• Anonym (en mamma)

    dotter rädd för presentation i skolan

    Hej!
    Jag har en dotter på 17 år som har stora problem med att stå och vara i centrum i skolan iom olika presentationer
    Detta gör att hon är borta från dessa lektioner och får skolk den aktuella tiden samt missar mycket

    Kan nån tipsa hur hon skall göra

    Finns det kurser för tonårstjejer med dålig självkänsla och lite social fobi?

    Vi bor i stockholm

    // mamma

  • Svar på tråden dotter rädd för presentation i skolan
  • Moa Li
    Anonym skrev 2011-10-18 22:20:15 följande:
    Da maste jag beratta min historia!
    Anonym: Tack för att du delar med dig av din erfarenhet. Visst kändes det bra efteråt - när du hade lyckats med någonting du trodde var omöjling?

    Jag kopierade din historia och ska berätta den för en gymnasieelev imorgon, som jag ska jag ska ha möte med ang. telefonfobi

    Tack
  • Anonym (gy-lärare)

    retorikkurs är nog jättebra men om man har någon form av social fobi, som TS nämnde så kan det också vara idé att försöka få bukt med den delen, det är inte säkert att retorik hjälper "bara" så att säga. Tycker din dotter ändå ska kolla med skolans kurator eller någon annan som kan sådana saker.

    Sen rent konkret kan man tänka på att om man tex redovisar med en power-point eller andra tekniska hjälpmedel tittar publiken mest på det som visas på skärmen och inte så mkt på den som pratar. Ar det dessutom nedsläckt i rummet pga detta så är det ganska skönt att redovisa :)

  • Anonym (svimma)

    Jag har enorma problem med presentationer än idag!
    Börjar skaka, blir alldeles röd och varm i ansiktet/halsen, börjar stamma...

    När jag gick i skolan för hundra år sen... Så kunde jag svimma av nervositet...  

    Så för mig fanns inga andra alternativ än att redovisa inför läraren ensam...    

    Vet inte vad jag ville med de här... Men vissa har helt enkelt JÄTTE jobbiga besvär med just redovisningar inför en hel klass.  

  • Försök inte
    Anonym (en mamma) skrev 2011-10-18 13:30:53 följande:

    Hon har pratat med svenskaläraren som inte alls var förstående...

    Finns det kurs el liknade i sthlm som jobbar med sånt här?

    Retorik..jag skall prata med henne om det


    De flesta gymnasieskolor låter eleverna få göra en presentation framför läraren eller bästa vännerna. Tycker att då har svenskaläraren problem och lever i en svunnen tid. Gå till rektor.
  • Försök inte
    h8him skrev 2011-10-18 17:57:50 följande:
    Jag tycker du ska kontakta skolverket och ta reda på vad som egentligen krävs för att klara kurserna och om muntlig framställande är ett betygskriterie samt vad ni kan göra för att hjälpa tjejen.
  • Anonym (värre)

    Kan berätta att jag hade det nog värre än vad folk här tror man kan ha det.

    Jag kunde  absolut INTE prata framför folk.
    var sig om det var inför lärare eller klass. inget gick!

    att bara redovisa inför lärare gav mig kraftig ångest och att öva hjälpte inte
    ett smack, utan mer förvärrade det hela...

    jag började skolka när dom inte förstod hur jobbigt det var för mig.
    jag tog hellre ett underkänt än att stå framför folk vilket var mitt största problem.

    läraren försökte med att låta mig bara sitta tyst framme medans min grupp redovisade, redovisa inför kompisar bara å inför lärare bara... alla dom försöken gjorde det bara värre...

    i flera år så blev jag mer å mer rädd , nervös, å blyg...

    än idag 15år senare har jag problem.

    dock lossnade det lite mer å mer efter skolan.pressen för att vara tvungen till redovisningar 
    försvann å jag började våga göra saker, prata med nya människor och även börja plugga igen :)

    kan säga att jag alltid varit öppen å haft ganska lätt för att prata, men pressen i skolan kvävde mig.                           

    tror att det enda som kan hjälpa din dotter är tiden och att släppa på pressen.
    kanske t.o.m ta ett sabbats år istället, så att hon inte går ut med mycket skolk å dåliga betyg.

    fråga henne hur hon vill ha å göra åt det, för det är ju bara hon som vet hur mycket
    hon känner att hon klarar av.     

  • Lavish
    Anonym skrev 2011-10-18 22:20:15 följande:
    Da maste jag beratta min historia!

    Anda sedan 17-18 ars aldern (vet inte varfor just da) sa har jag haft san fruktansvard angest infor presentationer. Jag skakade, kunde inte prata mm och detta var extremt pinsamt for mig (jag var valdigt social annars). Det slutade med att jag undvek alla presentationer, skolkade, var sjuk pa dem dagarna mm. Klarade mig igenom gymnasiet for lararna lat mig gora det infor dem mm.

    Sen borjade jag pa universitetet och fick reda pa att jag var tvungen att ta en kurs som hette public speaking. Jag skot upp det i flera och tills det inte fanns nan utvag langre: jag skulle inte fa ta examen om jag inte klarade kursen. Gud, jag grat och lag vaken i flera natter. Bestamde mig for att detta kunde inte kontrollera mitt liv langre! Jag gick till lakaren och forklarade allt, och han gav mig lugnande att ta vid dessa tillfallen och gick och pratade med min professor som var specialist i public speaking. Hon sa att det finns inga piller som kan hjalpa bara en sak: det ar att ova, ova och ova. Flera veckor innan!!

    Jag trodde inte pa detta, men gjorde det anda. Den dagen jag hade min forsta presentation sa trodde jag att jag skulle do! Det var verkligen sa det kandes, men jag tog mig igenom det och jag fick hogsta betyg i kursen.
    Det enda som hjalper ar att INTE FLY och inte undvika det! Hjalp henne att ova, och lara sig det utantill. Tro mig, det funkar!

    Idag hamtade jag mitt examens-bevis fran universitetet och nu ar jag larare! Tank att jag ska ha som yrke att prata infor manniskor! =)
    Skriv om du behover tips!
    Håller med! Även om jag nog inte haft det lika svårt som andra i tråden så var muntliga presentationer något jag fasade för i högstadiet och början av gymnasiet. Kunde hålla mig vaken många nätter innan och ibland skolkade jag för att slippa.

    Idag jobbar jag som guide till och från. Det är som du säger, man måste helt enkelt konfrontera sin rädsla och göra det man är rädd för för annars styr det ens liv. De allra flesta människor behöver tala inför grupp ibland längre fram i livet. Visst kan man komma undan det men ska tjejen välja hela sin framtid utifrån att hon är rädd för att tala inför grupp? Lika bra att försöka hitta ett sätt att ta tjuren vid hornen. Att börja med att tala inför en mindre grupp personer hon litar på verkar som en bra början.
  • zigne

    Båda mina barn har haft samma bekymmer och jag själv när jag gick i skolan för många år sedan. Borde inte det ingå i skolutbildningen från tidig ålder att lära sig från grunden i trygghet att stå inför gruppen och prata?  

  • Anonym
    Moa Li skrev 2011-10-19 03:47:13 följande:
    Anonym: Tack för att du delar med dig av din erfarenhet. Visst kändes det bra efteråt - när du hade lyckats med någonting du trodde var omöjling?

    Jag kopierade din historia och ska berätta den för en gymnasieelev imorgon, som jag ska jag ska ha möte med ang. telefonfobi

    Tack
    Det far du garna gora, jatteroligt om man kan hjalpa nagon! ´=)
  • Anonym

    Först vill jag säga att det är URDÅLIGT av läraren att inte stötta din dotter och komma med förslag som kan hjläpa henne. Jag hatade också att göra presentationer i skolan, men jkag fick stöttning av läraren inte bara du måste öva mer utan även andra tips. 
    Kanske kan skolkuratorn hjälp till?
    En genväg kan vara att få betablockerare, men det nog inte så lätt att få det utskrivet. 

  • Anonym (Övning)

    Jag hade också problem med muntliga redovisningar hela gymnasiet - att stå framför hela klassen och redovisa "vetets förutsättningar i Sovjetunionen" var ju ingen höjdare. Jättejobbigt - ointressant ämne och oengagerade lyssnare.

    På högskolan vände det. Vi började med redovisningar i liten skala - man kunde få börja med att redovisa ett arbete sittande vid ett bord med en eller bara ett par personer. Sedan fick man ställa sig upp, fortfarande inför bara några få personer. Sedan ökade man på allt eftersom - fler personer, större lokaler, längre presentationer. Och denna stegvisa ökning av svårighetsgraden fungerade för mig. Plus att på högskolenivå så är folk oftast mer seriösa och ämnena är intressantare. Det underlättar otroligt att redovisa ett ämne som man själv (och publiken) tycker är intressant och som man kan väl.

    Pusha din dotter att hon ska öva - inför dig, inför familjen, inför kompisar, framför spegeln. Prova att sitta ner i början, det kan underlätta. Det kan kännas mindre utsatt om man sitter ner istället för att stå upp.

    Lycka till!

  • Anonym (en mamma)

    Jag har fått många bra råd här och jag tar till mig allt och ska prata med dottern om dessa tips och hoppas att hon kan få redovisa först inför läraren o sen i mindra grupp för att sedan prata inför hela klassen
    Så tycker jag faktiskt att det alltid borde gå till och att barnen skall tränas redan från lågstadiet

    Att hon tar ett sabbatsår är inte aktuellt då det ändå fungerar bra i skolan förutom då just detta

  • Anonym

    Att ta ett sabbats ar kanske ar lockande for manga elever, men det loser faktiskt inget, det gor bara saker varre.. Ju langre man undviker sin radsla, ju varre blir det.
    Tyvarr ar den enda losningen pa detta att ova och ova och ova =) Och ga till lakaren och fraga om olika alternativ!

  • Tow2Mater
    Lavish skrev 2011-10-19 08:34:53 följande:
    De allra flesta människor behöver tala inför grupp ibland längre fram i livet. Visst kan man komma undan det men ska tjejen välja hela sin framtid utifrån att hon är rädd för att tala inför grupp?
    Men som många inklusive jag själv kan vittna om, kan det vara en helt annan sak att senare i livet i stort självvalt tala inför grupp mot att bli tvingad att göra det i skolan. Jag hade stora problem med det i skolan, men i t ex arbetslivet blev det en helt annan sak. I arbetslivet kan man sitt ämne, har intresse för det man pratar om, har intresserade lyssnare som fokuserar på det man pratar om och inte på hur nervös man är. Mycket stor skillnad. De flesta får också bättre självförtroende senare i arbetslivet än man har i skolan, och bryr sig inte lika mycket om hur man uppfattas av andra, bara man själv vet att man gör ett hyfsat jobb.
  • Anonym (gy-lärare)
    Anonym (en mamma) skrev 2011-10-19 15:45:27 följande:

    Jag har fått många bra råd här och jag tar till mig allt och ska prata med dottern om dessa tips och hoppas att hon kan få redovisa först inför läraren o sen i mindra grupp för att sedan prata inför hela klassen
    Så tycker jag faktiskt att det alltid borde gå till och att barnen skall tränas redan från lågstadiet

    Att hon tar ett sabbatsår är inte aktuellt då det ändå fungerar bra i skolan förutom då just detta


    Det ska säkert gå bra. Om hennes lärare inte verkar förstå detta tycker jag ni ska gå på lite hårdare för självklart ska man få den hjälp man kan få i skolan och det är ingen stor sak för oss lärare att ordna så att en elev redovisar i mindre grupp. Bara den känslan att man känner att folk förstår och lyssnar på en, gör att man klarar mer. Lycka till!
  • zigne

    Så märkligt? att det är likadant i skolan idag som när jag gick där (vi snackar stenåldern) . Denna fasa med att redovisa inför hela klassen. Ingen som helst övning och förberedelse utan VIPS så går man i sjuan och förväntas vara en föredragshållare. Om man inte klarar det så har man "social fobi" eller någon annan brist i sin personlighet!  Det brukar skojas om att den enda som vill byta plats med personen i kistan på en begravning är den som ska hålla ett tal!!!  Min erfarenhet av livet och egen skoltid och två barns skoltid är att det är mest normalt (vanligt förekommande) att INTE tycka om att hålla föredrag. Och TS jag håller med dig av hela mitt hjärta "barnen skall tränas redan från lågstadiet".  (om det nu ska måsta hållas en massa föredrag?)

  • Anonym (en mamma)
    zigne skrev 2011-10-20 08:44:15 följande:
    Så märkligt? att det är likadant i skolan idag som när jag gick där (vi snackar stenåldern) . Denna fasa med att redovisa inför hela klassen. Ingen som helst övning och förberedelse utan VIPS så går man i sjuan och förväntas vara en föredragshållare. Om man inte klarar det så har man "social fobi" eller någon annan brist i sin personlighet!  Det brukar skojas om att den enda som vill byta plats med personen i kistan på en begravning är den som ska hålla ett tal!!!  Min erfarenhet av livet och egen skoltid och två barns skoltid är att det är mest normalt (vanligt förekommande) att INTE tycka om att hålla föredrag. Och TS jag håller med dig av hela mitt hjärta "barnen skall tränas redan från lågstadiet".  (om det nu ska måsta hållas en massa föredrag?)
    Ja visst är det märkligt att inte utvecklingen går framåt på vissa håll...
  • Anonym
    zigne skrev 2011-10-20 08:44:15 följande:
    Så märkligt? att det är likadant i skolan idag som när jag gick där (vi snackar stenåldern) . Denna fasa med att redovisa inför hela klassen. Ingen som helst övning och förberedelse utan VIPS så går man i sjuan och förväntas vara en föredragshållare. Om man inte klarar det så har man "social fobi" eller någon annan brist i sin personlighet!  Det brukar skojas om att den enda som vill byta plats med personen i kistan på en begravning är den som ska hålla ett tal!!!  Min erfarenhet av livet och egen skoltid och två barns skoltid är att det är mest normalt (vanligt förekommande) att INTE tycka om att hålla föredrag. Och TS jag håller med dig av hela mitt hjärta "barnen skall tränas redan från lågstadiet".  (om det nu ska måsta hållas en massa föredrag?)
    Det var exakt sa jag kande infor alla tal, att jag hellre viljat byta plats med den i kistan... Helt arligt! =)
Svar på tråden dotter rädd för presentation i skolan