Inlägg från: Ida8903 |Visa alla inlägg
  • Ida8903

    två sena missfall

    Natten den 26 mars 2010 fick jag och min man åka in till specialförlossningen på östra. Jag hade fruktansvärt ont...

    Ett par timmar senare fick vi en liten flicka på 26 cm, ett så kallat sent missfall i vecka 20...

    Efteråt fick vi reda på att det kunde hända så, troligtvis en infektion, men man visste inte vad eller varför... Det skulle inte hända igen...

    Torsdagen den 8 skulle jag till läkaren och prata ang min foglossning. Hade känt lite samandragningar på morgonen men inte tänkt mer på det, Hos läkaren nämde jag det och hon sa att vi kan kolla tappen för säkerhets skull. En snabb titt och hon säger till mej att du måste åka in NU...

    Dagen efter låg jag i sängen på rummet med min man och tittade på en liten pojke...
    Ett missfall i vecka 19 är konstaterat...

    Dom var så fina så fina...  

    Det känns så otroligt fel och overkligt.
    Det skulle ju inte hända igen, iallafall skulle det vara väldigt osannolikt.
    Väntar nu på provsvar efter alla tester dom har tagit. Läkaren vi har haft kontakt med vid båda missfallen sa att det kan vara en försvagning i livmodertappen, men det kan man ju inte veta efter "bara" en gång.
    Så nu skulle det kanske visa sig att det är det jag lider av o sätta ett cerklage vid nästa graviditet.

    Är det någon som har varit med om samma? Eller liknande? Som vill prata och dela erfarenheter och tankar??   

  • Svar på tråden två sena missfall
  • Ida8903

    Tack! Det känns bara så jävligt nu...

    IGEN?! säger folk när dom får reda på vad som hänt...
    JA IGEN!!!!???

    Varför? Varför? Ska man behöva vara med om sådana här saker?    

  • Ida8903
    milagross skrev 2011-09-28 10:56:49 följande:
    Beklagar verkligen! Fick missfall i v 22 förra hösten och är nu gravid i v 15 och är livrädd! Det är så fruktansvärt orättvist..

    Usch vad fruktansvärt... Vet du varför det hände förra gången? Får du gå på några extra kontroller m.m?

    Visst är det fruktansvärt orättvist. Man undrar hela tiden varför just jag?! 
  • Ida8903
    Momawi skrev 2011-10-05 13:19:48 följande:
    Känner så med dig.... i mars i år förlorade vi vår dotter i magen...en mardröm utan dess like.... Hon dog nog av mina antikroppar i mitt blod. Är rh negativ och bildade dem men vår första dotter. Vi väntar fortfarande på obduktionen...över ett halvår nu.... Vi vet inte om vi vågar att försöka igen... då måste jag få gammblobulin/immunoglobulin för att hållla nere antikropparna... då blir det gbg eller sthlm varje vecka innan man kan ge blodtransfusioner...
    Jobbigt jobbigt......usch...vi har liksom inga sjukdomar eller fel på oss...utan hade jag fått en spruta i min första grav hade det hjälpt...men man ger inte dessa sprutor i sverige....kostar för mycket. I alla andra västerländska länder gör man det....

    Jag skickar många kramar till er! Vet vad ni gick igenom! Har varit hos kurator o psykolog men det var inget som passade mig. Gick till en psykoterapeut som var sååååååååååååå bra! Han har vänt ut o in på allt! Utan han vet jag inte hur jag hade tänkt o klarat det här! Får man hjälp ska man ta den!
    Fruktansvärt är bara förnamnet...
    väldigt dåligt att man behöver vänta så länge på obduktionssvaren...
      
    Men VA?!?! Fick du ingen spruta? Undrar om det är samma som jag har? RH negativ så ska man få en spruta efter förlossningen.. Det fick jag efter bägge gångerna.. väldigt konstigt om det är samma sak och du inte har fått det!

    Kramar o hoppas verkligen att ni så småningom vill och vågar försöka igen!!!

     
  • Ida8903

    Hej alla det är fruktansvärt att höra alla berättelser om vad ni varit med om.. Jag har fått " diagnosen" försvagad livmoder tapp/hals, så jag kommer att få ett cerclage insytt v 12 och då samtidigt starta en behandling med progesteron.. Jag har inte mått så bra efter mina "missfall", som jag tycker låter helt sjukt o säga om dom barnen, men börjat må bättre det senaste. Vi har försökt att bli med barn sedan januari och nu i måndags fick jag pluss. Är i v 5 nu, tyvärr så känner jag mig inte så glad som jag borde vara, som man kanske förväntas vara... Känner mest oro och ångest för vad som väntar...

Svar på tråden två sena missfall