Juni-barn

Gullgrodan: Hur har det gått idag?

Busbus och ni andra med män som inte vill ta sitt ansvar: Jag hoppas att era män kommer till insikt att de gjort hälften av barnet och att det smälter in med tiden :). Jag var rädd att jag skulle ha det likadant som er eftersom min man inte heller ville ha det från början, men han smälte det ganska snabbt at är väldigt glad över det kommande livet nu :).

     

Lite uppdatering om läget med min man. Dubbelseendet är borta vilket är skönt, men han är fortfarande väldigt yr och ser som en kråka, kan inte läsa varken på nära eller långt håll. Kan inte titta på TV eller liknande.

Just nu misstänker läkarna mest att det är en liten blodpropp som satt sig i ett litet kärl i hjärnan och därför väntar de på MR för att se om deras misstankar stämmer. Dock har vi väntat på den här MR:en i tre dagar redan och de sade att de trodde det skulle ske inom 1,2 kanske 3 dagar, men fortfarande ingen MR :(. Börjar bli orolig för att han kommer få skador för livet eftersom han inte får hjälp i tid.

Min morfar fick en propp i hjärnan för ett par år sedan och blev blind på ena ögat eftersom han inte fick hjälp i tid. Nu får han inte köra bil eller någonting.

Börjar bli så frustrerad över att vänta och det är självklart jobbigt att vara hemma med barnen och sköta allt själv samtidigt som man är orolig för det ena och det andra och mår apilla och spyr 2-5 gånger om dagen :(.       

Vill inte behöva sova ensam i sängen mer eller känna mig dum när jag inte kan svara på barnens frågor om när pappa kommer hem :(. Vi hade iallafall en mysig stund inne på hans sjukrum en timme idag hela familjen.

 

Ni som är i eller förbi vecka 8 (7+*), har ni haft mycket molvärk?

Jag har inte haft mycket molvärk tidigare i graviditeten men det började lite smått igår och idag (v 7+3) har det gjort mer och mer ont. Inte så ont att jag behöver ta värktabletter, men så att jag gärna velat lägga mig ner och vila ett tag. Är självklart orolig fast jag vet att jag haft mycket molvärk "växtvärk" i mina tidigare graviditeter. Men kommer inte ihåg hur mycket, därför vill jag gärna fråga er hur ni upplever det? :)   Hoppas ju på att det bara är ett tecken på att det växer för fullt.

Så glad över alla er som bryr er :).

Imorgon ska jag till läkaren för att få en sjukskrivning fram till den 16 dec. Har hamnat alldeles för långt bak i studierna med allt illamående och kräkningar, hjärtklappningar och allt är ännu värre nu när mannen är på sjukhuset. Känns inte alls roligt att behöva bli sjukskriven men just nu känns det som att jag inte har något val.

Var hos BM igår och frågade om jag fick göra CUB testet men det får man inte göra här om man är under 33. Tycker det är dumt att det är så olika i olika landsting :(. Jag ville ju egentligen mest göra CUB för att få se lilla "hoppsan" men självklart även för att se så det inte kan vara några allvarliga kromosomfel.

Hoppas att jag kan få lyssna på hjärtat i v.14 iallafall.     

jjohansson: Usch vad obehagligt :(. Hoppas det läker fort på dig.

liljan o loppan: Å vad jag har tänkt på dig! Grattis! Är såå glad för din skull. Precis som vi alla faktiskt trodde så har det ju växt precis som det ska där inne :). Jag tycker att de är riktigt dåliga som har dragit förhastade slutsatser och till och med gick så långt att de beställde en tid för skrapning. Det måste ju ha varit riktigt jobbigt de här veckorna. Men nu kan du äntligen börja njuta av denna graviditeten :)  

Nu är min man äntligen hemma, ett par dagar iallafall :).

I 6 dagar har vi oroat oss och väntat och varit utan varandra. Jag har gråtit, kräkts som en tok och hamnat alldeles för långt bak i studierna :(. Äntligen har de gjort en MR som visade att allt såg normalt ut.

Nu misstänker de att han antingen har haft en propp i hjärnan som har löst upp sig själv under dagarna, eller att han har en infektion eller eller ett virus som inte syns på vanliga blodprov. Därför ska de ta ett ryggmärgsprov nu på måndag vilket innebär att han nog får stanna en eller ett par nätter till. Men sen ska han förhoppningsvis få stanna hemma hädanefter och slippa fler besök på sjukhuset för sådana ändamål.

Nu har oron lagt sig ganska mycket men illamåendet hänger kvar och igår fick jag en sjukskrivning så jag slipper oroa mig för studierna som jag absolut inte klarat av senaste veckorna och heller inte kommer klara så länge illamåendet och tröttheten är så kraftig.  

Oj vad jag missat mycket på bara en hel dags inaktivitet :). Men sååå roligt att tråden är så aktiv! :). Igår hade jag nog det värsta illamåendet sen denna graviditeten började. Kände mig spyfärdig helatiden och spydde upp i princip allt jag åt. Fruktansvärda gaser i magen och en envis magkatarr på grund av all syra i magen. Till råga på allt hade jag riktigt onda foglossningskänningar och det sitter fortfarande i. Hallå?? Jag är i v.9 och har redan ont av det? Kan inte riktigt förstå hur det går ihop.

Men vill inte klaga för mycket för konstigt nog så går man gärna igenom allt det här när man vet vad som väntar en efter alla besvär :).

Denna graviditeten blev inga försök alls. Vi har skyddat oss med kondom i ett halvår och slarvade en enda gång vilket resulterade i en liten hoppsan :).
Mina 2 första barn försökte vi 3-4 gånger innan de blev till. Efter första barnet blev jag oplanerat gravid som slutade i MF.

Efter detta barnet vill jag gärna donera ägg för att på något sätt kunna hjälpa andra som får kämpa och kämpa länge för att få sina små mirakel.