Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

till min syster:
"du visste att jag anförtrodde dig att jag blev våldtagen.
men du valde att inte tro på mig. du såg mig, sådan som jag var som tonåring. jag var rebellisk.
du struntade fulllkomligt i min skräck, min rädsla av att mitt ex våldtog mig!
du valde att ta hans parti. att inte tro på mig.
du gick till min nya kille o sa att du tyckte det var synd om mitt ex.
du har även frågat ett tidigare ex till mig, hur fan han kunde hålla ihop med mig?
vad du inte vet, är att dessa killar känner mig. de vet att jag inte är sådan, du försöker måla upp mig, inför dom.
dom såg igenom ditt sätt att du gick till dom, och pratade massa skit om mig.
dom såg att du vände mig ryggen när jag blev våldtagen.
vad du inte vet, är att det krävs oehört mycket bevis, för att anklaga o döma någon för våldtäkt.
jag hade dom bevisen. och han blev fälld till 2 år fängelse.
jag ljög inte,,,,,,,,
det är så mycket mera du ställt till oreda för mig, genom att du sprungit till andra människor o snackat skit om mig.
jag har hela tiden fått städa upp mitt rykte.
jag har hela tiden försökt o ställa allt till rätta, efter att du smutskastat mig.
jag har inget intresse av dig längre.
du kommer aldrig ändra dig..." 

till min vuxna dotter:
" jag blev hemskt besviken. jag gav dig pengar. jag tog hand om din dotter. jag körde er överallt. jag tröstade dig.
jag försakade mitt jobb, för att ta hand om ditt barn. jag VILLE ställa upp! du var ju min dotter.
sedan skrev du elaka saker om mig, på ett forum. kallade mig psyksjuk.
vad jag försökte förklara för dig då, var att jag var så traumatiserad av att levt i ett sådant förhållande, med en sjukligt svartsjuk o kontrollerande man, som sedan våldtog mig, att jag i det läget var tvungen att säga till dig att jag inte orkade ställa upp på dig längre.
jag orkade, och hade inte råd att betala allt. jag orkade inte komma bums, så fort du ville jag skulle åka o handla åt dig.
jag orkade inte med att passa ditt barn, jämnt när du skulle hitta på saker.
jag kunde inte försaka allt jag hade.
jag försökte bara överleva. jag var instängd. fick inte ha kontakt med någon alls. jag kunde inte nå omvärlden och be om hjälp.
jag försökte hålla masken. låtsas som ingenting..
våldtäkten tog jag upp med dig om. men du va sur redan då.
jag antog du va det, för att jag inte fanns där längre för dig?
jag vet att killen även tog kontakt med dig. jag vet inte vad som sades, men jag vet han pratade skit om mig. för att vända alla mot mig.
du vände mig ryggen. du fanns inte där då. var det för att jag inte fanns tillgänglig längre, som en dygnet runt jour?
du håller fortfarande på att kräva en massa tjänster av mig. jag har förvisso kommit upp lite på fötter, men jag glömmer aldrig.
och jag vet att du inte trodde på mig då.
men har tanken slagit dig, att jag inte ville blanda in dig i alla detaljer?
jag är djupt besviken över att även du, tog andras parti......" 

till mig själv: 
jag tycker jag är värdelös.  

Till min barndomsvän:

När jag insåg att du svek mig när jag pratade med dig i förtroende tog jag kontakt med dig för att fråga varför. Ditt svar var att du förstår att jag är sårad och jag inte behöver lita på dig. Jag har enligt dig andra vänner som jag kan anförtro mig åt. Vi har varit nära vänner i över 25 år och det svaret sårade mig djupare än ditt svek. Ändå har du mage att kalla dig för min vän och säga att du fortfarande tycker om mig. Mycket här i livet kan jag förlåta men efter den kommentaren får det vara nog. Vår vänskap är över o jag vill inte ha med dig att göra. Människor som dig vill jag inte ha i mitt liv. Jag är värd bättre än så! Fy fan för dig o ditt svek! Du kan dra åt h*****e!