• Anonym (Omg)

    Men för livet efter normal förlossning

    Den här tråden  gör mig tacksam att jag fått två akuta kejsarsnitt. Jag har bara ett stort ärr med kraftig inre ärrvävnad (känns som en varmkorv  ungefär) och ett hudöverhäng över ärret som ger mig svamp och är extremt fult.

    Men jag kan iaf nysa och gå på toa.

  • Anonym (Omg)
    Anonym (XXX) skrev 2023-10-07 17:53:02 följande:

    Ja, du har haft otur. Men det kunde ju inte vårdpersonalen som rekommendede en vaginal förlossning VETA, att du skulle vara just en av de ytterst få som har sådan otur. För det är sant att generellt sätt så ÄR vaginal förlossning det bästa, både för mor och barn. Och OM du hade fått ditt kejsarsnitt, så hade du lika gärna ha kunnat ha samma otur där. En operatör som redan arbetat i 20 timmar redan, kanske (det har ändrats i dagarna och är inte lagligt längre, men när du födde var det vanligt). 

    Själv har jag fött två barn utan några bestående men. Allt var som vanligt där nere några dagar efter den första förlossningen, när de små bristningarna hade läkt. Andra gången fick jag inte ens några bristningar. 


    Och du kanske hade tur.


    Problemet är väl också att förlossningsskador underdiagnosticeras - dvs att skadorna inte åtgärdas.

    Det är ju en sak att få en skada om den sen behandlas rätt. Men när skador anses vara hjärnspöken i åratal innan nån ser att personen faktiskt gått med en reell skada som varit obehandlad - det är en helt annan grej.

  • Anonym (Omg)
    Anonym (XXX) skrev 2023-10-08 17:46:05 följande:
    Absolut! Men då är det där ni/vi måste lägga krutet. Inte på att kvinnor ska sluta föda sina barn på naturligt sätt.

    Kejsarsnitt minskar dessutom antalet barn som en kvinna kan eller bör få. De flesta läkare säger att man kan få två barn med kejsarsnitt, vissa säger tre. Det är även individuellt. Men faktum är att riskerna för mycket svåra, livshotande komplikationer vid nästa graviditet och förlossning/kejsarsnitt ökar enormt, när man väl börjat använda sig av kejsarsnitt.

    T.ex. att livmodern spricker upp i ärret om värkarbetet plötsligt kommer ihåg före det planerade snittdatumet, eller att moderkakan inte lossnar efter förlossningen/snittet då den sitter fast i ärrvävnad, eller sammanväxningar i buken som kanske inte märks förrän kvinnan drabbas av tarmvred. Det blir även svårare att bli gravid, då det finns mindre frisk yta i livmodern för det befruktade ägget att borra ner sig i.

    Sammanfattningsvis kan man säga, att om en kvinna är 37 år eller äldre och bara vill ha ett barn, så gör det inte så mycket om man snittar henne. De problem som blir handlar vid första kejsarsnittet oftast bara om längre läknings- och hospitaliseringstid, då hon blir en operationspatient i stället för en vanlig förlöst kvinna, att hon inte får lyfta tungt och liknande - hon kommer att behöva mer hjälp av sin man, samt att det kan vara svårt att få igång amningen. Det finns även en risk att barnet inte fattar att det blivit fött utan slutar andas, men detta övervakas ju på sjukhuset idag. 

    ...men om man är en ung kvinna med 15-20 fruktsamma år framför sig, eller fler - år under vilka det kan hända vad som helst med avlidna män, skilsmässor, nya kärlekar och i värsta fall förlorade barn - så är det dumt att begränsa antalet framtida graviditeter, tycker jag.
    Nej, de ökar inte enormt. De ökar. Men riskerna är fortsatt små. Jag som fått två akutsnitt blev också gravid snabbare med andra barnet som 40-åring, så jag är ju inte de som direkt fått det svårare iaf.
  • Anonym (Omg)
    Anonym (XXX) skrev 2023-10-08 18:31:35 följande:
    Förlossningarna fick ta sin tid på den tiden. Det fanns inget värkstimulerande dropp, och ingen barnmorska som skyndade på det för att nästa födande kvinna skulle få förlossningsrummet. Det gjorde att vävnaderna fick tänja ut sig i sin egen takt. Det största problemet med dagens förlossningar är just hetsen på sjukhusen, för att vi har alldeles för många kvinnor här nu som föder många barn var...

    Med detta sagt var det många kvinnor som dog vid förlossningarna också förr, antingen beroende på för trångt/missbildat bäcken som ofta orsakades av raktitis under barndomen eller det egna fosterstadiet, eller för dålig näringsstatus, som gjorde att hon inte orkade krysta ut barnet. Hemskt! Och detta ser man tyvärr i U-länder än idag...

    Ja, ville man inte föda barn, så hade man inte så många andra möjligheter än att gå i kloster förr. Om ens bror och hans fru hade tagit över gården eller handelsboden eller vad man nu hade för inkomst, kunde man kanske gå som piga där - men det var ju heller inte mycket till liv. Eller så kunde man bli en bättre sorts tjänarinna på något gods - kokerska, husfru, barnsköterska, guvernant... hade man tur så hamnade man hos bra folk, som tog hand om en på ålderdomen.
    Idag finns också stenhårda tidsregler för igångsättning som inte fanns förr, vilket har ökat de akuta snitten rätt rejält vad jag hört. Det var ju då man i studier sett risker med överburenhet. Men det skapar också många många fler långa flerdagars igångsättningar och snitt, vilket tar platser på sjukhusen.
  • Anonym (Omg)
    Anonym (XXX) skrev 2023-10-08 20:37:34 följande:
    Fast detta är väl ändå en marginell faktor? Jag tycker att det är bra att man sätter igång vid överburenhet, och särskilt om mamman har fyllt 40 år. Jag vet så många tragedier förr där ett par hade försökt få barn i kanske tio år, och sedan när det äntligen lyckats - så dog barnet i magen när moderkakan slutade fungera. Fast det hade levt om läkarna bara hade tagit ut det ett par dagar tidigare. Och så förstördes det parets hela liv. Så dumt. 

    Haha nej verkligen inte marginell. Men du vill ju bara få utlopp  för din rasism här i alla trådar du deltar i, och skylla allt på invandringen.

    Jag skrev heller inget om det var BRA eller inte, bara att igångsättningar kan ta längre tid än nån som kommer in i aktivt värkarbet och att igångsatta  förlossningar oftare ger akutsnitt.

Svar på tråden Men för livet efter normal förlossning