Juni-barn

Åhh vad jag börjar längta efter att köra barnvagn igen =), höjde upp spjälsängen igår (den har stått i vårt sovrum ett år eller så eftersom det inte blivit av att vi plockat undan den efter sonen) och insåg för första gången att snart har vi en liten knodd till som ska ligga där.

Bebisen sparkar mycket, skönt tycker jag. Hinner aldrig vara orolig för att den inte lever men börjar fundera på om sparkarna är "normala". Ibland sparkar den extremt fort, ungefär som om den hade ryckningar i hela kroppen, är det någon annan som känt så? Den lär nog bli bra i kickboxning när den blir äldre om den fortsätter i samma tempo...

Så har jag också ibland. Man kan nästan tro att den har ett anfall inne i magen.

Ja, ibland vill man verkligen bara försvinna för ett tag! Det gick bra, hon kom hit och lämnade. Var trevlig och åkte igen. Det gick snabbt och nu sitter jag och lilltjejen i soffan och kollar på hennes favoritfilm, RIO...

Det där med att göra saker hemma har vi löst med veckoschema. Vi har ju en 13 åring här hemma som vi anser ska börja ta lite ansvar för hus och hem och då har hon två 2 "köksdagar" i veckan. Dock verkade hon inte komma ihåg det igår, eller så sket hon i det... Det där med magen har jag också börjat tänka på nu. 13 åringen slänger ur sig "tjockis" till mig titt som tätt och igår kväll fick jag nog! Ja bara "Nej, jag är gravid! OCH jag skulle uppskatta om du slutade säga tjockis, hur skulle du känna om jag kallade dig tjockis?" Då vart hon sur som vanligt och smällde igen dörren till sitt rum..... *suck*

Är det någon mer som börjat må illa ?
Jag har haft en bra graviditet hela tiden, inte haft många symptom. Först nu sista delen, har jag haft ( som många andra ) sammandragningar, ont i ryggen och sådan jäkla förkylning konstant.
Den senaste veckan har jag börjat må så fruktansvärt illa, och haft mkt mer sammandragningar än vanligt, är galet trött. har kommit in i ett elakt stadium att jag sover dåligt på natten, och sedan måste sova igenom mig hela morgonen, och vaknar först vid 12 tiden igen, mina gravid hormoner exploderar och jag blir sur och bitter för allt, bara jag står och diskar och diskmedlet råkar åka ner i diskhon blir jag ursinnig. haha. 
Förra veckan var jag hos bm, hon sa att bebisen hade fixerat sig, och var även om TUL förra veckan, där såg dom också att hon fixerat sig långt ner i bäckenet. Jag trodde att när bebisen fixerat sig, så skulle man börja må bättre ?
Var iaf vad jag hittade när jag googlade, men jag känner precis tvärtom :s
Är vårat första barn, så jag vet inte alls vad man ska känna och inte... 

Har precis gjort ultraljud och där är bara pyttelite fostervatten kvar men varje dag är värdefull så de vill inte snitta än...bebis beräknas väga ca.2kg nu. Har inga värkar men min sjukdom gör sig ju påmind när jag måste ligga så här stilla i en hård sjukhussäng så jag har superont i lederna o vet inte riktigt vart jag ska ta vägen liksom vill bara att mardrömmen ska vara över nu

O mitt fina lilla Sto fick en underbart vackert litet sto igår kväll.. Fick vara med hela vägen... Helt otroligt vacker upplevelse

I morse kl 08.01 föddes våran dotter. Vecka 32+4 vikt: 2105 längd: 45cm allt gick väldigt bra. Gjorde ont som fan ;) tog bara lite lustgas men började må illa av den så de blev en förlossnig utan bedövning. Ajaj. Värkarbetet satte igång igår kväll vid 20 tiden o gick inte att stoppa. Våran dotter mår bra, ligger i kuvös o gosar till sej.

Nu har jag varit rejält förkyld sedan förra fredagen, med noll röst, snuva som heter duga och härlig rethosta...
Tycker sammandragningarna ökat de senaste dagarna och det är såna som gärna gör att jag kippar efter andan stundtals.
Är det jag som inbillar mig eller har sd ökat pga förkylningen?
Förstår inte varför det här släpper, har aldrig haft en sån här förkylning så länge och som snarare blir värre för var dag som går än tvärtom. Det krävs inte många knop för att jag ska bli helt utslagen.