Barn till varje pris!

Det är märkligt men jag reagerar inte alls på att det skulle vara något upprörande med tonen i programmet. Kan du förklara hur du menar?

Jag försökte ge några exempel i inlägg 15. Jag tycker ju också att det är fantastiskt att en hel serie ägnas åt ämnet och det är väl just därför man blir så besviken när det blir så fel... Jag älskar dokumentärer där man får komma nära inpå människor, så det är absolut inte där problemet ligger. Såg ni dokumentären igår om kvinnor i Kanada som hade bröstcancer? Den var så vacker, så oerhört sorglig, aktuell och angelägen. Det är väl ett bra exempel på att man kan skildra ett väldigt tungt ämne utan att dokumentären för den sakens skull blir "tung".

Längtan efter barn är en oerhört stark drivkraft och ofrivillig barnlöshet är för de flesta en stor livskris. Men jag förstår ändå inte varför man ska behöva känna sig ledsen och uppgiven av att se programmet, en känsla jag uppenbarligen inte är ensam om. Jag vill återigen poängtera att jag personligen är förbi barnlöshetssorgen. Däremot har jag tidigare upplevt den med full kraft och har även nära vänner som kämpar på olika sätt.

Ja, precis så plumpt var det när min man lämnade spermaprov. Ett bås med porrtidningar att runka av sig i. Snacka om dålig tilltro till mäns förmåga till sexuella fantasier!

Så det är nog dessvärre verkligheten som skildras i det där avsnittet. Därför bör man inte lasta tv-serien för just plumphet.

Jag tycker serien är tråkig och ganska ytlig.

Jag har sett ett avsnitt jag blev faktiskt lite besviken. Jag trodde att man skulle känna mer när man såg det. Fast jag har kanske sett för lite... Jag vet inte riktigt vad jag saknar, värme kanske.

Har ni sett att det på måndag börjar en barnserie kl 16.30 som handlar om adoption på något sätt?

Jag är adopterad från Vietnam och måste säga att SVT's "Barn till varje pris" är under all kritik. Blir illaberörd och det känns inte alls som något uttänkt program som ska nå tittarna, utan det är bara förnedrande. Oerhört. TV3's "Drömmen om ett barn" däremot är helt fantastiskt! Blir verkligen lycklig av att se Sandra och Lars och deras fina Neomi från Sydkorea. Grät massor!

Två program med miltals längder emellan.  Kanske är pjåkig och kinkig över attityden i SVT's (misslyckade) satsning, men jag tycker det är enorm skillnad. Bara namnet... Barn till varje pris? Man KÖPER inte ett barn, det är ingen handel. Ingen adoptionsförälder tänker väl ändå: "Nämen om jag nu skulle köpa ett barn kanske?". Nej, alltså. Jag tycker att det är verkligen förnedrande och respektlöst. 

Jag menar självklart också bio-föräldrar som genomgår IVF osv. INGEN förälder tänker ens tanken om "Att nu köper vi ett barn!". Eller? Titeln gör mig illaberörd och hela konceptet detsamma. Det är inte alls samma "värme och glädje och hopp" som det är i "Drömmen om ett barn". Dessutom känns Rene som en mycket mer geniun, varn och öppen programledare än Pia. Alla tycker och tänker vi olika, det är bara att acceptera. På gott och ont.

Förstår mig verkligen inte på många av de inbjudna gästerna och deras samtal. Visst det är bra att ämnet väcks då så många längtar efter ett barn. Men jag blir så ledsen när paret som gör ivf säger att "adoption är ett den absoluta sista utvägen".

Jag tycker faktiskt att titeln "Barn till varje pris" är välfunnen just genom att den kan tolkas både bokstavligt och som en metafor. För nog kostar det på att genomgå behandlingar, utsätta sig för IVF-försök efter IVF-försök, försöka lappa ihop sig och orka ta nya tag efter besvikelser. Det går heller inte att förneka att det många gånger är mycket pengar med i bilden. Verksamheten med surrogatmödrar i Indien tycks vara en blomstrande industri, bara för att nämn ett exempel.

Programmet har inte huvudsakligt fokus på adoptioner. Tvärtom. Det tror jag det är viktigt att hålla i minnet. Vi som har adopterat vet ju hur mycket det har betytt för oss men vi måste acceptera att alla faktiskt inte vill adoptera. Det är svårt för oss att förstå, men vi har ingen rätt att bli provocerade av det. Vi är alla olika och gör olika val i livet. När det gäller paret som msnorrland nämner tycker jag synd om kvinnan. Hon är ju inte främmande för adoption, men hennes man vill inte.

Jag tycker fortfarande att serien är bra. De sätter fingret på flera obekväma och kanske ömma punkter, men jag tycker det är viktigt att göra det. Det är inte OK att sopa det som är lite mindre rumsrent under mattan, Diskussionerna i Pias kök är också bra. De berör viktiga och existentiella frågor. De är inte alltid bekväma, och man kan bli provocerad, men det är ändå bra att alla får komma till tals, tycker jag.

Jag håller inte med om att serien är dålig. Programledaren gör tvärtom ett väldigt bra jobb. Hon säger ju inte sina egna åsikter utan lyfter fram fakta och fördomar och funderar över dem.

Programmet känns äkta. Inte lika rosenskimrande som en del andra program kan vara utan här törs man även visa par som tex vill ha ett genetiskt besläktat barn "till varje pris"......
Faktum är väl att många vill just det, ha ett barn till varje pris. Kosta vad det kosta vill.

Varför ses det som fult? Det innebär inte att man älskar sitt barn mer eller mindre för att man betalar många ivf eller dyra resor till ett adoptionsland.. Och tron att "man kan ju alltid adoptera" behöver dö ut..

Sen vet jag inte, kanske tar jag inte illa vid mig för att jag inte sitter i samma båt?
Jag vet faktiskt inte..
Men programledaren är skitbra iallafall. Modigt att belysa sin egen barnlöshet och tankar kring detta!

Jag blir iallafall trött på att programledaren envist hävdar att när hon längtade som mest efter barn, då fanns det INGA alternativ. Nähä, så adoption existerade inte i samhället för 20 år sedan???? Suck, hon kan väl isåfall säga att hon inte kunde få biologiska barn.

Jag blir så trött på särskiljningen mellan biobarn och adopterade barn. Barn är väl bara barn, oavsett hur de kom till sin familj?!