Tretton skrev 2011-10-14 22:09:22 följande:
Blå Myran: tack för ditt svar. Nu födde inte jag på ett sjukhus i länet jag bor utan i ett grannlän. Spelar det någon roll? Ska jag bara ringa sjukhusets bb-avd och be om ett postpartum-samtal?
Southern Belle: jag känner mig nöjd med stödet av min kille, han hade inte kunnat göra mer än vad han gjorde. Det jobbiga var som sagt själva förlossningen, smärtan, det var outhärdligt trots att jag fick smärtstillande. Det är det jag hoppas slippa vid ett kejsarsnitt.
Pyrro_b: det är lite så jag menar, att vissa klarar smärtan på ett helt annat sätt...
Sassus: grattis till graviditeten! Just nu känns det som att jag aldrig kommer glömma hur ont det gjorde..
När jag läser hur du upplevde din förlossning känner jag rent spontant att du hade behövt mer stöd. Det är absolut ingen kritik mot din kille. Att kunna ge ett lugnt och tryggt stöd till någon man har en känslomässig relation till är oerhört svårt. När personen man älskar ligger där och har så ont och kanske börjar få panik blir man lätt stressad själv och känner sig osäker. Känslor smittar och den födande kvinnan - som är oerhört känslig för andras sinnesstämning - blir också stressad och spänd och man hamnar i en ond cirkel. På samma sätt smittar känslor som lugn och trygghet och att allt är som det ska! I den perfekta världen hade barnmorskan haft tid och möjlighet att finnas inne hos kvinnan under hela förlossningen för att förmedla just detta. Med ett sådant stöd behöver en förlossning inte upplevas som "hemsk", trots den intensiva smärtan. Det är enorm skillnad på smärtupplevelsen om man kämpar emot jämför med om man vågar acceptera smärtan och inte försöker fly ifrån den! Det är rädslan som gör det outhärdligt och mot rädsla hjälper inte smärtstillande.
Att appeptera smärtan kräver enormt mod och ett starkt stöd! Därför rekommenderar jag varmt att du tar kontakt med en doula nästa gång du blir gravid! Din doula träffar du innan förlossningen för förberedande samtal - vilka ofta är minst lika viktiga som själva förlossningsstödet! Du bygger upp en relation med doulan och hennes jobb är att finnas där på dina villkor! Under förlossningen kan du vila i vetskapen om att hon vet hur du vill ha det, om du vill ge en vaginal förlossning en ny chans, vilka smärtlindringsmetoder du vill ha osv... och hon stöttar, ger trygghet, bygger upp din tro på dig själv, masserar och trycker osv.... En doula finns även där för partnern. Hon visar vad han/hon kan göra för att hjälpa sin födande kvinna och ger även utrymme för partnern att bara finnas där och uppleva sitt barns födelse! Ni träffar doulan även efter förlossningen för att prata igenom förlossningen och om tiden som nybliven förälder med allt vad det innebär.
Men först och främst är det viktigt att du bearbetar din upplevelse så du kan gå vidare. Annars finns det stor risk att allt kommer upp till ytan nästa gång du är gravid och ska föda.
Stort lycka till! <3
