• Alexi

    Specialpedagog, hur jobbar de, vad händer?

    En specialpedagog ska observera vår dotter på förskolan nästa vecka och nyfiken som jag är skulle jag gärna vilja höra om någon som antingen jobbar som det, jobbar på förskola eller föräldrar till barn som blivit "bedömt" av specialpedagog kan berätta om lite erfarenheter. Hur går de till när de observerar, vad innebär utbildningen som specialpedagog, vad händer med resultatet (vad kan det bli för rekommendationer, är förskolan tvungen att följa dessa osv)?

    Dottern är snart tre år och det gäller hennes lekande och sociala interaktion med andra barn.

  • Svar på tråden Specialpedagog, hur jobbar de, vad händer?
  • Vilmagbg

    Jag arbetar inom förskolan och vi använder oss av specialpedagoger i två syften. Dels handleder de pedagogerna och syftet med den handledningen är att få pedagogerna att se olika saker ur en bredare synvinkel, specialpedagogen kommer med tips när pedagogerna kört fast. Den andra delen av specialpedagogens uppgifter är att observera barn där pedagogerna (eller föräldrarna) anar att barnet på ngt sätt avviker och pedagogerna anser att det behövs extra resurser / stöd åtgärder för detta barn. Det är förskolechefen som tar beslut om extra resurser för barnet. 

    Specialpedagog är en påbyggnadsutbildning på 90 hp. Man måste vara lärare för att läsa vidare till specialpedagog. 

  • Alexi

    Tack för svaret! Det är väl det senare fallet av de två du beskriver som är aktuellt för oss, vi föräldrar har bett förskolan om att specialpedagog kopplas in. Men vilken typ av stöd/resurser kan en specialpedagog föreslå? Vad händer om det föreslås åtgärder som sen inte förskolan anser sig ha råd till? Eller är det kommunen som bekostar åtgärderna?

  • Annkris

    Jag arbetar som specialpedagog i kommunens resursteam och kan berätta lite om hur mitt jobb ser ut. Efter en anmälan från förskolan (initiativet kan även komma från från föräldrarna) kommer jag ut och observerar. Jag tittar på hur förskolan fungerar för det barnet/gruppen. Efter det har jag ett samtal med arbetslaget, där de får berätta vad de upplever vara problematiskt för barnet/gruppen. Därefter utarbetar vi tillsammans en handlingsplan för att förekolevistelsen ska bli så bra som möjligt för barnet/gruppen. Anser vi/jag att det behövs mer resurser för att det ska fungera, så är förskolechefen skyldig att se till det. Det vanligaste är att jag föreslår förändringar i arbetssätt och/eller synsätt, vilket inte kräver mer resurser.

    Hoppas att du och ditt barn får den hjälp ni behöver.

  • Alexi
    Annkris skrev 2011-10-05 17:20:03 följande:

    Jag arbetar som specialpedagog i kommunens resursteam och kan berätta lite om hur mitt jobb ser ut. Efter en anmälan från förskolan (initiativet kan även komma från från föräldrarna) kommer jag ut och observerar. Jag tittar på hur förskolan fungerar för det barnet/gruppen. Efter det har jag ett samtal med arbetslaget, där de får berätta vad de upplever vara problematiskt för barnet/gruppen. Därefter utarbetar vi tillsammans en handlingsplan för att förekolevistelsen ska bli så bra som möjligt för barnet/gruppen. Anser vi/jag att det behövs mer resurser för att det ska fungera, så är förskolechefen skyldig att se till det. Det vanligaste är att jag föreslår förändringar i arbetssätt och/eller synsätt, vilket inte kräver mer resurser.

    Hoppas att du och ditt barn får den hjälp ni behöver.


    Tack så mycket för svaret! Har du arbetat med något barn som behövt stöd i att komma igång och leka med andra barn (hon undviker i stort andra barn och håller sig mest nära personalen) och även är rätt dålig på att leka själv, (framför allt ute på gården)? vad har man gjort eller kan göra i så fall till exempel?
  • Annkris

    Jag brukar fråga om hon verkar ha någon vilja att leka med andra. Vissa barn (och vuxna) trivs bättre själva, och det måste man respektera. Alla har vi ett olika stort behov av att  vara sociala. Vi vuxna har en förmåga att känna in för mycket av oss själva i barnen, och överföra det vi känner till dem. Förstår du hur jag menar...? Givetvis ska man fungera tillsammans med andra, men man ska inte tvingas att umgås om man inte har intresset. Däremot kan man uppmuntra lekandet, och som personal (eller förälder) leka lekar med tydliga regler (t ex kurragömma och olika former av kull), även enklare spel funkar bra, där barnen får träna turtagning. Många barn som inte leker så mycket har svårt att lära sig reglerna i vanliga rollekar. Din dotter är ju väldigt liten, och långt ifrån alla treåringar fixar att leka tillsammans med andra. Ofta handlar det fortfarande om " bredvidlek".

    Jag vill poängtera jag inte gör någon bedömning av barnet, utan av hela situationen på förskolan. Det är miljön som ska anpassas efter barnens behov, inte tvärt om. Alla är vi olika, och SKA få vara det.

  • Alexi
    Annkris skrev 2011-10-05 18:06:29 följande:
    Jag brukar fråga om hon verkar ha någon vilja att leka med andra. Vissa barn (och vuxna) trivs bättre själva, och det måste man respektera. Alla har vi ett olika stort behov av att  vara sociala. Vi vuxna har en förmåga att känna in för mycket av oss själva i barnen, och överföra det vi känner till dem. Förstår du hur jag menar...? Givetvis ska man fungera tillsammans med andra, men man ska inte tvingas att umgås om man inte har intresset. Däremot kan man uppmuntra lekandet, och som personal (eller förälder) leka lekar med tydliga regler (t ex kurragömma och olika former av kull), även enklare spel funkar bra, där barnen får träna turtagning. Många barn som inte leker så mycket har svårt att lära sig reglerna i vanliga rollekar. Din dotter är ju väldigt liten, och långt ifrån alla treåringar fixar att leka tillsammans med andra. Ofta handlar det fortfarande om " bredvidlek".

    Jag vill poängtera jag inte gör någon bedömning av barnet, utan av hela situationen på förskolan. Det är miljön som ska anpassas efter barnens behov, inte tvärt om. Alla är vi olika, och SKA få vara det.
    Här är det ganska tydligt att hon upplever andra jämngamla barn som läskiga, hon får nästan panik om någon kommer för nära för plötsligt. All kroppskontakt måste ske på hennes villkor. De få gånger hon faktiskt har lekt med andra barn har hon varit fantastiskt glad och skrattat högt och hon vill ju alltid leka med oss föräldrar så därför tror vi att det handlar om oförmåga, blyga, rädsla osv? Så hon leker ju inte bredvid andra barn heller, dvs jag ser ju hur andra barn interagerar med varandra men ändå leker själva, om du förstår hur jag menar. Och det gör inte hon. Det här är ju inte ett problem som bara finns på förskolan utan lika gärna om vi har andra barn på besök hemma eller är borta på middag osv eller om hon och jag och lillebror är på Öppna förskolan dit vi går rätt ofta just nu.
  • Annkris

    Hon vill leka, men kan inte. Där är alltså problemet. Du skriver att de gånger hon har lekt, har hon tydligt visat att hon gillat det genom att skrtta högt. Analysera dessa situationer, vad i dessa skiljer sig från de där hon blir rädd. Är det yngre barn, äldre barn, färre barn, flickor, pojkar, okända, välkända? Har ni dessa gånger varit ute, inne, på öppna platser, eller mindre ytor, sommar, vinter? Vilka aktiviter har förekommit, och på vems initiativ?

    Hur är hon i kontakten med Er föräldrar, och pedagogerna på förskolan? Vill hon ha kroppskontakt med er? Vissa (barn) har problem med att sortera bort ovidkommande stimuli, som t ex kroppskontakt kan vara. Väljer hon själv att ha kroppskontakt ibland, eller är det alltid jobbigt? 

    Det handlar om att hitta problemet, att analysera tills man gör det.  

  • Alexi
    Annkris skrev 2011-10-05 21:32:39 följande:

    Hon vill leka, men kan inte. Där är alltså problemet. Du skriver att de gånger hon har lekt, har hon tydligt visat att hon gillat det genom att skrtta högt. Analysera dessa situationer, vad i dessa skiljer sig från de där hon blir rädd. Är det yngre barn, äldre barn, färre barn, flickor, pojkar, okända, välkända? Har ni dessa gånger varit ute, inne, på öppna platser, eller mindre ytor, sommar, vinter? Vilka aktiviter har förekommit, och på vems initiativ?

    Hur är hon i kontakten med Er föräldrar, och pedagogerna på förskolan? Vill hon ha kroppskontakt med er? Vissa (barn) har problem med att sortera bort ovidkommande stimuli, som t ex kroppskontakt kan vara. Väljer hon själv att ha kroppskontakt ibland, eller är det alltid jobbigt? 

    Det handlar om att hitta problemet, att analysera tills man gör det.  


    Det har varit äldre barn flera gånger, några få gånger jämngamla (både flickor och pojkar, har varit både enstaka barn och ett par stycken) och då har det varit efter ett par timmars samvaro då hon inte velat närma sig barnen (dvs hon har hunnit spana in dem och bli trygg i situationen). Det har främst varit fysiska lekar och oftast utomhus, skett under sommarhalvåret i år, de har sprungit, hoppat tillsammans och liknande. (det är alltså så få gånger det hänt att vi i princip minns allihop...)

    Nej, hon är inte så förtjust i kroppskontakt generellt, håller gärna oss i handen, sitter i knäet och läser bok osv men kramas inte så ofta, det är mest när hon är trött/behöver gosa lite. Så hon väljer kroppskontakt med oss ibland, men som sagt inte ofta eller mycket. När hon slår sig/blir arg/ledsen springer hon oftast iväg och vill vara ifred tills hon är i balans igen.

    Så det har nog mycket med den fysiska kontakten att göra och otrygghet. Hon behöver bli trygg i situationen och det tar oftast längre tid än vad man har när man träffar andra barn på ÖF, kalas osv. Det är för stora mängder människor i sådana sammanhang. Vi har nyligen gjort om hennes schema på förskolan för att hon ska gå två längre och två kortare dagar istället för alla jämnlånga (jag är föräldraledig och hon går 22 h/v) just för att hon de två långa dagarna ska hinna bli trygg och komma igång med lek.

    Tack för din input, det ska bli jätteintressant att se hur "vår" specialpedagog (som alla säger är väldigt duktig och erfaren) kommer bedöma henne och gå vidare.  
  • Annkris

    Det är så svårt att råda i fall där man inte har hela historien, men glad att jag fick försöka Glad Även jag tycker att det ska bli spännande att se vad Er specialpedagog säger. Uppdatera gärna om du vill och orkar.

    Kram och lycka till.

  • Alexi
    Annkris skrev 2011-10-05 21:48:53 följande:

    Det är så svårt att råda i fall där man inte har hela historien, men glad att jag fick försöka Glad Även jag tycker att det ska bli spännande att se vad Er specialpedagog säger. Uppdatera gärna om du vill och orkar.

    Kram och lycka till.


    Jag hänvisar till min längre tråd i ämnet, där jag skrivit rätt mycket om dottern, jag lägger uppdateringar där tror jag, blir så rörigt med flera trådar.

    www.familjeliv.se/Forum-3-26/m60879490.html
Svar på tråden Specialpedagog, hur jobbar de, vad händer?