Är studenter bortskämda?

Jag studerar på universitet för andra gången. Första gången var för 8 år sedan. 

Det jag märker idag, som jag aldrig reflekterade över då, var att många kommer direkt från gymnasiet och tror att universitetsstudier fungerar på samma sätt som gymnasium. Alltså att läraren förbereder studenterna etc. Att själv ta ansvar för studierna verkar inte finnas i tankarna.

Det finns flera exempel på diskussioner mitt under föreläsningar som gått ut på att läraren inte lagt ut alla papper innan, så man kan skriva ut allt som föreläsaren säger. En tjej hade inte förberett sig innan föreläsningen och började stortjuta när föreläsaren fortsatte föreläsningen utan att se till att hon hängde med, med motiveringen att hon borde läst litteraturen som stod att alla bör läsa, innan föreläsningen. Den gråtande tjejen stormade ut samtidigt som hon skrek "Du är min lärare, det är ditt jävla ansvar att se till att jag klarar den här kursen".

Jag blev lite chockad och tyckte det hela var mycket märkligt. Senare på rasten visade det sig att nästan alla ansåg att tjejen hade rätt, att det var föreläsarens ansvar att alla klarade sig. Om man inte klarade kursen, berodde det alltså på att föreläsaren var dålig, inte på att de själva inte läst litteraturen och förberett sig.

Ja, så ser det ut idag på universiteten, unga curlade människor som inte lärt sig ta eget ansvar för sina liv, men trots det vill ha full möjlighet att ta egna beslut och ha självbestämmande, trots att det bästa antagligen vore att få dem omyndigförklarade.

Hur det ska bli i framtiden med barn som antagligen är än mer curlade än de ungdomar vi ser idag, ska bli spännande. Att bli professor eller föreläsare på högskola eller universitet kommer antagligen bli en konfliktfylld tjänst, om man nu ställer krav på ungdomarna i alla fall... 

 

Vad gäller den ekonomiska biten förstår jag inte vad alla mina studiekamrater får alla pengar från. De är ute på krogen både fredag och lördag och super och festar i stort sett varje helg. Det verkar inte gå någon nöd på dem i alla fall. Själv jobbar jag hellre på helgerna, men det är ju jag det.. :) 

Det blir lite lustigt när de beklagar sig över att litteraturen kostar 1000 kronor när de samma månad lägger minst lika mycket på sprit... 

Ja, eftersom de är bortskämda (läs lata) OCH studenter, är de bortskämda studenter. Däremot tror jag att de kommer fortsätta vara lika bortskämda och lata även senare, tills de själva inser att de måste jobba lite för att nå resultat. Om denna insikt kommer under utbildningen eller senare ska bli spännande att se. Men efter fyra terminer verkar inte många ha insett vad "eget ansvar" är för något, så antagligen kommer det bli "senare"....

http://st.nu/medelpad/miun/1.3006206-programansvarig-de-ar-bortskamda-

http://johankant.wordpress.com/2010/09/03/svenska-studenter-allt-samre/

Ja, det finns säkert fler exempel, men det är inte bara en känsla jag har. Det är faktum. Ungdomar i Sverige idag är lata och okunniga och förväntar sig att få saker serverade på fat. 

Vi såg ett stjärnfall en dag och en av mina kurskamrater utbrister "Det är konstigt att man kan se stjärnor falla, de är ju så långt borta". När jag förklarade att det inte är stjärnor utan satelliter eller liknande som faller genom atmosfären, verkade det som om ingen av mina kurskamrater någonsin hört talas om detta. De trodde det var riktiga stjärnor som föll... Och om två år är de klara, färdiga lärare som ska ut och undervisa... Katastrof! 

Men om vi har en gästföreläsare som i god tid mejlat ut info och vad vi ska läsa innan och hur vi ska förbereda oss och vi är ca 120 personer som är på föreläsningen så kan man inte förvänta sig att gästföreläsaren ska ha tid att hjälpa alla på individnivå. Hade så varit fallet hade föreläsningen blivit väldigt jobbig och tråkig. 

Den här tjejen hade inte läst eller förberett sig och då tycker jag inte att man ska ställa krav på föreläsaren.. 

Hur menar du att du "unnar dig det" när du tar lån? Hade du gått till banken för att låna pengar för att kunna "unna dig" saker som du tycker du är värd? 

Du vet att det ska betalas tillbaka med ränta?  

Okej... Att man unnar sig en utbildning förstår jag. jag tolkade det dock som om att du lånade för att köpa saker och kallade det för att "unna dig" och då blev jag förvirrad. Att låna pengar för att köpa saker är inte samma sak som att unna sig något - enligt mig.