Från vilken ålder är det ok att lämna barn ensamma hemma?

Från ca fyra år för riktigt korta stunder, längre när barnet är fem. Runt en halvtimme-timme för en sexåring osv.

Men snälla människa. Nu skojar du väl ändå? Eller menar du på kvällen/över natten? I såna fall är det ju mer rimligt. 

Jag skrev på kvällen (för en tioåring) alternativt över natten (en fjortonåring). Att då börja med det. Självklart menar jag inte att hon ska lämna en tioåring ensam på natten, men det är inte mer absurt än att inte låta en FJORTONÅRING vara ensam kortare stunder.

Självklart vill de flesta sina barn det bästa, men det bästa är inte att vara en hönsförälder som inte lär sina barn att ta ansvar och klara sig själva efter sin ålder och mognad.  

Ja, det är ju inte olagligt att vara överbeskyddande. Tyvärr, kan man ju tycka i vissa extremfall.

Hur har du tänkt lösa det med jobbet då? Att jobba halvtid/deltid? Eftersom barn inte får vara på fritids efter trean, då de anses kunna klara sig flera timmar själva. (I de flesta kommuner) 

Det handlar inte om vad man själv har för "behov" utan av vad barnen har behov av. Och barn har ett stort behova av att lära sig ta ansvar efter ålder, att en sexåring är ensam hemma en halvtimme är en del i att lära barn ta ansvar.

Du säger att en tioåring KAN BÖRJA vara ensam hemma korta stunder. Det kommer vara din tioåring som börjar då, de allra allra flesta tioåringar kommer ha nyckel hem och kan vara ensamma flera timmar. Inser du inte själv att du inte hjälper dina barn genom att överbeskydda, utan stjälper?

Sedan kanske det visar sig att just dina barn är omogna för sin ålder och inte klarar av det andra barn klarar, men det kan du ju inte veta nu. Jag tycker att din inställning är skadlig för dina barn och det tänker jag inte hymla med.

 

Men herregud! Kontakta SOC för att en SEXÅRING är ensam hemma?

Jag blir illamående över dagens föräldrar ärligt talat.  

För att det är en sak att hönsföräldrar för över sin neurotiska inställning till sina barn, och berövar dem chansen att ta ansvar efter ålder. Men det är en helt annan sak att göra sin överbeskyddande norm till ideal för andra föräldrar, och mena att de är olämpliga för att de inte råkar lida av samma vanföreställningar om allt som är "farligt".

 

Jag mår inte illa över hur du gör med ditt barn. Eller bryr mig om hur omogna sexåringar du har i din närhet. Utan att du tycker att man ska ha rätt att anmäla föräldrar som är mindre hönsiga till socialen. DET är otäckt. 

Jag har inga problem med att svara på frågor, om jag har missat något så säg gärna vad så svarar jag.  

Men det är ju sak samma: du anser att det är rimligt att anmäla en förälder till socialen enbart för att personen inte är en neurotisk hönsförälder.

Du ser inte själv att det är provocerande?

 

Okej. Om jag säger såhär: "Jag trodde att de hade grund för en anmälan till socialen ifall man lät en tvååring äta godis", tror du då att jag 

a) anser det är rimligt
b) anser det är orimligt

?  

Varför skulle man ens tro att det gick att socialanmäla om man inte tycker att det finns grund för det? Hade du trott att de kunde anmäla till socialen för att man gett sin unge  namnet Kevin? Inte? Varför inte det? Du har ju inte haft kontakt med socialen...?

På riktigt. Det här skrev du först. Nämligen.

1) Det är på tok för tidigt
2)Jag trodde att de hade rätt att kontakta socialen angående det.

Du kan inte på något sätt se att du faktiskt skriver att det är rimligt att anmäla föräldrar till socialen för att de låter sexåringar vara ensamma hemma? Du gör inte det? På riktigt?