedan blev jag gravid och då kände jag att jag inte orkade åka runt på en massa olika skolor, möta nya ungar varje dag när jag mådde som jag gjorde. Så jag har helt enkelt varit "hemmafru". Visst, jag kunde skrivit in mig på Arbetsförmedlingen men vad hjälper det när ingen vill anställa någon som är i femte månaden och inte vill komma tillbaka till jobbet bara för att bebisen uppnår dagisålder.

Lätt hänt.

Du får tänka så hör, RocketQueen, allt klär en badboll. Det var i alla fall vad jag försökte lura i mig själv i helgen när jag testade en rosa gravidklänning och insåg att jag mer såg ut som Barbapapa... Jag har gått upp 13 kg nu och det är fem veckor kvar!

Fötterna har börjat svullna också. Jag funderar allvarligt på att gå i träskor från och med nu.

Var på 30-årsfest i lördags och blev så irriterad över födelsedagsbarnets tråkiga kommentarer om att min man är en toffel bara för att han körde dit och hem (för en gångs skull).

Nu har jag också fått gnälla lite...

Går in i v. 36 idag och det firades med en tripp till barnmorskan.

Vikt: 70 (+13 kg, jag tror att jag väger mer än min man nu)
S/F-mått: 32 (närmar mig "normalstrecket"
Blodtryck: 112/70
Fosterläge: Huvudet ner (fast det känns inte så)
Hjärtslag: 143

Fick också ta ett nytt blodprov eftersom det förra visade på Rh-.

Elvis mamma: förstår att det är jobbigt. Vad skönt det skulle vara om folk bara kunde hålla käft...

Knappt fyra veckor kvar och jag har varit så himla sugen på godis idag att om inte maken kommit hem med choklad till mig hade jag förmodligen börjat tugga på gardinerna i ren frustration... Märks att man börjar bli mer hungrig. Den första tiden var jag inte sugen på någonting alls och bara någon nämnde ordet falukorv ville jag spy.

Hemkommen från (förhoppningsvis) näst sista besöket hos barnmorskan - för den här gången.

v. 37 (36+5)
Vikt: 73 (+15, nu räcker det!)
S/F-mått: 34 (stöter ihop med normalkurvan till slut)
Blodtryck: 110/80
Fosterläge: Huvudet fixerat
Hjärtslag: 150

I natt var det inte roligt att vara mig kan jag meddela. Somnade lite efter 22, vaknade vid 01.30 och behövde kissa, upp ur sängen och tillbaka igen, kunde inte somna om, blev hungrig, gick upp och åt lite äppelmos med mjölk, ner i sängen igen, får spring i benen, lyssnar på mannen som snarkar då och då, försöker ändra sovställning men det enda som är någorlunda bekvämt är att ligga på vänstersidan... Lägger mig ändå på rygg en stund vilket får bebis att vakna till och påbörja någon slags boxningsmatch med en osynlig kompis där inne i magen... 04.30 tänker jag gå ut och lägga mig på soffan men min gentleman till karl går ut istället. En kvart senare ger jag upp och går ut i köket, äter en macka och gör i ordning makens jobbsmörgåsar. Ner i sängen igen, läser lite i en bok och TILL SLUT strax efter 06.00 somnar jag om. Får ligga ända till 07.35.

Sammanfattning: Jag är skittrött.

Grattis till alla små bebisar och lycka till alla ni som fortfarande väntar.

Idag har jag BF men förutom lite sammandragningar då och då verkar det ganska händelselöst på förlossningsfronten. Bebisen ligger åtminstone långt ner så min barnmorska trodde inte att jag skulle behöva gå två veckor över tiden, alltid något.

Nu kommer lite gnäll.
Drabbades för c:a 1½ vecka sedan av jobbig klåda på magen som spred sig till handlederna och höfterna, så när jag var hos barnmorskan på kontroll i torsdags ville hon att jag skulle åka till sjukhuset och kolla gallsyran och levern. Blev tvungen att fasta innan fredagsmorgonen, visserligen bara från midnatt men hur roligt är det att vara skithungrig på morgonen och inte ens få dricka något... Stick i armen och sedan CTG. Det tar ungefär tio minuter sa de, jo tack där låg jag i 45 minuter och stirrade på CTG-maskinen som aldrig blev nöjd.
Till slut godkände den kurvan och jag fick träffa en doktor som undersökte livmodertappen. Då var den 2 cm.

Fick en ny tid söndag morgon, nytt CTG (15 minuter, man tackar) och ny läkare som gjorde undersökning och upptäckte att tappen var lite kortare och att hon kunde känna bebisens huvud när hon körde in fingret. Proverna från fredagen visade ingenting så det var ju skönt, men eftersom klådan tilltagit trots Tavegyl skulle jag in och ta nya prover måndag morgon, tyckte de.

Hem igen, vila, äta som sjutton söndag kväll, ny fasta, in till Ryhov igen... nya blodprov, nytt CTG (43 minuter) och invänta svar. Nähä, proverna visade ingenting farligt, skönt. Träffade en tredje läkare som förklarade att de hade många igångsättningar den dagen men jag kunde ringa till kvällen och fråga om jag kunde komma in för en induktion. Jag hade ju läst att de kanske skulle vilja sätta igång en om proverna hade visat något men allt verkade ju bra och bebis mådde fint enligt vad de kunde se. 

Hem igen och äta som fasen ifall något skulle hända. 
På kvällen ringer jag och säger att jag inte vill bli igångsatt utan hoppas på att det kommer igång av sig själv. "Men vi får ju tänka på barnets bästa" säger barnmorskan då och jag tänker "vadå, barnmorskan jag träffade tidigare idag sa ju att det är bättre för barnet om det kommer igång av sig själv!" Det känns ju lagom roligt att genomgå hela latensfasen på sjukhuset eftersom de inte kan sätta igång mig på något sätt som gör att jag kan åka hem och vila tills det drar igång ordentligt. Vad är det som säger att det går snabbare bara för att man blir igångsatt, liksom? Jag vill ligga hemma i min soffa och se på TV under latensfasen, inte sitta i ett sterilt rum på sjukhuset och läsa gamla Året runt från 2007.
Till slut gick jag med på ny kontroll onsdag morgon. Visst, fördelen med en igångsättning är ju att jag får träffa bebisen tidigare men det hade verkligen känts bättre om det fick sparka igång av sig själv...

Testade en "färdknäpp" igår också. Det fungerade tydligen icke, det enda som hände var att jag blev skitsur för att vi inte kunde hitta någon skön ställning. Stackars min man... Idag fick han i alla fall åka och jobba och slippa sitta på sjukhuset och glo.