Hockeyföräldrar, hur ser era liv ut?

Uff, nu blir jag nästan rädd...min son har precis börjat (7år).. På sätt och vis så hoppas jag att han inte tycker det är roligt!
Jag tycker det är roligt att han vill försöka och att han har fritidsintressen, men jobbigt om det helt tar över ens liv juh!

Lycka till. Hoppas att er klubb är annorlunda, men jag tycker att det verkar vara samma visa överallt (åtminstone verkar det så). 

Nu hjälper det ju inte dig men vi har faktiskt tagit beslutet att våra söner inte får spela hockey just för att jag hört flera liknande historier som din. Det verkar väldigt vanligt.

Vi har två söner och två döttrar och jag kan inte för mitt liv se att vi skulle få ihop livet om de båda valde hockey för döttrarna måste ju få ha aktiviteter de också. Så här får det bli något annat, allt tar ju tid men just hockey verkar rätt extremt.

Ja, så är det nog. 

Så här är det. Och ju äldre de blir dessto mer hockey blir det. Det är ju roligt att se dem spela och att de har något att göra men det kommer att ta all er tid. Att vara hockeyförälder är inte som att vara förälder i andra sporter!!!
Tyvärr har det med att göra att det ska satsas så mycket tidigt, man kan inte spela på halvfart..... 

Varför kan man inte det, det undrar jag? De som inte vill bli proffs, kan inte de få lira lite för att det är kul? Retar mig lite på denna vansinniga satsning redan från tidig ålder, faktiskt. 

I många städer handlar det väl framförallt om istider. Det finns en begränsning där i hur många lag man kan ha igång och då blir det att man satsar från start och gallrar ut fort. Jättetråkigt.

Jag vet ju förstås att det är en fråga om istider, men ändå.

Jo tack, livet handlar mycket om hockey just nu och det kommer det förhoppningsvis att göra lång tid framöver Sonen på 8 år tränar mån, ons, fre och sön, och har ofta match och cup på helgen. Men jag tycker att "vi" är i ett bra lag, iofs ett väldigt elitsatsande lag, men vi behöver definitivt inte ställa upp på a-lagets matcher eller något liknande. Vi skjutsar till träningarna och hämtar från träningarna, följer med på cuper samt hjälper till på lagets enda egna cup (en dag/ säsong). Dessutom är de andra föräldrarna så himla bussiga och trevliga så vi slåss nästan om att få ta sonen till hockeyn  

Sonen spelar fotboll i en mindre klubb och det tycket jag är betydligt värre; cuper var och varannan helg, icke-utbildade tränare (i hockeyn är tränarna väl utbildade i både pedagogik och andra saker såsom tex kostens betydelse vid träning) som definitivt gör a-lag och b-lag redan nu, ett måste att hjälpa till på cuper som klubben anordnar som laget inte ens får lov att spela i etc. Men så är jag inte ett dugg intresserad av fotboll heller, så därför letar jag nog fel...  

Men ska man vara hockeyförälder så är det en livsstil, och fortsätter det så här så kommer det att bli väldigt tomt den dagen sönerna (ja, yngsta sonen kommer också att få börja spela om han vill, dottern provade på men ville tyvärr inte fortsätta) får eget körkort och kan ta sig till träningar och cuper själva