två sena missfall

Beklagar verkligen :(

Tack! Det känns bara så jävligt nu...

IGEN?! säger folk när dom får reda på vad som hänt...
JA IGEN!!!!???

Varför? Varför? Ska man behöva vara med om sådana här saker?    

Beklagar verkligen! Fick missfall i v 22 förra hösten och är nu gravid i v 15 och är livrädd! Det är så fruktansvärt orättvist..

Känner så med dig.... i mars i år förlorade vi vår dotter i magen...en mardröm utan dess like.... Hon dog nog av mina antikroppar i mitt blod. Är rh negativ och bildade dem men vår första dotter. Vi väntar fortfarande på obduktionen...över ett halvår nu.... Vi vet inte om vi vågar att försöka igen... då måste jag få gammblobulin/immunoglobulin för att hållla nere antikropparna... då blir det gbg eller sthlm varje vecka innan man kan ge blodtransfusioner...
Jobbigt jobbigt......usch...vi har liksom inga sjukdomar eller fel på oss...utan hade jag fått en spruta i min första grav hade det hjälpt...men man ger inte dessa sprutor i sverige....kostar för mycket. I alla andra västerländska länder gör man det....

Jag skickar många kramar till er! Vet vad ni gick igenom! Har varit hos kurator o psykolog men det var inget som passade mig. Gick till en psykoterapeut som var sååååååååååååå bra! Han har vänt ut o in på allt! Utan han vet jag inte hur jag hade tänkt o klarat det här! Får man hjälp ska man ta den!

Beklagar verkligen det du varit med om, inte ens sin värsta fiende vill man ska vara med om detta. Vi förlorade en son i v 22 samt så fick jag MA v 13 (vår dotter dog i v 9) och 3:e gången gillt fick vi en frisk dotter

Kämpa på och våga försök igen när ni är redo! Stor varm kram

Tack snälla för era ord! Det värmer! Jo med vår första dotter hann jag att bilda antikroppar sent i grav o då är det för sent att få sprutan när barnet är fött...hade jag fått den i v.28 som min syster i USA fick hade det till 99.9% inte hänt... I de flesta länder får man den i grav vilket man inte får i Sverige....
Har man en gång blivit immuniserad med antikroppar ligger de kvar hela livet...

Vi vill ju försöka en gång till o överläkaren på Östra sa i somras att jag kunde mer än henne om detta... Varför sa hon så undrar vi.....    det finns en duktig professor på Karolinska som verkligen brinner för det här så det blir nog sthlm....
Skulle det inte gå är vi beredda att åka till Usa o anlita en surrogatmamma för att låna en livmoder.... kostar 1 miljon men vi vill så gärna ha fler barn! Alltihop för att man inte får sprutor i grav i detta land... har varit så bitter o arg....
kram   

Uch är så hemskt att sånt händer.... 

Jag fick själv MA min första graviditet.... fick reda på i vecka 15 att barnet i min mage hade vart dött sen vecka 8.... skit jobbigt....

Och nästa graviditet va jag så glad när jag gick över vecka 20, för på nåt sätt kändes det som om det skulle gå bra.... tyvärr 2 veckor senare så fick jag för tidig vatten avgång och 1 dygn efter att jag kommit in på sjukhuset  och efter ca 12 timmars värkar  kom våran lilla dotter ut..... efter obduktion visade det sig att inget igentligen var fel på våran dotter, utan att jag måste ha haft en infektion som "stötte" ut barnet!

Det är verkligen det värsta jag vart med om i hela mitt liv... och jag önskar inte ens min värsta fiende det....

det tog låååång tid innan jag kom över det.... eller kommer över det gör man nog aldrig.. man måste ju gå vidare... men det finns ju alltid där längst inne i hjärtat att man skulle ha haft en liten dotter.... ett litet barn som man längtat efter så mycket!!

När jag blev gravid en 3:dje gång krävde jag täta kontroller och ultraljud för att försäkra mej om att inget skulle hända denna gång....  gick till gyn ungefär varannan vecka och hon kollade läget.... både med VUL, kissprov och undersökning... och i mars 2011 kom äntligen våran älskade friska lilla son till livet 5 dagar innan BF.....

Och tro mej, det är värt väntan och alla besök på gyn...
Dock hade jag enorm tur, min gyn läkare sjukskrev mej ifrån vecka 12 och sen dess har jag gått hemma, inte fått göra nå tunga lyft, inga samlag innan vecka 23  (för infektionsrisken)  och rökningen va det bara lägga av med.. enkelt val!

Idag är jag gravid igen.... är i vecka 8 än så länge och livrädd att behöva gå igenom något så jäkla hemskt igen.... Tack och lov är jag hemma och är mammaledig så ingen sjukskrivning behövs, men jag tänker ändå kräva täta kontroller och minsta lilla, så tänker jag bannemej åka in!

Hoppas verkligen och håller tummarna att det kommer att gå bra för alla här inne och era efterlängtade friska barn snart kommer! Mitt gjorde ju  det så ingenting är omöjligt även om det fasiken känns som det just när man ligger där med sitt lilla ängla barn! 

Jag är oxå rh negativ (a-) jag fick en spruta efter mitt Ma va i vecka 16 då. Det är en månad sen. Dom sa till mig att den sprutan håller i 6 månader så blir jag gravid efter det så måste jag ta den igen. Dom trodde att mitt Ma berodde på att jag har A- som blodgrupp

Beklagar :( är själv i samma situation och vet vad ni går igenom. Två sena mf, vecka 19 och 21. Och tre tidiga mf. inga förklaringar. Men nu efter det sena mf verkar de börja misstänka svag livmoderhals vilket vi varit rädda för hela tiden efter det förra sena missfallet som inte riktigt kunde förklaras men tydligen ska man behöva förlora två barn innan läkarna gör något åt det...Så fruktansvärt. Får se vid återbesöket vad de säger. Annars misstänker de väl infektion. Är GBS-bärare.

Ida8903, har ni fått några svar?  

Hej på er...
beklagar va ni gått igenom Har själv vatt där...
juli- 08 födde jag en liten tjej i vecka 20+0 som dog direkt efteråt förstås.-( Var så fruktansvärt o visste knappt hur jag skulle ta mig igenom det... det enda ja ville var att bli gravid igen... vara på väg mot samma mål igen på nåt vis... Jag har inte fått någon förklaring på varför de hände... jag verkade fullt frisk o lilla bebisen oxå.
Hade då de hände en dotter på 1,5 år.  hon va rmin glädje i sorgen  
efter två menstruationer tyckte läkaren vi kunde försöka bli gravida igen, vilket vi oxå blev... graviditeten var full av oro o ångest o sjukskrivning... Jag gick på täta kontroller o gjorde både UL o VUL för att hålla koll så jag inte öppnat mig. cerklage disskuterades men eftersom allt såg så bra ut hela tiden bestämdes att jag inte skulle ha det... plötsligt v 28+0 drog födseln igång... kom in till förlossningen o var då redan öppen, de gav kortisonspruta o ja fick motsvarande brikanyl för att stoppa upp värkarna... lyckades få stop på dom, men efter några timmar drog de igång igen o vi födde en liten dotter på  ca 1100 kg...... som idag är en pigg o frisk tjej på nyss fyllda 3
Läkaren kom in till mig dagen efter hon föddes o sa: De här trodde jag verkligen inte...allt såg ju så bra ut... o så sa han att en gång kan de hända vem som helst, men två ggr så har man en benägenhet för att de ska hända O att ifall jag nån gång skulle bli gravid igen så skulle han sätta cerklage... 
Nu går jag i tankarna att jag skulel vilja ha ett barn till, men vet inte om jag vågar... läser på för fullt om vad de innebär att ha cerklage, men står olika överallt...
Tänk ifall jag skulel bli gravid o sen bli nekad cerklage... tror tom min läkare som sa det har slutat jobba där Vill ju fungera o va en bra mamma åt mina två tjejer även under en graviditet... svårt
vet inte va ja vill me mitt inlägg...  men känner med er... kramar till er 

Hej alla det är fruktansvärt att höra alla berättelser om vad ni varit med om.. Jag har fått " diagnosen" försvagad livmoder tapp/hals, så jag kommer att få ett cerclage insytt v 12 och då samtidigt starta en behandling med progesteron.. Jag har inte mått så bra efter mina "missfall", som jag tycker låter helt sjukt o säga om dom barnen, men börjat må bättre det senaste. Vi har försökt att bli med barn sedan januari och nu i måndags fick jag pluss. Är i v 5 nu, tyvärr så känner jag mig inte så glad som jag borde vara, som man kanske förväntas vara... Känner mest oro och ångest för vad som väntar...

Ida8903: grattis till att du är gravid igen. men förstår verkligen att du inte känner dig så glad som man borde men håller tyummarna för att altl kommer gå bra o att tiden rusar på snabbt för dig.
jag är oxå gravid. har gått 10 fulla veckor nu. ska oxå få cerklage insatt. kommr bli nån gång mellan v 14 o 16. känns nervöst. men hoppas verkligen de ska gå bra för oss me... våra två tjejer på snart 6 o 3,5 har precis fått veta o de är superglada Hade tänkt vänta me att berätta för dom, men eftersom vi vatttvungna att berätta för en del andra så blev ja plötsligt rädd att nån skulel försäga sig till barnen o de ville vi inte...
kram o lycka till! 

Hej TS och alla ni andra, Detta är ju en gammal tråd så jag undrar hur det gått för er? Jag befinner mig nu i situationen att jag är gravid igen efter två sena missfall och letar efter solskenshistorier och hoppas ni har sådana :)