Ni som har barn av båda könen - Vilket är "svårare" resp "lättare"?
Provocerande fråga kanske, man ju gärna tro att könet tills största del är en social konstruktion. Men tycker att jag gång på gång får fördomar om vissa egenskaper man tillskriver ett visst kön bekräftade genom bekantas barn. Hur högt uppsatta ideal man en gång haft innan barnet fötts, att man ska uppfostra könsneutralt osv, går de gärna sin egen väg ändå.
Har en flicka på 2.5 och väntar nu en son. Nyfiken, nervös men också lite orolig över hur detta ska gå. De flesta bekantas pojkar är alla små vildingar med hårda lekar, höga röster och mycket slagsmål. De flesta med typiska "killintressen".
Är lite nyfiken på vilken upplevelse ni där ute har som har barn av bägge könen? Svårare, lättare vad gäller att uppfostra, ha att göra med i stort helt enkelt. Behöver ju självfallet inte vara skillnader som kan tillskrivas kön, men ändå.