andra med dystymi?
Hej!
Jag har nyligen fått diagnosen dystymi och vill jätte gärna komma i kontakt med andra som har det. Det skulle vara intressant att få höra hur ni upplever det och vilken hjälp ni får.
Jag har varit nedstämd större delen av mitt vuxna liv, det är få dagar då jag känner att allt känns bra och är roligt. Jag har väldigt svårt att få saker gjorda, kan nog uppfattas "lat" i andras ögon. Jag är ofta väldigt trött och har ingen energi till något, knappt till saker jag brukar tycka är roligt att göra. Det har blivit värre, då jag sjönk djupare i min depression sommaren 2010. Fick utmattningssyndrom under sen hösten 2010 p.g.a. en hel del som hände i mitt liv, allt på en gång. Jag började då medicinera och blev bättre från stess, ångest och oro. Men nedstämdheten och orkeslösheten finns där fortfarande trots medicin. (äter just nu venlafaxin 150 mg).
Jag känner mig ofta irriterad och kan hugga på små saker, jag är känslig för (o)ljud som barnskrik och andra ljud som barn gör i från sig av leksaker och vid lek. Jätte jobbigt när jag har två barn. Sömnsvårigheter har jag till och från, för tillfället drömmer jag väldigt mkt och vaknar många ggr på nätterna. Har svårt att komma till ro innan jag ska somna en del kvällar, medans jag andra kvällar hinner somna innan jag lagt ner huvudet på kudden. Går jag inte upp på morgonen tillsammans med min familj och får sova ostört så kan jag sova långt in på eftermiddan trots att jag kom i säng i tid. Jag sover ofta middag eft jobbet och somnar lätt framför tv, ofta direkt i en reklampaus.
Jag har alltid haft det ganska svårt att ta kontakt med andra människor, jag går inte fram till ngn jag inte känner i första taget. Visar de inget intresse och pratar med mig så har jag redan bestämt mig för att de inte vill prata med mig. Däremot släpper det och går lätt att prata med ngn som komer fram och pratar med mig (oftast) och inga problem när jag lärt känna en människa. Dock är jag konflikrädd och säger ofta inte emot människor öga mot öga. Det kan fortfarande kännas jobbigt att få en fråga av ngn på jobbet när vi sitter i lite större grupp och jag tappar ofta ord, säger fel osv. Blir även problem när jag och min man har konflikter då jag ofta säger saker jag inte menar eftersom jag har så svårt att förklara och 1 minut senare kommer jag inte ens i håg vad jag sa. Det gör min man rasande, och det kan jag förstå. Men nu finns det kanske en förklarning till varför det har varit så här i alla år. Han förstår naturligtvis inte mig. Men jag hoppas att han inom en snar framtid kan göra det. Jag har även svårt att fatta beslut. Under de senare åren har jag nästan inte alls haft ngt socialt umgänge utan mest umgåtts med min familj. Jag bokar många ggr med folk men drar mig ur i sista stund för jag tänker att jag har ändå inget där att göra. Av olika anledningar främst av dåligt självförtroende, jag är mkt fetare än dem och de har snyggare kläder osv. Ändå upplever jag att jag har bättre självförtroende nu än när jag var yngre. Jag har ofta muskelvärk och huvudvärk.
Min sinnesstämning höjs när jag dricker alkohol så tyvärr gör jag det ganska ofta, men inte i jätte mängder och inte så att jag på något sätt förstör för de andra familjemedlemmarna. Jag planerar när jag kan dricka och inte dricka och jag dricker inte varje dag och känner inget behov utav att dricka de dagar jag inte dricker. Jag gör det för att jag känner mig lyckligare och känner mig självsäkrare. Väldigt ofta dricker jag ett glas till matlagningen för det känns roligare att laga mat då el. t.ex. när jag ska städa.
Jag går nu i samtalsterapi hos psykolog. Och ska börja med kognitiv beteendeterapi.