Kan man försörja sig på att vara familjehem?

Jag tycker det är jättebra att du är intresserad av att vara familjehem. men jag tror precis som flera andra att det är lite för tidigt.

En vanlig orsak till sammanbrott (att placeringen avbryts oplanerat) är att de biologiska barnen i familjen far illa/säger nej. Därför brukar man vara noggrann vid en utredning med att få de biologiska barnens inställning och i förväg försöka se om de kan tänkas fara illa av placeringen. Ditt lilla barn är fram till tre års ålder inne i en känslig period där mycket utav anknytning, självbild och trygghet bildas. Det kan vara olyckligt att i den fasen lägga in ett sådant tänkbart iosäkehetsmoment som en placering. En del psykologer tycker t o m att man bör överväga att vänta med syskon tills tre år, eftersom det är en så pass viktig fas. Att i det läget blanda in barn med eventuella problematik, föräldrar med ev missbruk elelr psykisk ohälsa kan verkligen vara till skada. 

Många barn som placeras idag har en rejäl rygsäck med sig och är barn som behöver mycket tid, kärlek och omsorg för att kunna fungera bra. Den tiden har du svårt att ge, då du har en liten hemma som inte kan lämnas ensam. Om det placerade barnet behöver din odelade uppmärksamhet under säg en timme kan du inte ge det, för du har en liten som behöver dig också och som inte får lämnas oövervakad. Man kan inte begäraa tt det plancerade barnet alltid ska kunna vänta tills den lilla sover t ex.

Man brukar utifrån forskning säga att det är bra om det placerade barnet är yngst. Eller åtminstone att det finns ett åldersglap på minst två år till det närmaste biologiska barnet. Det skulle innebära att ett placerat barn skulle vara minst 3½-4 år. Och det har du faktiskt ingen direkt erfarenhet av att hantera. 

Jag tycker att du ska behålla din dröm/ambition om att bli familjehem, men att unna dig och ditt eget barn ett par år till i lugn och ro innan ni komplicerar tillvaron ytterligare.

 

Jag tycker det är jättebra att du är intresserad av att vara familjehem. men jag tror precis som flera andra att det är lite för tidigt.

En vanlig orsak till sammanbrott (att placeringen avbryts oplanerat) är att de biologiska barnen i familjen far illa/säger nej. Därför brukar man vara noggrann vid en utredning med att få de biologiska barnens inställning och i förväg försöka se om de kan tänkas fara illa av placeringen. Ditt lilla barn är fram till tre års ålder inne i en känslig period där mycket utav anknytning, självbild och trygghet bildas. Det kan vara olyckligt att i den fasen lägga in ett sådant tänkbart iosäkehetsmoment som en placering. En del psykologer tycker t o m att man bör överväga att vänta med syskon tills tre år, eftersom det är en så pass viktig fas. Att i det läget blanda in barn med eventuella problematik, föräldrar med ev missbruk elelr psykisk ohälsa kan verkligen vara till skada. 

Många barn som placeras idag har en rejäl rygsäck med sig och är barn som behöver mycket tid, kärlek och omsorg för att kunna fungera bra. Den tiden har du svårt att ge, då du har en liten hemma som inte kan lämnas ensam. Om det placerade barnet behöver din odelade uppmärksamhet under säg en timme kan du inte ge det, för du har en liten som behöver dig också och som inte får lämnas oövervakad. Man kan inte begäraa tt det plancerade barnet alltid ska kunna vänta tills den lilla sover t ex.

Man brukar utifrån forskning säga att det är bra om det placerade barnet är yngst. Eller åtminstone att det finns ett åldersglap på minst två år till det närmaste biologiska barnet. Det skulle innebära att ett placerat barn skulle vara minst 3½-4 år. Och det har du faktiskt ingen direkt erfarenhet av att hantera. 

Jag tycker att du ska behålla din dröm/ambition om att bli familjehem, men att unna dig och ditt eget barn ett par år till i lugn och ro innan ni komplicerar tillvaron ytterligare.

 

Jag tycker det är jättebra att du är intresserad av att vara familjehem. men jag tror precis som flera andra att det är lite för tidigt.

En vanlig orsak till sammanbrott (att placeringen avbryts oplanerat) är att de biologiska barnen i familjen far illa/säger nej. Därför brukar man vara noggrann vid en utredning med att få de biologiska barnens inställning och i förväg försöka se om de kan tänkas fara illa av placeringen. Ditt lilla barn är fram till tre års ålder inne i en känslig period där mycket utav anknytning, självbild och trygghet bildas. Det kan vara olyckligt att i den fasen lägga in ett sådant tänkbart iosäkehetsmoment som en placering. En del psykologer tycker t o m att man bör överväga att vänta med syskon tills tre år, eftersom det är en så pass viktig fas. Att i det läget blanda in barn med eventuella problematik, föräldrar med ev missbruk elelr psykisk ohälsa kan verkligen vara till skada. 

Många barn som placeras idag har en rejäl rygsäck med sig och är barn som behöver mycket tid, kärlek och omsorg för att kunna fungera bra. Den tiden har du svårt att ge, då du har en liten hemma som inte kan lämnas ensam. Om det placerade barnet behöver din odelade uppmärksamhet under säg en timme kan du inte ge det, för du har en liten som behöver dig också och som inte får lämnas oövervakad. Man kan inte begäraa tt det plancerade barnet alltid ska kunna vänta tills den lilla sover t ex.

Man brukar utifrån forskning säga att det är bra om det placerade barnet är yngst. Eller åtminstone att det finns ett åldersglap på minst två år till det närmaste biologiska barnet. Det skulle innebära att ett placerat barn skulle vara minst 3½-4 år. Och det har du faktiskt ingen direkt erfarenhet av att hantera. 

Jag tycker att du ska behålla din dröm/ambition om att bli familjehem, men att unna dig och ditt eget barn ett par år till i lugn och ro innan ni komplicerar tillvaron ytterligare.