Klädfixering hos 4-åring

Hej!
Små barn styrs inte av förnuftet, de styrs av känslan och lusten. Ju mer vuxna de blir desto mer kommer förnuftet att dominera, ibland så långt att lust och känslor blir ett minne blott.
Denna utveckling sker inte av sig själv utan i en ständig dialog med de vuxna barnet omges av.
Med vissa, mer viljestarka barn, kan denna dialog omvandlas till formidabla duster. Och det är då viktigt att den vuxne är den som står för kompromissviljan, inte bara barnet. Självklart släpper man inte ut en två-åring på vintern utan ytterkläder, mössa, vantar och skor, för då fryser de och kan bli sjuka. Men varför måste mamma eller pappa bestämma bort den glittriga tröjan som får henne att känna sig som en prinsessa. Är det för att personalen på dagis, eller de andra föräldrarna tycker att man har dålig smak, eller är svag? Är det inte viktigare att dottern mår bra och får bejaka sina prinsessdrömmar?
Just i 4- 5-årsåldern handlar små flickors drömmar om att vara just prinsessor . Att låta dem leva ut denna önskan tills verkligheten knackar på gör det enklare för dem att komma vidare och bli mer realistiska så småningom.
Sanningen är att ju mer du som mamma stretar emot hennes rosaglittriga prinsessönskningar desto längre kommer hon att hålla fast vid dem.
Så lär henne genom att hjälpas åt att lägga fram kläder, resonera om kylan eller regnet, låt henne vara med och bestämma. Snart är detta ett minne blott och hon vill bara ha jeans med hål i.....då kommer ni att ha glädje av att ha lärt er kompromissa.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark
 

Hej igen!
Det är absolut inte fel att sätta gränser och heller inte att överföra sina egna värderingar till barnen. Men barnuppfostran har så många dimensioner och precis som du påpekar så hittar hon på nya områden att bestämma över när hon lyckats inom ett. Det som ni redan har upptäckt är att gränssättning är möjligheternas konst och det gäller för er att hjälpa henne att få nya områden att bestämma över som är någorlunda avpassade efter hennes utvecklingsnivå och förmåga. 
Så fortsätt att sätta gränser, men lyssna också på henne när det är rimligt. Hennes drivkrafter (utveckling t ex) är inte alltid det som syns mest och som kan vara svåra att förstå, men kan ni försöka se till både utvecklingsaspekten och den mer förnuftiga vardagsaspekten så kanske ni har hjälp att  hitta rätt i var gränserna ska sättas.
Det positiva som går att säga är att ni har gott om tid att träna, hon är ganska liten än, och ni kommer själva att lära er mycket längs vägen.
Ha det!
Margit Ekenbark