Blev så arg på sambon förut idag...
Hormonerna spelar väl in också....
Och allt bara för att han inte kan kolla upp om det finns något nummer till hans jobb som jag kan nå honom på om det skulle sätta igång när han jobbar. Finns ingen täckning alls på hans mobil där...
Fick ett nummer som kanske skulle kunna gå att ringa på så länge kontoret är öppet, men som han inte vet om det går att ringa på när kontoret är stängt...
Och eftersom han jobbar skift så är ju kontoret stängt den mesta av tiden när han jobbar sena skiftet...
Så jag fick ett vansinnesutbrott på honom när han inte ens kunde kolla upp om det går eller inte går att nå han på det numret. Kanske är inte tillräckligt...
Behöver ju veta... Är tillräckligt nervös inför förlossningen ändå...
Han tyckte att jag kunde ju ringa på mobilen, för även om han inte har mottagning så ser han ju så småningom att jag ringt. Ehhh, kan ju ta timmar innan han ser det i så fall...
Eller så tyckte han att om jag inte får tag i honom så får jag väl åka ned till hans jobb och leta rätt på honom.
Jo, för det gör jag ju sååå gärna om vattnet går eller om jag har värkar... Då stoppar jag 2 barn i bilen och åker och letar reda på sambon på hans jobb... Knappast...
Ja, ja... Efter ett jättegräl om saken så har han i alla fall lovat att kolla upp vilket nummer man kan få tag i honom på eller i alla fall nån som kan leta rätt på han...
Blir bara så ledsen. Känns ju som att han inte bryr sig alls. Fast han säger att han gör det...
Det är ju en sån onödig grej att bråka om.
Hade varit så enkelt för honom att bara säga att jag tror att det kan vara det här numret, men jag kollar upp det så vi vet säkert. Istället måste han börja tjafsa om saken så jag blir jättearg och ledsen....