dotter rädd för presentation i skolan

Jag hade med problem med det där! Men jag pratade med min lärare och vi kom fram till att jag fick göra redovisningar och precentationer inför mina närmaste vänner och min lärare bara. Fast jag fick bara G för det eftersom att jag "särbehandlades" . Men de kanske är en lösning?

Kanske kan hon läsa en retorikkurs? Det hade vi så vi kunde välja som tillvalskurs på gymnasiet.

Hon har pratat med svenskaläraren som inte alls var förstående...

Finns det kurs el liknade i sthlm som jobbar med sånt här?

Retorik..jag skall prata med henne om det

Jag har och hade det likadant. Fick tex en 2:a i historia pga att jag vägrade göra ett muntligt framträdande. Tycker att Sannzys idé var bra.

Kanske inte ett förstahandsval, men det finns ju också lugnande medicin. Onskar jag haft det vid dessa tillfällen.

Jag tycker du ska kontakta skolverket och ta reda på vad som egentligen krävs för att klara kurserna och om muntlig framställande är ett betygskriterie samt vad ni kan göra för att hjälpa tjejen.

Hej

Jag är lärare i svenska på gymnasiet och känner igen bekymret. Ett tips till din dotter är att hon ska öva in första meningen som hon ska säga, så den sitter som ett rinnande vatten. Sista meningen är också bra att kunna. Om ni övar hemma, så hon får presentera för er och repetera det hon ska säga flera gånger innan så kan det kännas lättare. Ett annat tips är att bestämma en punkt i klassrummet att tittaa på - över huvudet på klasskamraterna, så man inte ser dem i ögonen och inte ser deras miner.

Muntliga framträdanden är ett betygskriterie - och även ett mycket viktigt moment inför framtiden. Hon är myndig om ett år och att våga utmana sig själv - och lyckas med det som känns läskigt ökar självförtroendet. det är ju också viktigt att kunna ringa eller presentera sig vid en arbetsintervju eller en praktikplats. Nästan alla är nervösa inför en presentation - men de allra flesta överlever trots allt presentationen.

ibland är det nyttigt att gå utanför sin egen säkerhetszoon, för att utmana sig själv och läsa sig att det går. Man måste tänja på trygghetszonen för att utvecklas. Det är nyttigt att vara nervös. Det är en del av vår utveckling till självständiga individer.

...sedan brukar det oftast gå bra att kompromissa så man kan redovisa i mindre grupp, om det är ett enormt stressmoment för tjejen.

Hoppas det går bra.

Kram Moa Li

Jag jobbar på gymnasiet och det finns nån i varje klass som känner lite extra nervositet än de övriga.

Där jag jobbar gör vi så att den elev som uttrycker detta får själv bestämma hur det ska redovisas. Dvs, klarar man inte göra det som det var planerat bestämmer man ihop med läraren hur det kan göras i stället, tex bara ihop med några klasskompisar eller ibland bara med läraren. Det beror på hur eleven själv tycker. När man känner att man själv har kontrollen klarar man av mer och jag har sett elever klara av att göra jättebra redovisningar bara de vet att de får styra själva. Sen kan man förstås ha en plan att de under de tre åren på gymnasiet kan försöka ha som mål att för varje gång öka på gruppen som ska lyssna lite grann, tills man märker att man klarar det.

Ibland upplever eleven att det är olika nervöst i olika ämnen, tex engelska upplevs ofta som extra nervöst eftersom det är ett annat språk.

Där jag jobbar har vi dessutom en jättebra kurator som är lite specialinläst på det här med "blyga" elever eller vad man ska kalla det. Hon har ibland kört grupper med elever som velat få hjälp med just din dotters problem och det brukar hjälpa efter bara några möten. De får redskap av henne hur de ska hantera nervositeten när den flyger på en. Det skulle din dotter kunna kolla upp med skolans kurator.

Sen vill jag verkligen betona att det finns inte någonstans skrivet att man "måste" redovis inför helklass och att det skulle ge bättre eller sämre betyg är bara bullshit!  Själva redovisningen blir inte bättre eller sämre beroende på hur många som lyssnar...
Jag kan möjligen tänka mig om man läser en kurs som tex ledarskap att det kan spela in vilket betyg man kan få men i svenska, engelska, samhällskunskap osv finns det inget belägg för det alls, det kan vara bra att veta.

Undervisar själv i svenska, engelska och tyska och har ofta elever som är nervösa just för att det är språk det handlar om men vi löser det alltid på något sätt. Blir en otrolig skillnad på att få se en avslappnad elev redovisa för bara några kompisar, än att se nån som är på helspänn inför hela klassen.

Da maste jag beratta min historia!

Anda sedan 17-18 ars aldern (vet inte varfor just da) sa har jag haft san fruktansvard angest infor presentationer. Jag skakade, kunde inte prata mm och detta var extremt pinsamt for mig (jag var valdigt social annars). Det slutade med att jag undvek alla presentationer, skolkade, var sjuk pa dem dagarna mm. Klarade mig igenom gymnasiet for lararna lat mig gora det infor dem mm.

Sen borjade jag pa universitetet och fick reda pa att jag var tvungen att ta en kurs som hette public speaking. Jag skot upp det i flera och tills det inte fanns nan utvag langre: jag skulle inte fa ta examen om jag inte klarade kursen. Gud, jag grat och lag vaken i flera natter. Bestamde mig for att detta kunde inte kontrollera mitt liv langre! Jag gick till lakaren och forklarade allt, och han gav mig lugnande att ta vid dessa tillfallen och gick och pratade med min professor som var specialist i public speaking. Hon sa att det finns inga piller som kan hjalpa bara en sak: det ar att ova, ova och ova. Flera veckor innan!!

Jag trodde inte pa detta, men gjorde det anda. Den dagen jag hade min forsta presentation sa trodde jag att jag skulle do! Det var verkligen sa det kandes, men jag tog mig igenom det och jag fick hogsta betyg i kursen.
Det enda som hjalper ar att INTE FLY och inte undvika det! Hjalp henne att ova, och lara sig det utantill. Tro mig, det funkar!

Idag hamtade jag mitt examens-bevis fran universitetet och nu ar jag larare! Tank att jag ska ha som yrke att prata infor manniskor! =)
Skriv om du behover tips!

Att läsa retorik hjälper en jättemkt då det enda som hjälper är att öva öva öva!