Infantilism och blöjfetischism (texten är lånad från www.diaper.nu)
Den här texten är till dig som har en partner eller vän som är ABDL-person.
Vad är ABDL?
ABDL är ett samlingsbegrepp för två olika läggningar; AB betyder Adult Baby och begreppet omfattar vuxna som tycker om att agera små i ett uttalat rollspel tillsammans med en partner, samt de vuxna som är renodlade infantilister som känner att de har en inre barnidentitet som måste få komma ut och leka ibland för att de ska må bra. DL betyder Diaper Lover och inbegriper alla blöjfetischister som tänder på blöjor, blöjbyxor och liknande. Blöjfetischism kan ibland förekomma ihop med infantilism, men är också en helt egen läggning. För en blöjfetischist är bärandet av blöjorna i sig är ett centralt element i sexualiteten, och inte påtagandet av en roll.
Det är viktigt att veta att ABDL-läggningen inte är något som kommer att försvinna eller som kan "botas". Läggningen är en del av personligheten, precis som det är en del av personligheten att vara homo- eller heterosexuell. Det beror alltså inte på att det är något fel i förhållandet eller på att man har misslyckats som partner. Att ha sex med blöjor eller babyattribut involverade i leken är inget perverst eller sjukt. Det är bara en sexuell variation bland många andra. Om du som partner till en ABDL-person känner dig tillfreds med att leka ABDL-lekar så är det bara att leka på, om du å andra sidan inte på något sätt kan tänka dig detta så ska du inte känna dig tvingad att göra något som får dig att känna dig obehaglig till mods. Gör dock klart för din partner att det är själva aktiviteten du avvisar om inte honom/henne. Många anhöriga till blöjfetischister och infantilister blir ibland initialt oroliga att läggningen ska ha någon koppling till riktiga barn, men det är givetvis en ogrundad oro. Att vara ABDL-person innebär att ha en vilja eller ett behov att klä sig i blöjor eller iklä sig en baby-roll, det har ingenting att göra med vilka personer man tänder på. Man tänder på vuxna, men man tycker om attribut som traditionellt associeras med barn. Man kan jämföra det med personer som tycker om att ha på sig koppel och hundhalsband, eller att leka med ridpiskor i sexlekar, man tänder ju inte på hundar eller hästar för det!
Varför tycker man om blöjor eller adult babylekar?
Det kan finnas olika drivkrafter till varför man tycker om att bära blöjor eller ta på sig en babyroll:
ABDL är ofta associerat med sexuella lustkänslor, man tänder på blöjor eller tänder på att bli behandlad som liten och/eller att se sin partner i blöjor eller att behandla sin partner som liten.
ABDL medför även icke-erotiska välbehagskänslor, t.ex. känslor av avkoppling, lugn och harmoni.
ABDL kan även vara associerat med estetik och känslan av att man visar sin inre självbild för andra när man är klädd i blöjor/babykläder. Man känner sig t.ex. snygg och sexig när man ser sig i spegeln och har blöjor på sig, man kan känna djup samhörighet och intimitet med andra som accepterar och uppskattar när man är omklädd i babykläder, etc.
Blöjfetischister (DL) kan också uppleva en beröringsbaserad njutning av att ha på sig blöjor, t.ex. känslan av att ha tjocka blöjor som packar in underkroppen eller att smeka med handen över den plastiga ytan. Detta ger ofta upphov till en känsla av välbefinnande som inte behöver vara sexuellt.
AB-rollen kan medföra en tillfällig befrielse från vuxenrollen. Det innebär att man under en stund kan få uppleva den ansvarslöshet, lekfullhet och trygghet som man upplevde i barndomen.
AB-rollen kan också innebära att man får möjlighet att uttrycka aspekter av sin personlighet som man inte vanligtvis får möjlighet att uttrycka i sin vardag. Man trivs i sin vuxenroll, men man tycker även om att leka och vara busig och barnslig. Man har så att säga en inre barnidentitet som komponent till sin vanliga personlighet, och man kan välja att släppa fram den vid valda tillfällen.
ABDL innebär en utvidgning av det sexuella fantasilivet. Den stora majoriteten av alla ABDL-personer uppskattar vanligt sex och kramar och mys precis på samma sätt som alla andra människor. Man har bara en extra dimension av sexualiteten som innebär att man även uppskattar gos och kramar när man har blöjor på sig eller tycker om sexlekar som involverar blöjor, alternativt sexuella lekar när man t.ex. blir dominerad som AB eller bara att få sitta i knät och bli ompysslad av partnern. ABDL-läggningen kan ibland också vara lite "bredare" än den vanliga homo/hetero-läggningen, man kan som heterosexuell blöjfetischist, t.ex. uppskatta att leka blöjlekar tillsammans med personer av samma kön, trots att man inte skulle uppskatta annan sexuell utlevnad eller förhållanden med personer av samma kön.
Man kan också tycka om att bära blöjor av ändamålsenliga skäl, d.v.s. man är inte fetischist och tänder på själva blöjorna, utan är kanske mer inne på wet eller förnedringslekar. I de här fallen har man på sig blöjor bara för att de är ändamålsenliga.
Varför blir man blöjfetischist eller AB-person?
En undersökning inne på diaper.nu visade att ungefär 55% av de som svarade hade utvecklat sitt ABDL-intresse innan tonåren och att ungefär 90% hade utvecklat intresset innan tjugoårsåldern. Inlärningspsykologiska teorier menar att sexuell betingning sker väldigt lätt och att den sällan eller aldrig dör ut. En trolig koppling mellan blöjor och sexuell njutning i tidig barndom kan vara att det tjocka materialet i sig stimulerade underlivet när man bar blöjor som liten. Senare i barndomen kan upplevelsen av yngre syskon som blev ompysslade och bytta på ha skapat intresse och nyfikenhet inför blöjor och omhändertagande. Dock förefaller det som att många tände på blöjor i hemlighet när de var yngre, många kan säkert ha varit på det klara med att deras (ofta sexuella) reaktioner på blöjor inte skulle ses med blida ögon av omgivningen. Man väljer därför som barn att pröva sina småsyskons blöjor i smyg eller åtminstone att fantisera om blöjor. De "förbjudna" känslorna hålls hemliga och med inträdet i puberteten utvecklas ibland hos blöjfetischisten eller AB-personen en känsla av att man är utanför eller att det är något "fel" på en. En del hoppas på att läggningen ska "gå över" när man träffar någon och lever i ett stadigt förhållande. Detta leder till att de döljer denna del av sin personlighet för sin pojk- eller flickvän och kanske blivande livskamrat. Ju längre hemlighetsmakeriet pågår, desto svårare blir det att berätta och framför allt blir det svårare för partnern att acceptera när blöjfetischisten/AB:n slutligen väljer att berätta. Att leva med sin ABDL-läggning dold kan dock vara betydligt mer plågsamt än obehaget i att avslöja den precis i början av en vänskap eller ett förhållande.
Att berätta för sin partner
En undersökning inne på diaper.nu visade att 46% av de som svarade inte hade berättat för sin partner om sin läggning. Ofta är rädslan stor att läggningen ska göra att man blir avvisad. Studier gällande andra sexuella minoritetsläggningar visar att partners till fetischister som får reda på vad partnern egentligen tänder på efter en längre tids förhållande ofta har betydligt svårare att acceptera det "nya" inslaget i fetischistens liv än om man får veta sanningen innan man flyttar ihop. Ibland kan partnern reagera med chock över att den man valt att dela livet med har dolt något så viktigt för en, det kan också vara mycket svårt att integrera en helt ny syn på sin livspartner, som man inte tycker går ihop med den gamla bild man har skapat (t.ex. att den store, trygge mannen man är van vid också tycker om att bära blöjor och napp och bli ompysslad). Det är alltså inte helt ovanligt att man upplever en känsla av förtroendeförlust och sorg när ABDL-personen slutligen väljer att berätta. Eftersom ABDL-personen avslöjar en hemlighet som han/hon har burit på under en lång tid så är denne förståeligt nog livrädd för att partnern ska reagera negativt och stöta bort honom/henne. I värsta fall kan ABDL-personen tolka partnerns normala chock-reaktion som det bortstötande denne har fruktat och reagera defensivt eller dra sig undan, just när partnern behöver ömhet och stöd som mest. Partnerns känslor lämnas i detta fall outredda. Om ABDL-personen istället identifierar partnerns ilska och smärta som reaktioner på förlust och början på en bearbetningsprocess istället för ett avståndstagande är det lättare för paret att ta itu med chocken och smärtan tillsammans. Det är viktigt för ABDL-personen att erkänna betydelsen av sin partners känslor istället för att reagera defensivt, att ge stöd och lyssna och ge partnern tid att integrera informationen. Ett sådant förhållningssätt gör det möjligt för paret att ändra sina gamla förväntningar och synen på varandra en smula och bygga upp nya framtidsplaner som ger möjlighet att införliva ABDL i förhållandet utan hemlighetsmakeri.
För vissa partners kan det till en början vara så att man ställer sig accepterande, men med tiden blir mer avvisande mot ABDL-personens "nya" livsstil. Partnern har förnekat sina känslor av ilska och förlusten av förtroende. Dessa bortträngda känslor kan komma till uttryck flera månader eller år efter avslöjandet. Det händer att partnern känner sig överväldigad av ABDL-personens nya beteende och skräms av förändringarna i förhållandet. Om paret även här kan tillskriva känslorna till obearbetad sorg och prata om känslorna öppet så kan förhållandet bli bättre.
Andra partners accepterar direkt ABDL-personens läggning som något naturligt och spännande, som man gärna vill veta mer om och kanske även delta i. Över 30% av de som svarade på en fråga på diaper.nu om hur deras partner hade reagerat när de berättade om sin läggning menade att partnern hade reagerat positivt, 11% svarade att partnern direkt visade eget intresse. Förhoppningsvis håller acceptansen inför olika minoritetsläggningar att öka i samhället i och med ökad exponering i media, som gör att man börjar vänja sig vid existensen av sexuella läggningar som tidigare ansågs "fel" och "konstiga".
På den mer negativa sidan av utkommandeprocessen finns det som många upplever som hemlighetsmakeri, att det är jobbigt att behöva dölja för familj och bekanta om partnerns läggning. Man kan även oroa sig för samhällets fördomar. Man kan vara rädd att partnern kommer att råka illa ut om han/hon är för öppen med sin läggning, t.ex. att man kommer att förlora i socialt anseende eller att bli utsatt för våld eller hot om någon t.ex. upptäcker att man har blöjor under kläderna när man är ute och går på stan. På plus-sidan av att berätta är att förhållandet blir öppnare när man upplever att man inte behöver dölja delar av sin personlighet för sin partner. Man kan också känna en starkare gemenskap. Eventuellt pratar man mer om sina känslor och blir mer övertygad om att förhållandet kan klara sig igenom olika kriser. Kanske hittar man nya lekar som båda njuter av och som kan ge en ny dimension av sexlivet och förhållandet. Man kan leka mer med roller och fetischistiska attribut och hitta nya sidor, både hos sig själv och hos sin partner!
